I Koningshoeven-klostret, där de La Trappe-ölen bryggs, lever trappistmunkarna efter regler som skrevs för 1500 år sedan. Men när Beernews följer med till stillheten innanför klostermurarna upptäcker vi också ett nytänkande bryggeri, där hållbarhet är en dygd.
Det tar bara några minuter med cykel från Tilburgs centrum till Abdij Onze Lieve Vrouw van Koningshoeven, alltså Koningshoeven-klostret. Ändå känns avståndet större än så. Efter att ha korsat ett vattendrag i stadens utkanter, ersätts trafikbruset av fågelkvitter. Trädkantade alléer förbi vidsträckta åkrar leder oss fram till klostret, omgivet av lummig grönska. Vi stannar framför en slottsliknande byggnad omgärdad av en vallgrav och en hög mur. Innanför den ligger ett av världens åtta nu aktiva trappistbryggerier.
Munkarna började brygga öl här i Nederländerna 1884 och bryggeriet ligger fortfarande kvar på samma plats inom klostrets område. Det måste det göra för att få bära trappistmärket. De andra kraven som trappistförbundet har är att munkarna ska ha kontroll över verksamheten och att det ekonomiska överskottet ska gå till klostrets behov, trappistorden och välgörenhet. Annars får ölet inte säljas som en autentisk trappistprodukt.
Från början bryggde munkarna själva med enkla, traditionella metoder. I dag är bryggeriet en hypermodern anläggning med omkring 60 anställda. Munkarna äger varumärket och övervakar produktionen, men arbetar inte längre på bryggerigolvet. Istället ägnar de sig åt andra traditionella klostersysslor, som att baka bröd, göra ost, choklad, honung och att odla grönsaker.
Koningshoeven-klostret utanför Tilburg grundades 1881 av franska trappistmunkar. Tre år senare började munkarna brygga öl på platsen.
Banden till klostret är fortfarande starka. Munkarna bor och arbetar i byggnaderna intill bryggeriet, och dygnet följer klostrets rytm med fasta tider för bön, arbete och vila. De anställda på La Trappe möter munkarna dagligen runt klostret, på gården, i restaurangen eller på väg mellan olika delar av området.
Beernews får en ovanlig möjlighet att följa med in i klostret när munkarna samlas för bön och sång. Besökare släpps normalt inte in, men efter en förfrågan flera månader i förväg har vi fått tillstånd. Inför besöket får vi instruktioner om hur vi ska uppträda: vi ska bära långärmat och långbyxor och inne i klosterbyggnaden gäller fullständig tystnad. Våra steg ekar mot väggarna när guiden leder oss genom klostrets långa, ljusa korsgångar in mot klostergården. Vi får kliva in en stund i den stora kyrkan, som bara används vid större mässor, innan vi fortsätter till det mindre kapellet. Där samlas munkarna till de dagliga bönestunderna, i ett rum som till storleken liknar en genomsnittlig svensk kyrka.
Munkarna följer Benediktinregeln och möts för sju bönestunder per dygn. När klostret var som störst bodde 153 munkar här. I dag är de 18. Den yngste är i 30-årsåldern, den äldste närmar sig 80. Tillsammans bildar de en liten internationell gemenskap, med rötter i olika delar av världen.
De flesta kommer in i kapellet i sin korkåpa, eller cuculla, en rymlig vit kåpa med vida ärmar och stor huva. Några bär arbetskläder. Vi sätter oss längst bak. Munkarna ser oss, några nickar kort mot guiden, sedan fyller sången rummet. Den gregorianska sången är fridfull och meditativ. Stämmorna flätas samman och lyfter mjukt mot kapellets tak. När munkarna reser sig och sätter sig försöker vi följa med, utan att riktigt veta om vi gör rätt.
Kapellet ligger inne i klosterbyggnaden. Munkarna ber sju gånger om dagen, från första bönen klockan 04.15 till dagens sista bön klockan 19.30.
Efteråt går vi tillbaka genom klosterområdet. På ena sidan ligger bryggeri, kontor och provningsrum. På den andra ligger restaurangen, som är öppen för allmänheten och omgiven av en prunkande park.
Sedan 1999 drivs bryggeriverksamheten i samarbete med Royal Swinkels Family Brewers. Bryggeriets personal är anställd av det nederländska familjeföretaget, som sköter produktion, försäljning och distribution. Munkarna äger La Trappe-varumärket och recepten, övervakar verksamheten och har sista ordet när det gäller kvalitet och nya produkter.
– Om vi vill förändra något måste vi gå via munkarna. De bestämmer. Vårt öl har till exempel en andra jäsning som alltid tar tre veckor. Om vi har slut på öl skulle många kommersiella bryggerier kunna säga att det får gå ut efter två veckor och jäsa klart på vägen. Det får vi inte göra. Och vi vet redan att munkarna skulle säga nej, säger Rob Lemmens, ansvarig för La Trappes restaurang- och krogförsäljning.
Bryggeriet kan inte växa hur mycket som helst, eftersom produktionen måste ske inom klostrets murar. Maxkapaciteten ligger just nu runt 110 000 hektoliter. I avtalet med munkarna finns ett långsiktigt mål på 130 000 hektoliter, men dit kan bryggeriet bara nå genom att effektivisera produktionen, inte genom att bygga ut.
– Vi är besökare hos munkarna, så vi måste växa inom de befintliga klosterväggarna. Vi jobbar dessutom bara två skift, eftersom vi inte får arbeta på kvällen. Därför måste vi använda tekniken för att jobba smartare. I dag kan vi till exempel starta bryggprocessen automatiskt kvällen innan, så att första bryggningen redan är i gång när personalen kommer. Vi måste vara kreativa och det kräver både tid och investeringar, säger Rob Lemmens.
Klosterfilosofin märks också i hur La Trappe arbetar med nya öllanseringar. Många bryggerier vill ständigt släppa nyheter och haka på nya trender. Munkarna vill hellre skynda långsamt.
– Munkarna vill inte att vi ska ta för mycket plats och vill hellre viska än skrika. Det är nog den största utmaningen: att arbeta på ett sätt som stämmer överens med munkarnas syn på saker och ändå vara relevant i världen i dag, säger Rob Lemmens.
La Trappe var inte först med att brygga ett mörkt klosteröl på runt 10 procent, men först med att kalla den kvadrupel. La Trappe Quadrupel släpptes första gången i Belgien 1991 och fyller 35 år i år. Det är ett av de mest kända trappistölen bland svenska öldrickare och ingår numera i Systembolagets fasta ölsortiment.
La Trappe Quadrupel har tidigare släppts i många fatlagrade versioner. Årets jubileumsversion är däremot inte fatlagrad, utan en nytolkning av originalet när ölet firar 35 år.
I slutet av jubileumsåret kommer La Trappe släppa en specialversion av kvadrupeln, som kommer att smaka lite annorlunda.
– Vår kvadrupel är ganska söt. Jubileumsversionen blir mer örtig, lite bittrare och mindre söt. Vi sa till våra bryggare: ni gör redan världens bästa kvadrupel, gör den nu ännu lite bättre, säger Rob Lemmens.
De senaste åren har La Trappe också satsat mer på alkoholfri öl. La Trappe Nillis är världens första alkoholfria trappistöl. Den bryggs som en vanlig öl och skickas sedan till Royal Swinkels Family Brewers anläggning i Lieshout, där alkoholen tas bort. Efteråt justerar bryggeriet smaken med bland annat extra humle.
I början fanns en intern diskussion om alkoholhalten. Ett öl på 0,5 procent hade gjort det enklare att behålla mer smak, men munkarna ville att ölet skulle vara helt alkoholfritt.
– De sa att vi skulle göra 0,0 eller inget alls. De vill att alla skulle kunna dricka La Trappe, även gravida och människor som undviker alkohol. För oss i det kommersiella teamet kändes 0,5 procent som ett bra alternativ, men för munkarna finns ingen sådan kompromiss, säger Rob Lemmens.
För munkarna har hållbarhet alltid varit en självklar del av klosterlivet. Den senaste satsningen är bryggeriets unika vattenreningshus i utkanten av klosterparken. På håll ser det ut som ett växthus fyllt av tropiska växter. När vi kommer närmare ser vi hur det bubblar och pyser av ett vitt skum som lägger sig över växterna och golvet i stora drivor. Det ser ut som en scen ur en science fiction-film, men anläggningen har en viktig uppgift: att rena vattnet som släpps ut från bryggeriet med hjälp av naturliga biologiska system.
I vattenreningsverket syresätts vattnet från bryggeriet, vilket bildar skum. Växternas rötter och mikroorganismer hjälper sedan till att bryta ner organiskt material.
Just nu använder klostret det renade vattnet för bevattning runt bryggeriet. I nästa steg vill de även använda det för kylning och uppvärmning av bryggeriets utrustning.
– Vatten används i vårt öl, i bryggeriet och i klostret och vi försöker hela tiden bli bättre. Det finns inget annat bryggeri i världen som jobbar så här, så allt måste uppfinnas, ofta tillsammans med universitet och smarta människor runt oss, säger Rob Lemmens.
En del av det ekonomiska överskottet går även till projekt utanför klostret med koppling till vatten, hållbarhet och sociala insatser. Till och med munkarnas traditionella kläder har uppdaterats på ett nytt, hållbart sätt. I samarbete med jeansmärket G-Star RAW har munkarna fått modernt designade kåpor i C2C-certifierad denim.
Överhuvudtaget är Koningshoeven-klostret mer öppet för nya idéer än man kan tro. Munkarna lever avskalat, men inte avskurna från omvärlden. Flera studerar vid universitetet i Tilburg. De delar på en elbil och många har mobiltelefon för att kunna hålla kontakt med familjen. Robb Lemmens berättar att vissa av munkarna även har börjat använda AI.
– En av munkarna har lagt in bibeltexter i ChatGPT för att få hjälp att göra dem lättare att förklara för utomstående. Jag har varit med om många märkliga saker här, men det var en av de coolaste. De är moderna och försöker följa med i det som händer.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
