Vissa ölställen är så unika och ölkulturellt viktiga att det inte spelar någon roll att ölutbudet inte är så rafflande, eller att stället ibland har fått epitetet turistfälla. Veckans ölställe är A La Mort Subite i Bryssel.
Nära Galeries Royales Saint-Hubert och Grand Place i centrala Bryssel ligger À la Mort Subite – ett av stadens mest klassiska och mytomspunna ölkaféer. I samma kvarter låg baren La Cour Royale redan under 1800-talet. Stamgästerna där spelade ett tärningsspel som kallades pitjesbak, och den sista avgörande omgången kallades “mort subite”, alltså ”plötslig död”. Namnet fastnade i folkmun. Bryggaren Théophile Vossen tog över verksamheten i början av 1900-talet och så småningom började han använda Mort Subite för sina egna lambicöl, och när caféet flyttade till nuvarande adress 1928 fick det officiellt namnet À la Mort Subite. Stället drivs fortfarande av familjen Vossen – nu i fjärde generationen.
À la Mort Subite är tveklöst ett av världens vackraste ölställen. När man kliver över tröskeln känns det som att man hamnar rakt in i 1920-talet. Man förstår att Jacques Brel var en återkommande gäst och att delar av filmen The Danish Girl spelades in här. Caféet sägs vara ett av de mest fotograferade ölkaféerna i Belgien, och det är lätt att förstå varför. Nästan allt från den gamla tiden finns kvar – marmorgolv, slitet mörkt trä, höga speglar, ornament, girlanger, pilastrar och känslan, som klyschigt beskrivs som att ”tiden fortfarande sitter kvar i väggarna”. Missa inte den majestätiska trappan längst in eller de gamla fotografierna på väggarna. En historisk Brysselkänsla finns i hela lokalen, och sedan 1998 är caféet dessutom skyddat kulturarv. Idag är det nästan lika mycket kulturminne som ölkrog.
À la Mort Subite har inget stort eller extra spännande ölsortiment men det gör inte så mycket, några klassiska belgare räcker gott i den här miljön. Det finns fortfarande öl från Mort Subite som passar in i ställets historik även om ölen idag är mer saft än klassisk fruktlambic. Men det går även att få några fina trappistöl eller en Duvel av servitörerna som är klädda i vita förkläden och svarta västar över sina krispigt vita skjortor.
Det behövs inte så mycket mer här, det handlar mest om att känna in sorlet, miljön och helheten och att man är en del av Bryssels historiska ölkultur. Ja, visst hittar en massa turister hit, förstås. Men stället har fortfarande kvar en själ och gamla stammisar som du absolut inte ska reta upp genom att sätta dig på någon av de två bänkarna med små kopparplaketter.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
