Bryggare på jäsning - Del 2

Nybryggaren kunde ha gått på pumpen

Mössan var grädde på moset eller kanske toppen på ett isberg i den här bryggningen. En anständig bryggare ska ha mössa. Foto: Sofie Eriksson

Pumpen gick sönder. Fästen för lakningsupphängning var borta.  Jag sabbade köksbordet med desinfektionsmedel – som uppenbarligen var syrabaserat. Och när dagen var slut stod jag där med 22 liter vört som inte jäste. Det ska tydligen göra ont att satsa på hembryggning.

Fredagen var lilla julafton, med en massa små och stora hårda paket och störst och hårdast av dem alla var bryggverket. Jag plockade ivrigt ihop det och hade säkert lyckats även utan hjälp från Swebeer på Slack, Youtubefilmer, leverantören Magnus Vasilis på Bryggeributiken i Göteborg och svordomar. Tror jag.

Och precis som besvikelsen på julafton när man inser att den radiostyrda bilen man fått i julklapp inte fungerar var det när pumpen skorrande vägrade att pumpa en gnutta vatten. Vare sig Slack, Magnus eller Youtube hade hört talas om nåt liknande. Precis som barnet med den radiostyrda bilen var jag lipfärdig. 

Lyssna själva på pumpen i filmen ovan. Det visade sig så småningom handla om skruvarna som höll ihop pumphuset. De var inte iskruvade ordentligt så magneterna ”hoppade” ur fas, enligt Magnus Vasilis. 

Dagen därpå for jag iväg till Magnus med bryggverket. Han kliade sig i huvudet och kunde inte se vad felet bestod i.

– Men du kan få låna mitt bryggverk, så beställer jag en ny pump under tiden. Inte så kul att missa första bryggningen.

Bryggningen var räddad och Magnus finns numera i mitt testamente.

Hembryggning med förhinder

Så var det söndag. Jag studsade upp ur sängen på det för min lättväckta sambo så irriterande sättet, men med mer energi än vanligt. Efter en snabb frukost började jag fylla på vatten i bryggverket. Och lika piggt som jag själv hoppat ur sängen hoppade slangen genast ur bryggverket och besprutade köksgolv, stolar och bord i stället. Mitt humör var för gott för att nedslås av lite golvsvabbning och när jag fått ordning på slangen fortsatte jag att fylla upp vatten. Nu skulle det bli hembryggning.

Men nånting var fel. Till slut kom jag på det. Upphängningsfästena för lakning saknades i det lånade bryggverket. Jag messade i panik till Magnus.

”Helvete också! Jag tog bort det för ett tag sen för att kunna få i en kylspiral.”, löd svaret.

Han erbjöd sig att komma till butiken och fixa problemet, men någonstans går även min gräns för hur mycket man kan utnyttja folks vänlighet en söndagsförmiddag. I stället började jag leta efter nåt som gick att lägga under för att hålla upp maltinsatsen. Utan större framgång. Magnus var kreativare:

”Ugnsgaller funkar!”, kom det i från honom i telefonen.

Bryggverk för hembryggning med ett ungsgaller ovanpå.

Modern bryggutrustning med en twist.

Det roliga börjar

Nästa problem var att jag inte visste hur mycket vatten det skulle vara. Det som i efterhand var självklart och redan uträknat i appen fastnade i en halvtimmes obeslutsamhet, förbön och Slackkonversation innan jag vågade fortsätta. Redan nu känner jag att all form av nutida eller framtida respekt i något som helst ölsammanhang (utom punkgäng, om de räknas) är förlorad och kan lika gärna erkänna att misstagen inte slutar här.

Ja, jag började värma utan att sätta i filtret. Nej, misstagen slutar inte där heller.

Men vid 67 grader började i alla fall det roliga. Det som kunde blivit en väldigt stor kopp te skulle nu bli mäsk i stället. Jag hävde i 6,5 kilo pale ale- och pilsnermalt blandat med lite spridda veteflingor. Det kanske är dags här att även erkänna att receptet är helt egenkomponerat. Om detta egentligen var mitt första och största misstag vad gäller hembryggning eller inte återstår att se. Maltdoften började i alla fall sprida sig i köket och sen vidare ut i hela lägenheten.

Hoppsan

Jag vet inte om det var maltlukten som väckte sambon, men hon måste ha blivit hungrig av oset, för hon kom i alla fall upp för att äta frukost.

”Har du haft de där flaskorna på köksbordet?”, frågade hon och pekade på en vit ring på det vita köksbordet. Star San gör alltså vitt vitare. Jag medgav skuld och föreslog att vi kanske skulle hälla ut Star San på hela bordet, men som så många av mina goda idéer fick den ingen positiv respons. Ringen är kvar. Ett litet minne av min första bryggning. Även ringen på sambon är för övrigt kvar, om någon undrade.

Appen pep och uppmanade mig att gå vidare. Det var dags för utmäskning. Temperaturen gick upp till 75 grader och där fick mäsken vila i 15 minuter. Ett steg helt utan incidenter. Lakvattnet var uppe i temperatur och efter ett mindre intermezzo när jag och ventilen i botten på lakvattenvärmaren inte kom överens började jag laka med ett litermått från toppen i stället. Maltinsatsen stod någorlunda trygg på grillgallret och vörten rann ner i bryggverket. Precis som den ska.

Men för att inte avhålla från ytterligare läsning kan jag berätta att det fortfarande fanns utrymme för misstag vad gäller mig och hembryggning. Jag återkommer om det i del 3 nästa vecka.

Bryggare på jäsning – en serie om hembryggning:

Del 1: Hembryggning, kan det vara så svårt?

Del 2: Nybryggare kunde ha gått på pumpen

Del 3: Väldoftande misslyckande om inget annat

Del 4: Inte så smart att börja med bryggverk

Del 5: Från nybörjare till SM-guld på en lektion?

ANNONS

ANNONS

Dela artikeln Nybryggaren kunde ha gått på pumpen

mm

Peter Lindh

Gillar IPA. Och DIPA. Och SIPA.

Visa kommentarer