Bryggare på jäsning – del 1

Hembryggning, kan det vara så svårt?

Bildspel

Bild 1 av 12

Dagens recept med ingredienserna till APAn vi brygger.

1985. Ett gäng punkare har samlat sina sista ören för att köpa en ölsats. Den blandas ihop i en skitig källare, småputtrar några veckor och resulterar i en vidrig brun sörja. Som dricks upp till sista jästresten. Jag var en i det gänget och det finns alltså utrymme för förbättring. 

Det var alltså inte så lätt att brygga öl som jag inbillade mig. Nu, 32 år senare, har jag i alla fall lärt mig att jag inget kan. Så jag sitter hemma hos Daniel Grankvist i Göteborg som ska visa mig hur man gör för att undvika misstagen från 80-talet. Han har bryggt hemma i drygt två och ett halvt år. Till att börja med med ett brew in a bag-kit men numera använder han ett bryggverk på 30 liter.
– Det är roligare med ett bryggverk och inte lika mycket slabb, säger han.
– Jag började med brew in a bag för att jag ville se om det skulle växa till ett riktigt intresse innan jag la några större pengar på det. Hela det paketet gick på runt 2000 kronor.
Vilket kan jämföras med de 7000-8000 kronor som bara hans bryggverk kostar idag. 
När jag kommer hem till honom ryker det redan från bryggverket, Daniel har förberett allt och mäskvattnet börjar närma sig de 67 grader det ska ha när malten tillsätts. Malten, humlen och jästen har jag med mig. Vi har bestämt på förhand att vi ska brygga en APA. Samma APA som var den första öl som Daniel själv bryggde för några år sen.
– Jag har nog kvar nån bortglömd flaska, men det är nog inte mycket humlesmak kvar i den, säger han och börjar rota i ett kylskåp en stund innan han plockar fram och öppnar den för provsmakning.

Mäskning

I bryggverket har vattnet nått 67 grader och Daniel börjar lassa i den färdigkrossade malten. Själv skulle han ha krossat malten själv om han köpt den, därför att det är sånt som nördar gör… En ölpryl till i lägenheten gör inte så mycket. Flickvännen Anna är också intresserad av öl och protesterar inte mot maltkvarnar och annat.
– Sen har ju hon sina syprylar som också tar plats.
När all malten ligger i bryggverket drar Daniel igång pumpen och sen får det stå och dra i en timme. Under tiden värmer han upp lakvattnet på spisen så att det når rätt temperatur, så att allt ska vara klart för nästa steg.
– Jag ska nog köpa en lakvattenvärmare i stället. Det blir mycket smidigare att ha den vid bryggverket i stället för att stå och slabba vid spisen.

APAn Apansson

Daniel brygger i genomsnitt en gång i månaden. Nästan alltid halva batcher, så att de ryms i hans niolitersfat.
– Det är så mycket mer jag vill göra, men man måste ju hinna dricka upp det också, så jag brygger en ny batch när det börjar ta slut i något av faten. Oftast blir det IPA, APA, stout … och så nån veteöl och ESB.
– Det har inte blivit nån NEIPA än, men det är dags. Och så kanske en barley wine.
Vad är då den bästa öl han bryggt? Efter en stunds tvekan svarar han:
– Det var nog en APA som jag döpte till APAnsson. Jag gjorde den på lite överbliven humle, Cascade, Centennial och Citra. Sen torrhumlade jag den med Citra också.
Ingen öl han gjort har blivit så dålig att han hällt ut den.
– Nej, inget så äckligt. Det ska mycket till för att jag ska hälla ut den, säger han och flinar.

Välbekant arom

I väntan på att mäskningen ska bli klar börjar Daniel att väga upp humlen i fyra olika små glas. Jag erbjuds att sniffa på den och får en omedelbar näsflashback till en väldigt massa öl jag druckit. Det doftar så gott och välbekant. En lukt som nu fått ett namn: Cascade.

En timme har gått och det första steget i mäskningen är klar. Daniel ställer upp temperaturen till 76 grader, för utmäskning i tio minuter. Nu börjar det närma sig lakning, då maltinsatsen höjs upp och vörten rinner av ner i bryggverket samtidigt som det uppvärmda lakvattnet långsamt hälls på för att fånga upp så mycket socker som möjligt från malten.
Jag ser på och undrar lite nyfiket om hans respektingivande skägg någonsin hamnat i vörten.
– Nä, jag brukar stoppa in det innanför tröjan när jag behöver vara över vörten. Det vore ju tråkigt att få med skäggstrån i ölen.
När allt är klart och all vört är i bryggverket tar han bort maltinsatsen och tömmer den i några kompostpåsar.
– Jag kör alltid dubbla kompostpåsar i en plastpåse. Jag gjorde inte det första gången och det var lite jobbigt när botten gick ur nere på gården när jag skulle slänga den.
Daniel går ner med resterna av malten, draven, till soprummet. Själv sniffar jag på humlen för att fördriva tiden.

En bryggning till …

Nu är det dags för kokning och min enda aktiva insats under bryggningen förutom uppmuntran och glada tillrop. När vörten börjar koka får jag äran att lägga i den första humlen, den som ska bistå med beskan. 30 gram Cascade åker ner i den bubblande vätskan. Nu är det 30 minuter innan det är dags för nästa giva.
– Bryggning handlar väldigt mycket om väntan och städande, säger Daniel och påbörjar nästa bryggprojekt för dagen, en kanna kaffe.
När vi druckit hälften av kaffet är det tid för nästa humlegiva. Nu på 17 gram och innan kaffet är helt slut så åker ytterligare 14 gram i. Strax därefter kopplar Daniel in kylsystemet för köra ut lite 100-gradig vört genom det och därigenom desinficera det. Nu när koket börjar närma sig slutet börjar det bli allt viktigare att se till att inga bakterier blir kvar någonstans. Lite jästnäring åker också i på slutet innan den sista humlegivan ska tillsättas.

Koket är klart. Nu ska vätskan pumpas över till jäskärlet samtidigt som det kyls ner till 20 grader.
– Det måste ner i temperatur så fort som möjligt och då är det rätt bra att ha en motströmskylning, förklarar Daniel och visar stolt hur aggregatet fungerar.
Och det är rätt imponerande att se att den nästan hundragradiga vörten pumpas direkt till jäskärlet och då redan ha nått ner till 20 grader.

Smakbesvikelse

– Vill du smaka?
Pumpningen är klar och 19 liter nästanöl skvalpar i plastkärlet. Daniel har mätt OG, vilket betyder original gravity, till 1056, vilket visst ska vara något vi ska vara nöjda med och erbjuder mig nu kolven för provsmakning av brygden.
Smakbesvikelsen kanske inte var oväntad men ändå hoppades jag kanske på något annat än det sötslisk som erbjöds. Men jag antar att det är viktigare att jästen gillar den än att jag gör det och jag kan vänta.
Sen stänger Daniel jästtanken och fyller på vätska i jäsröret. Vi är klara. Fyra timmar och 22 minuter tog det. Nu återstår fyra veckor innan det hamnar i glasen. Två veckors jäsning och torrhumling och sen flaskning och ytterligare två veckor för att få lite kolsyra i ölet. Vi gör ingen high five för det är inte sånt som 52-åringar gör, men det var så det kändes. Gött.  Vi har gjort en öl! Inte nåt som andra kommer att köpa i nån bar, men ändå.

Daniel drömmer inte om att sälja kommersiellt. Han jobbar i dag som systemtekniker i Göteborg och har inga planer på att byta karriär. 

– Det låter som om det är för mycket jobb och krångel.

Jag tar spårvagnen hemåt. Något lite mindre nybörjare nu. Vilket är tur, för på onsdag dyker ett beställt bryggverk upp och då börjar nästa del i den här serien. När jag kommer hem får jag ett mess med en länk från Daniel. Det visar jäsningsprocessen i vår APA. När jag kollar den senare på kvällen konstaterar jag att ölen nu innehåller 0,08 procent alkohol – kanske inget att fira med men ändå värt att fira.

Bryggare på jäsning:

Del 1: Hembryggning, kan det vara så svårt?

Del 2: Nybryggare kunde ha gått på pumpen

Del 3: Väldoftande misslyckande om inget annat

Del 4: Inte så smart att börja med bryggverk

Del 5: Från nybörjare till SM-guld på en lektion?

Länkar: 

Recept (förutom torrhumling)

Svenska hembryggareföreningen

Swebeer, Slackkanal för hembryggare och andra ölintresserade

 

ANNONS

ANNONS

Dela artikeln Hembryggning, kan det vara så svårt?

mm

Peter Lindh

Gillar IPA. Och DIPA. Och SIPA.

Visa kommentarer