I den sjunde delen av ölstafetten intervjuar Närke Kulturbryggeris Berith Karlsson Oppigårds grundare Björn Falkeström. Det blir ett samtal om bryggeriet som en egen Hot Rod, David mot Goliat, kompisskap och gemenskap, Systembolagets vara eller icke vara och småbryggerier som en viktig del i framtidens livsmedelspussel.
”Jag skickar stafettpinnen vidare till Björn Falkeström på fina bryggeriet Oppigårds! De har gjort en resa, de! Verkligen!” – Berith Karlsson.
Oppigård och Närke är ju jämngamla, då vi båda startade 2003, men långt innan dess fanns det hos dig ett intresse för öl. Hur började det? Vad var det som gjorde att du ville börja brygga? Hur gick det till när du bestämde dig för att starta ett kommersiellt bryggeri?
– Jag har alltid varit nyfiken på att lära mig nya saker och en förmåga att snöa in på nya områden. Till exempel var jag tidigt ute med att bygga en Custom epa med shoppat tak i femtonårs-åldern. Sedan fortsatte jag med att bygga en Hot Rod med egenbyggd ram och kaross.
– När jag i tonåren började dricka öl så blev jag inspirerad av Spendrups Old Gold och Löwenbrau, den tidens häftigaste öl i Sverige. Det var i mitten av 1980-talet och jag inbillade mig att mitt öldrickande hade en annan dimension än kompisarnas. Åtminstone de två första ölen. Så första brygden gjordes hemma i köket hos mamma med saftsilen som silkar och förmodligen omältat korn från logen. Det behöver väl kanske inte tilläggas att ölet blev väldigt svagt och smakade mest jäst.
– Om jag inte hade varit så envis hade nog ölidéerna stannat där. Men jag fortsatte testa hembryggning under studietiden i Uppsala. Vi drack massor med öl på den tiden. Så det är nog kombinationen med en entreprenörsådra och intresset för öl som skapade den där fixidén som inte gick att ta ur huvudet. Jag kan ha fel, men jag känner inte till någon annan som byggde sitt bryggeri ute i en hästhage under sju år, där det varken fanns el eller vatten och där första bryggeriutrustningen i mångt och mycket var egentillverkad, åtminstone från mäskkar till jäskar. Så bryggeriet blev min nya Hot Rod.
– Min vision med Oppigårds var från början att kunna göra 200 000 liter öl per år och att vi skulle vara tre personer som snurrade runt verksamheten.
Både vi och ni var delaktiga i att tillsammans med tio andra små bryggerier starta föreningen Sveriges Oberoende Bryggerier 2008. Vad har föreningen betytt för er?
– Ja, varför startade vi föreningen? Det är ju nu rätt många år sedan. Men utmaningarna var ungefär som de idag – David mot Goliat. Vi var ju David och Goliat var ju Systembolaget, Riksdagen, myndigheterna och storbryggerierna. När vi startade föreningen så var vi verkligen eldsjälar och det förstärkte också den gemenskap och kompisanda som rådde bland småbryggerier då. Nu när jag inte längre är så aktiv, är det nog det jag saknar mest av bryggerivärlden.
Oppigårds bryggeri är ju starkt förknippat med Dalarna och ni har många lokalt anknutna projekt och samarbeten. Vad betyder det för värdet i varumärket Oppigård? Betyder det något för Dalarna också, tror du?
– Jag brukar säga att man måste ha en stark lokal förankring och patriotism som skapar kärnan i ett företag och dess varumärke. Sedan kan ambitionerna vara att nå ut långt bortom den egna gärdesgården. Men tappar man känslan för sin hembygd så har man inte mycket att stå på ute i världen heller. Nu är ju Oppigårds ett nationellt varumärke men det gäller även inom Sverige. Vi är stolta över vad vår bygd står för och jag tror att det vi gör platsar väl in i det sammanhanget också.
Ni har länge haft en mycket uppskattad besöksverksamhet på bryggeriet. Framförallt om somrarna vallfärdar folk till Ingvallsbenning för att tillbringa några timmar på er trevliga besökspub. Vilken betydelse har den i verksamheten?
– Sylvia [Falkeström, Björns fru, reds anm] har bokade visningar hela året, inte bara på sommaren. Som det ser ut nu kommer besökarna då ofta utifrån där någon eller några i sällskapet är ölintresserade och tar med sinavänner och bekanta. Det hjälper sprida kännedom om vårt varumärke till nya kunder. Samt naturligtvis att det kan bli en ögonöppnare för hur öl kan smaka och hur ett mindre företag fungerar. På sommarpuben som hålls öppen ungefär fem veckor under högsommaren är det tvärtom mestadels återkommande besökare, det vill säga, som jag sa tidigare, att det är viktigt att ha en lokal grund att stå på. Det är naturligtvis väldigt kul att träffa både kända och mindre kända ansikten år från år. I dagens digitala värld blir det personliga mötet ännu viktigare och jag tror också än mer uppskattat.
Ni hör ju till de största av de små bryggerierna i Sverige idag. Vad tror du om framtiden för Oppigårds bryggeri och för hantverksbryggd öl i stort?
– Det har ju skett en stor förändring i hur Systembolaget väljer att köpa hantverksöl de senaste åren. Det är idag mycket svårare för småbryggerier att etablera nya produkter på marknaden. Å andra sidan är ju Systembolaget en unik företeelse i Europa. Jag ser hur det fungerar i till exempel Tyskland och Österrike och där är det väldigt svårt för mindre bryggerier att överleva överhuvudtaget. Så utan Systembolaget blir det en stor utslagning av svenska bryggerier, inte bara små. MEN. Systembolaget är väldigt svenskt och har varit med länge. Det har diskuterats länge och väl om och när Systembolaget ska konkurrensutsättas. Jag tror inte det kommer ske under överskådlig tid – Sverige har större frågor att ta i. Med det sagt kommer förändringar naturligtvis att ske.
– Småskalig livsmedelsproduktion kommer att vara helt avgörande för befolkningens väl och ve på flera sätt. Kanske Systembolaget och till exempel Reko-ringar kan utgöra goda exempel på hur man kan skydda bra livsmedelsproduktion från storskaligt förgiftad mat. Skuldsamhället har ju kraftigt bidragit till att folk dragit på sig stora skulder där boendet idag utgör en mycket stor del av levnadskostnaderna. Före kreditavregleringen så var matkontot den största posten i familjeekonomin. Vi måste tillbaka dit för att kunna servera livsmedel som är bra att äta.
– Min pappa hade en tröska med ett skärbord som var åtta fot brett. För några år sedan träffade jag en storbonde i Enköping som bogserade skärbordet genom stan för att nå åkrarna. Hans största utmaning var att kunna runda refugerna eftersom skärbordet var så långt. Om man tänker lite längre än näsan räcker så säger det ju sig självt att det måste finnas en bortre gräns. Än så länge gör det inte det eftersom vi har det ekonomiska system vi har. Men det kommer och då är små bryggerier en liten pusselbit som kommer att passa perfekt i det nya pussel som kommer att forma samhället.
Vardagen på Oppigårds Bryggeri idag ser såklart helt annorlunda ut än vid starten, inte minst har personalgruppen vuxit rejält. Ansvar och organisation har förändrats med tiden, till exempel är du själv inte längre lika delaktig och närvarande i det dagliga arbetet. Vad är grunden till att du gjort det valet, och vad gör du om dagarna nu?
– Jag kände redan 2017 att det började ta stopp. Jag vaknade på nätterna, glömde viktiga personliga saker och jobbade jämt. Det hade jag väl alltid gjort men den konstanta stressen tar ut sin rätt med tiden. Men det var nog också att jag kände att min bryggeri-Hot Rod var färdigbyggd, jag hade gjort det jag ville göra. Att sälja majoriteten av företaget var mitt sätt att hitta en långsiktig lösning för företaget men även för mig själv. Det är först när det sitter nya ägare i styrelsen som det ytterst inträder ett nytt ansvar i företaget. Jag äger fortfarande 30 procent och är om inte dagligen delaktig så hjälper jag till med lite av varje. Jag underhåller och utvecklar fortfarande vårt bryggeridatasystem – Oppibrew som varit med i nu snart 25 år, jag har drivit ett större investeringsprojekt, jag hjälper till att drifta reningsverk och en del bokslutsarbete. Det känns idag som en mer rimlig arbetsbelastning.
Sist men inte minst vill jag rikta ett tack till dig, Björn, och till din hustru Sylvia och många i personalen. Ni har haft stor betydelse för oss på Närke genom åren. Kunskap, stöttning, goda råd, inspiration och inte minst roliga samarbeten. Ta hand om er, allesamman.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
