De isländska mikrobryggeriernas storhetstid är över – men längs Ringvägen frodas små dryckesproducenter tack vare turismen. Nu satsar Öldur och Hella Bjór på det som besökarna allra starkast förknippar med Island. Frågan är bara: Bryggde de isländska vikingarna verkligen mjöd?
I en knallgul byggnad längs Ringvägen i den lilla sydisländska orten Hella står behållare med hundratals kilo honung. Här driver Helgi Sveinsson och Dagný Valgeirsdóttir Öldur, Islands enda kommersiella mjöderi, och det nystartade ölmärket Hella Bjór.
Till skillnad från öl, där malt är den viktigaste råvaran, görs mjöd på honung – vilket är en utmaning på Island, där honungsproduktionen är mycket liten. Därför köper Öldur in honung från bland annat Polen, Ukraina, Spanien och Tyskland.
– Vi importerar mer honung till vår mjöd än vad som utvinns på hela Island. Leveransen som står här motsvarar ungefär ett års isländsk honungsproduktion, säger Dagný Valgeirsdóttir, som sköter administrationen och hjälper till i butiken och produktionen.
Hennes man Helgi Sveinsson ansvarar för bryggningen och utvecklar recepten. Tidigare gjorde Öldur bara lättare, kolsyrad mjöd, men nu gör de också starkare varianter i traditionell stil, ofta smaksatta med lokala växter, bär och blommor. En sats på 600 liter av den alkoholsvagare mjöden kräver omkring hundra kilo honung, medan honungen kan utgöra upp till en tredjedel i de alkoholstarkare sorterna. Som bas använder han ofta en mild vildblomshonung och tillsätter sedan karaktärsfull sorthonung för smak och sötma.
Även om den söta huvudråvaran kommer från kontinenten är det framför allt föreställningen om det isländska och nordiska arvet som säljer flaskorna.
– Amerikanerna förknippar mjöd med vikingar. De kommer hit och förväntar sig att det ska finnas överallt och blir förvånade när de upptäcker att vi är de enda som tillverkar det på Island, säger Helgi Sveinsson.
Landet hade knappt 2,3 miljoner utländska övernattande besökare under 2025 – flera gånger fler än landets omkring 400 000 invånare. Under senare år har besöksnäringens strategi gått från snabb tillväxt till att sprida turisterna över fler månader och fler delar av landet, men mat och dryck har också fått en allt viktigare roll för turismen. För de små bryggerierna och dryckesproducenterna är de utländska besökarna helt avgörande.
– En verksamhet som den här är egentligen ett turistföretag. På sommaren kommer de flesta kunderna utifrån, och utan dem skulle vare sig vår mjöd eller de många små bryggerierna runt om på Island ha samma marknad. Vi är en del av turistnäringen, säger Helgi Sveinsson.
Sedan några år tillbaka får isländska producenter sälja sina drycker direkt till kunderna. Helgi känner till den nya svenska gårdsförsäljningen och konstaterar att reglerna är enklare på Island: köpet behöver inte kopplas till en betald rundtur eller kunskapshöjande aktivitet. Det finns inte heller någon begränsning på hur stora mängder kunderna får köpa. Lokalborna kommer främst för att handla ljus lageröl, medan mjöd nästan uteslutande köps av turister – på plats, på restauranger eller hotell.
– Turisterna är våra viktigaste kunder och omkring 90 procent av det de köper är mjöd. De handlar gärna en eller två flaskor av de starkare varianterna att ta med hem som presenter eller souvenirer, säger Helgi Sveinsson.
Paret känner de flesta på Islands lilla hantverksölscen. Tidigare drev Helgi näthandel och en butik med isländsk öl och Dagny satt i styrelsen för de småbryggeriernas branschorganisation. Det har givit dem god inblick i en bransch där bryggerierna trots turistboomen har svårt att få ekonomin att gå ihop.
– Storhetstiden är över. Det är inte som runt 2015, när vanliga islänningar var nyfikna på hantverksöl och entusiastiska över utvecklingen. Nu försöker de flesta bryggerier bara överleva och koncentrerar sig på det som fungerar.
Den isländska hantverksölskulturen är ung. Starköl var förbjuden fram till 1989 och de moderna mikrobryggerierna började växa fram först under 2000-talet, men i dag finns ett stort antal bryggerier, ofta i mindre orter på landsbygden.
Riksväg 1, oftast kallad Ringvägen, går runt hela Island och leder turisterna mellan vattenfall, glaciärer, fiskebyar och varma källor. Ett bryggeri längs vägen kan både locka besökare på genomresa och vara ett resmål i sig. Därför har affärsmodellen förändrats. I stället för att konkurrera om utrymme i Vínbúðin, det statliga detaljhandelsmonopolet, fokuserar allt fler producenter på sin egna bar, restaurang eller gårdsbutik. Bryggerier har öppnat i gamla fiskfabriker, slakterier och andra lokaler på landsbygden. De fungerar både som produktionsplatser och destinationer där besökarna kan handla mat, öl (eller mjöd) och ta del av historien om orten eller de isländska sagorna.
Mjöd och öl till försäljning i Öldurs tap room.
Fram till nu har Helgi och Dagný medvetet undvikit vikingar, långskepp och andra nordiska symboler på etiketterna. Samtidigt har de sett att just den kopplingen säljer: turisterna vill uppleva något unikt på plats och ta med sig något isländskt hem som minne eller present. Därför ska etiketterna designas om med en tydligare koppling till vikingasagorna.
– Tidigare ville vi inte vara klichéartade eller bygga verksamheten på en gimmick. Men varje gång vi har närmat oss det uttrycket har försäljningen fått ett lyft. Turisterna vill helt enkelt ha vikingadrycken, så vi har bestämt oss för att ta fasta på det, säger Helgi Sveinsson.
Samtidigt är det kanske inte helt sant att mjöd faktiskt var en isländsk vikingadryck. Helgi har letat efter historiska belägg, men inte hittat något som visar att mjöd jästes på Island under vikingatiden. Troligare är att färdigt mjöd importerades från andra delar av Norden, där tillgången på honung var betydligt bättre.
Precis som vikingarna tog med sig varor och kunskap från andra länder hämtar Öldur i dag både råvaror och inspiration utanför Island – bland annat från Sverige. På En Öl & Whiskymässa i Göteborg 2019 träffade Helgi och medgrundaren Sigurjón Garðarsson den svenske mjödprofilen Alex Ek på Attic Meadery, ett möte som skulle visa sig bli viktigt.
– Jag frågade hur hans mjöd kunde vara så bra. Han svarade att det i väldigt hög grad handlar om honungen och gav mig kontakten till en leverantör som han hade hittat under en resa i Tyskland. Efter mässan började jag köpa honung därifrån – och den använder jag fortfarande, säger Helgi Sveinsson.
Helgi och Dagný flyttade med sina två barn från Reykjavik till Hella för att hitta mer prisvärda lokaler, få ett lugnare familjeliv och göra det lättare för turister att hitta dem. Ringvägen går rakt genom samhället, som lockar besökare som vill fiska, rida eller utforska södra Island.
Ett stenkast från mjöderiet ligger grottorna vid Ægissíða, en turistattraktion som numera marknadsförs under namnet The Caves of Hella. Grottorna kan ha använts redan före vikingatiden och är en av Islands äldsta bevarade arkeologiska lämningar. På sikt vill Helgi brygga en Hella Stout och lagra i de svala grottorna. Namnet kunde knappast passa bättre: Hella betyder grotta på isländska, men ”hella bjór” betyder också ”hälla upp öl”.
– Det gäller att anpassa sig efter turisterna och ge dem fler skäl att stanna till. Hur det går för ölscenen på Island beror i hög grad på hur många turister som kommer. De som är smarta och hänger med när marknaden förändras har fortfarande goda möjligheter att växa, säger Helgi Sveinsson.
–
Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.
