Den estniska ölscenen växte snabbt, tappade fart efter pandemin – och verkar nu ha hittat ny energi. Beernews reser till Tallinn för att ta tempen på en liten, men exportstark ölmarknad. På köpet upptäcker vi en inbjudande stad i korsningen mellan medeltid, sovjetarv och nyfiken ölkultur.
Tallinn har länge varit en av de mest intressanta ölstäderna i Baltikum. För svenska öldrickare har Estland framför allt varit förknippat med Põhjala, bryggeriet i Tallinn som blivit ett av de mest framstående baltiska hantverksbryggerierna internationellt.
Men den estniska ölscenen är bredare än så. Här ryms lättdruckna lageröl, fatlagrade stouts, historiska ölsorter, moderna ipor och lekfulla experiment från ett tiotal mer eller mindre välkända bryggerier och ett tjugotal mycket små producenter. Hemmamarknaden är liten, konkurrensen hård och export helt nödvändig för att kunna växa sig större. Samtidigt pratar de estniska bryggarna om att scenen har börjat röra på sig igen efter ett gäng svåra år.
Beernews besökte Tallinn under Tallinn Craft Beer Weekend, den två dagar långa ölfestival som arrangeras av Põhjala Brewery. Varje år i maj samlar festivalen ett femtiotal bryggerier från Estland, Sverige, övriga Europa och USA på Kultuurikatel, ett gammalt kraftverk från Sovjettiden som i dag är en kulturarena. Årets festival var helt slutsåld och enligt arrangörerna kommer över 92 procent av besökarna från utlandet.
Põhjalas medgrundare Peeter Keek pekar på öl som lagras på fat från svenska Agitator Whisky.
Vi börjar med att besöka Põhjala, där vi möter en av grundarna, Peeter Keek, för en guidad tur av bryggeriet. På våningen ovanför ligger även deras taproom, som vi har tipsat om tidigare.
Põhjala är idag det största hantverksbryggeriet i Baltikum och har under många år varit ett av de estniska bryggerier som nått längst utanför landets gränser. Enligt Peeter Keek passar den moderna hantverksölen ovanligt bra in i den estniska kulturen.
– När den internationella craftbeer-scenen började växa var det som en gåva för många av oss estländare. Vi kommer från en mat- och dryckeskultur där vi är vana att gå ut i naturen och själva plocka sådant som växer där – svamp, bär, örter och annat – och sedan ta in det i köket och göra något eget av det. Dessutom har vi en gammal tradition av att brygga öl på gårdarna. Så vi tänkte liksom: det här är perfekt för oss, säger han.
Põhjala har gjort sig känt för mörka, starka och fatlagrade öl, och bryggeriet har fortfarande ett omfattande fatprogram. Många av de lagringsvänliga flaskorna släpps på Systembolaget med jämna mellanrum.
– Vi lagrar fortfarande mycket öl, men inte lika mycket som förut. Många av våra mest kända produkter utomlands kommer från vårt fatlagringsprogram, men här hemma i Estland är det, precis som på många andra ställen, ljus och lättdrucken öl som är mest populärt. Fast exporten är fortfarande viktig för oss. Vi har bra försäljning i Nederländerna och Sverige har länge varit en av våra viktigaste marknader, säger Peeter Keek.
Men att sälja öl till butiker och krogar runt om i Europa är ingen enkel uppgift.
– Det har alltid varit svårt att komma in på krogarna runt om i Europa, och det har inte blivit enklare med tiden, tyvärr, säger han.
Ett annat bryggeri som svenska öldrickare kanske känner igen är Pühaste från Tartu. De började som nomadbryggeri och öppnade senare ett eget bryggeri i hemstaden. I dag är Pühaste det näst största hantverksbryggeriet i landet, men man måste också komma ihåg att Estland bara har 1,3 miljoner invånare. Och väldigt många av dem bor på landsbygden.
– Pühaste finns i över tjugo länder, inklusive Sverige. Den estniska marknaden är väldigt liten, så ungefär 50 procent av vår öl går på export. Om man bara säljer på hemmamarknaden blir konkurrensen väldigt hård, säger medgrundaren och bryggaren Eero Mander.
Eero Mander från Pühaste i Tartu har varit med på Tallinn Craft Beer Weekend sedan starten.
Han är ändå försiktigt positiv inför framtiden.
– Det är tufft för alla, tror jag. Inte bara i Estland, utan överallt. Men om man är stabil, då går det bra. För vår del är de fatlagrade ölen viktiga, men vi vill inte bara förknippas med dem. Våra ipor är också riktigt bra, säger han.
Även om Põhjala är Tallinns stora internationella bryggerinamn finns här också en handfull mindre producenter. Ett av de mest centrala ligger på andra våningen av Balti Jaama Turg, inomhusmarknaden mittemot järnvägsstationen. Där besöker vi Humalakoda, ett bryggeri och en bryggeripub mitt i den stora hallen med mer än 300 stånd och butiker.
Humalakoda öppnade i samband med att marknaden renoverades. Bryggaren Katriin Loviis Viltsin, arbetar där sedan några år tillbaka.
– Vi gör mest öl som är lättare att dricka. Eftersom vi är en bryggeripub är det viktigt för oss att inte bara göra bra öl, utan öl som passar till olika typer av mat och som man kan sälja på pint. Vi säljer framför allt i våra två restauranger och ibland till lokala barer i närheten när vi gör något lite roligare, säger hon.
Export är inte målet för Humalakoda, men ölutbudet är ändå brett.
– Vi gör också väldigt bra suröl. De brukar få bra betyg och det är något vi är kända för. Vår huvudbryggare Jaan-Kristjan Unt är dessutom utbildad historiker och har ett särskilt intresse för äldre recept. Några av de mer ovanliga historiska ölen säljer vi på flaska, men det mesta går på fat, säger Katriin Loviis Viltsin.
Katriin Loviis Viltsin på Humalakoda i Tallinn är en del av den nya generationen estniska bryggare.
Hon tycker att de estniska bryggerierna har fått mer fart efter en tuff period.
– För två år sedan tvingades många hantverksbryggerier stänga eller gå i konkurs. Det var väldigt tråkigt. Men jag tycker att vi har kommit till en bättre plats nu, med nya bryggerier som dyker upp och nya unga människor som är intresserade av att brygga, säger hon.
Chris Pilkington från Tuletorn Brewing ser också en tydlig uppgång efter en svacka. Han är från Skottland, arbetade tidigare på Brewdog och flyttade till Estland för att vara med och bygga upp Põhjala. Där var han huvudbryggare i omkring tio år innan han och hans fru Kristina startade Tuletorn i Tallinn.
Tuletorn är ett relativt nytt, litet familjedrivet bryggeri med taproom nära produktionen. Bryggeriet har snabbt blivit ett av namnen som bidragit till mer energi i Tallinn, med fokus på lekfulla och moderna ölstilar.
– Fram till 2018 hade Estland en enorm uppgång. Det fanns många bryggerier, många kontraktsbryggerier och scenen var väldigt levande. Men från 2019 och fram till covid blev det en svacka. Det är egentligen först i år som det har återhämtat sig ordentligt, säger Chris Pilkington.
Nu ser han att allt fler nya barer, bryggare och idéer poppar upp.
– Man kan känna att energin kring hantverksöl lever igen. Estland var alltid starkt på fatlagrade öl och hantverkslager, men nu är vi också tillbaka med hazy ipa, stora fruktiga suröl och mer moderna ölstilar. Jag skulle säga att Estland har kommit tillbaka på kartan för hantverksöl i år, säger han.
Tuletorns bryggare Chris Pilkington i pickels-dräkt vid premiären för Hapukurk, en gose med inlagd gurka.
Tuletorn brygger på lettiska Arpus gamla bryggverk, i batcher på ungefär 1 000 till 2 000 liter. Under det första året skickade de lite öl till Sverige och gjorde några festivaler, men har sedan valt att dra ner på exporten för att kunna leverera öl på hemmaplan. Men han är sugen på att fortsätta sälja till Sverige.
– Sverige är kanske Europas bästa ölmarknad, och en av de bästa i världen. Det är en marknad man ska vara på när man verkligen vet vad man gör och vad man vill göra, säger Chris Pilkington.
Purtse Beer Makers kommer från staden Purtse i östra Estland, omkring 15 mil från Tallinn. Grundaren Innar Marmor har bott större delen av sitt liv i Tallinn, men har nu flyttat till Purtse. Bryggeriet ligger i den gamla smedjan vid Purtse vasallborg i nordöstra Estland. Där vill de knyta ihop platsens historia med ölproduktion och göra mer plats för konserter och större evenemang.
– Jag tycker att öl framförallt ska vara väldigt drickbara. Därför använder vi inte laktos i våra New England-ipor och vi gillar inte överdrivet söta öl. Vi använder laktos i våra stouts, eftersom det är milk stouts, men i övrigt vill vi ha öl som är enkla att dricka, säger Innar Marmor.
Men ibland experimenterar de. Ett av bryggeriets mer uppmärksammade öl är en tomatgose med chili, som görs i två versioner med olika hetta. Men den största delen av sortimentet består av mer klassiska stilar som lager, pilsner, pale ale och IPA.
Plaadimeri från Purtse Beer Makers, en tomatgose som visar att estniska bryggerier inte är rädda för att ta ut svängarna.
När han jämför dagens estniska hantverksöl med scenen för tio år sedan är skillnaden stor.
– Estland är fortfarande till 95 procent de stora bryggeriernas lager. Men inom craft beer har kvaliteten blivit mycket högre. Det bryggs mer lager och fler lättillgängliga stilar. Vi har fem-sex riktigt bra bryggare i landet nu. Bryggerier som Põhjala och Pühaste gör mycket fatlagrat och IPA runt fem procent är också väldigt populärt, säger Innar Marmor.
Efter några dagar i Tallinn är temperaturen på den estniska ölscenen lätt att sammanfatta: Här finns passionerade människor, ny energi och ett ovanligt spännande utbud för ett så litet land.
I huvudstaden hänger ölscenen nära ihop med staden själv. Medeltida gränder med souvenirshopar, museer och Michelinrestauranger möter moderna glas- och stålskrapor och gamla sovjetiska fabriksområden. Över hela staden hittar du bryggerier, ölbarer och ölbutiker. I Telliskivi, stadens kreativa kvarter, ligger museet och konsthallen Fotografiska granne med Põhjalas ölbar Põhja Konn i ett myllrande område där nya hus och gamla industribyggnader fyllts med samtida kultur, mat, nattliv, graffiti och techno.
Vi hade drygt två dygn på plats, men det räckte för att visa varför Estlands huvudstad är värd en ölresa. Tallinn bjuder på en levande mix där ölen har en självklar plats – en passande inramning för en ölscen som rör sig elegant mellan gammalt och nytt.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
