Den grekiska kulturens ölroll

Suffixet –biē är för nära en dubbelform av indoeuropeiska grundordet för dricka – med suffix; *pi-pö-o – som blivit *pi-bo, vilket många känner igen i dagens tjeckiska ölord pivo – för att lämnas okommenterat.

När det gäller offrande av öl åt gudarna hälldes från en bägare (krater) till en rituell tallrik (patera) eller direkt på marken. Gudaväsen förväntades skilja sig åt, gällande vilka vätskor de accepterade och vilka material kärlen borde vara tillverkade av, och det var förbjudet att offra fel slags vätska i fel slags kärl till somliga gudomar.

Avslutningsvis kan jag nämna att det finns en debatt om hur mycket den ölälskande Platon blev påverkad av Pythagoras idéer. Den som vill rota i den tråden gör det.

Alcathoe

Så hette en nymf som var dotter till Minya. Alcathoe avvisade Dionysos inbjudan till en fest och blev därför av honom förvandlad till en fladdermus. Vi har denna nymffladdermus i Skåne och Blekinge, det är Europas minsta fladdermus, väger mellan 3.5 och 5.5 gram och den har dessutom det högsta tonläget av alla fladdermöss.

Bacchus [’bakkuss]

Romarnas variant av grekernas Dionysos eller snarare av guden Silenos. Ordets ursprung kan möjligen kopplas till ”bullrigt uppträdande” eller ”den begråtne, den djupt sörjde”. Bacchus riter hette på grekiska abakkheutoi.

Thebe var första stad där Bacchuskulten firades. Bacchusriten var förbehållen män. Samtidigt kopplas bacchii kult oftare till kvinnor än män, enligt Hugh Bowden. Kvinnor fick vara bacchanter, men förbjöds att delta utan myndigheternas godkännande. Magistern förbjöd gemensam kassa, eders svärande, samlingar på fler än fem personer och skapandet av ömsesidigt beroende.

Del 7

ANNONS

ANNONS

Dela artikeln Den grekiska kulturens ölroll

mm

Jonas Ahnfelt

Klimatanpassad öldrickare. För övrigt anser jag man bör avsluta med en Achel blond.

Visa kommentarer