Den grekiska kulturens ölroll

Bacchus var Jupiters favorit, vilket bl a märktes av Jupiters extatiska stridsrop i den mångbesjungna kampen mot titanerna: ”Evoë, Bacche! Evoë!”. ”Let’s party!” hade det kanske översatts till om man idag hade låtit nån amerikansk hollywoodroll yttra något liknande. Evius är förresten ett annat av Bacchus namn. Bássareus ett tredje. Liber ett fjärde. Lenaeus ett femte. I Horatius ode 19 nämns också en Thaliarchus, en festens kung.

Firandet av Bacchus urartade till sexsekter. Från det grekiska Syditalien nådde kulten Rom omkring 200 f Kr. Fram till 186 f Kr hade firandet försiggått i slutna sällskap. Från början var det bara kvinnor som deltog i kulten som då firades anständigt på dagtid, men med tiden fick även männen tillträde och till slut bedrevs otukt även med det egna könet. En olyckligt förälskad slavflicka lättade sitt hjärta för konsuln och det framkom vid undersökning att omkring 7 000 personer var inblandade. Dessa jagades av myndigheterna och efter ett senatsbeslut (som för övrigt finns bevarat på bronsplatta i Wiens arkeologiska museum) dikterades de nya bestämmelserna om hur backanalerna hädanefter skulle gå till. (se Livius 39.8-19)

Backanter, backantinnor eller menader kallas de kvinnliga medlemmar av ett sånt vilt firande. Ordet menad är härlett från grekiska mainomai (bli rasande) vilket syftar på de vilda och frigjorda danser som dessa dansade under kulten. Vet ej om man vågar se bacchanaliska likheter ur följande, men ur Hedins ”Genom Persien” – 1887, beskrivs en persisk orkester så här: ”bestående av trummor, flöjter och lurar… Först börja flöjterna i sakta takt; efter en stund instämma trummorna, som trakteras med spön, icke med trumpinnar, och sist komma de långa lurarna, hvilkas ljud snarare påminner om en råmande ko, än om ett musikaliskt instrument. Musikanterna utföra icke någon viss melodi, utan hvar och en trakterar sitt instrument som han bäst tycker. Ju längre de hålla på, desto mer upplifvas de af musiken. Fingrarna hoppa med otrolig snabbhet öfver hålen i flöjten, spöna liksom darra på trumskinnet, och den ena lurstöten följer omedelbart på den andra. När man ändtligen hunnit till finalen, sluta först lurarna, dernäst trummorna och sist domna äfven flöjterna af.

Del 8

ANNONS

ANNONS

Dela artikeln Den grekiska kulturens ölroll

mm

Jonas Ahnfelt

Klimatanpassad öldrickare. För övrigt anser jag man bör avsluta med en Achel blond.

Visa kommentarer