Ett besök på ett ölhak ska vara problemfritt. Här finns ingen klädkod och inga oskrivna uppföranderegler. Det borde verkligen inte vara svårt. Men ändå händer det, oftare än vad som borde vara rimligt.
Veckans lista handlar om fyra saker som gör det softa barhänget allt annat än angenämt.
ÖGONKONTAKTENS FALSKA LÖFTE
Du har väntat. Du har gjort allt rätt. Du står på ett strategiskt avslappnat avstånd från bartendern och försöker se ut som en person som absolut inte har väntat otåligt på sin tur att beställa. Du har så klart redan bestämt dig för länge sedan vad du ska ha. Det här är inga konstigheter, om det bara kunde bli din tur någon gång.
Så kommer ögonkontakten. En tydlig, bekräftande blick. Ett vagt leende och en mjuk huvudrörelse mot ditt håll. Ett tyst ”jag ser dig” från väsendet bakom baren som ska förse dig med den gyllene nektaren. Här kommer törstsläckaren.
Nu gäller det att vara cool, närsomhelst blir det äntligen din tur. Håll ihop.
Men just som du gör ditt bästa för att kväva din iver över att stå näst på tur märker du hur bartenderns blick har flyttat sitt fokus till pupillerna på personen som yvigt just kastade sig in bakom dig i baren.
Har du plötsligt blivit skelögd eller var ögonkontakten inte ömsesidig? Var det ett spanskt löfte? Man hatar verkligen när det händer.
FARTHINDRET I BESTÄLLNINGSKÖN
Ibland önskar man att det fanns en yrkestitel som var “ölkonduktör”. Det kunde gärna få finnas en ölkonduktör i varje bar. En som fick glasen att avgå punkligt från tappkran till mun. Någon som kunde hänvisa sölkorvarna till lokaltågens perrong, de som gör stopp på varje ölhållplats. Så att vi andra kan få njuta av att åka expresstrafik.
”Den här har verkligen en intressant arom, är det humle i den här?” hör du från alfan i sällskapet framför dig. Var kom den här skenande gasellflocken ifrån? Plötsligt stod de bara där mellan dig och baren. Väldigt mycket i vägen.
Ja. Det är en IPA. Drick den. Klockan tickar, det är dags för avgång.
Men ölalfan ska ölmästra. Visa upp alla sina felaktiga och värdelösa ölkunskaper för de andra. Ölbarens påfågel. Varje person ska i tur och ordning beskriva vad de gillar (vilket de så klart inte klarar av) så att alfan kan välja “rätt” öl till var och en.
Under tiden det tar för det här sällskapet att beställa hade bartendern hunnit servera dig nio gånger om, byta två fat, hämta barnen på förskolan och sannolikt börja planera pensionen.
Så när ölalfan till slut säger ”…och jag tar den där surisen med kolanappar” känner du en lättnad som normalt är reserverad för cancerpatienter som får beskedet att de är färdigbehandlade. Och du släpper tanken på att knyta fast någon vid rälsen.
Det brukar sägas att tvekan dödar och det här sällskapet ska skatta sig lyckliga att du inte är liemannen.
VAD VILL DU HA ISTÄLLET?
”Tyvärr, den tog precis slut” är fem ord som kan förvandla en vuxen människa till ett barn som precis fått veta att det inte blir någon glass efter badhuset.
Det spelar ingen roll att det finns 28 andra öl på fatmenyn. Det var just den där du hade bestämt dig för. Det var precis vad du var sugen på. Dina kompisar hade pratat om den i flera år. Du hade redan smakat den i huvudet och nu skulle du äntligen få göra det med munnen också.
“Vad vill du ha istället?”
Det slår tilt. Nu står du där som om någon precis bett dig välja vilken kroppsdel du helst vill donera till forskning. Hjärnan kanske? Du hade ingen plan B.
Du borde dra i handbromsen och andas i fyrkant men innan du riktigt hunnit förstå vad som händer hör du dig själv svara ”vad skulle du rekommendera?”. Så börjar den långa processen och själavandringen i sökandet efter din borttappade identitet i ölets kosmos.
Det kommer ta tid att hitta tillbaka till livet.
DEN OFRIVILLIGA MIDDAGEN
”Vi tar ett bord”. Okej. Javisst. Du kom egentligen hit bara för att ta en öl. Kanske två. Det här skulle vara en snabb AW. Det är torsdag och en hel vecka till nästa löning.
Du hade stämplat ut och skulle egentligen hem och utforska skafferiets utbud av konservburkar och snabbnudlar. Nu sitter du plötsligt i ett strategiskt möte om kvällens logistik som du känner att din personliga ekonomiavdelning aldrig skulle godkänna.
”Ska vi kanske beställa något att äta?”
Nej. Eller jo, det ska vi tydligen. Men det var inte planen. Planen var att stå i ett hörn, dricka något som ingen annan förstår vad det är och spela insiktsfull i max två timmar. Men nu sitter ni där med menyer, vattenglas, brödpinnar, servetter och en entusiastisk mellanchef med mallig privatekonomi som frågar vad alla tänker om förrätt.
Plötsligt har du blivit middagsgäst. Nu måste du ta ställning till om du vill ha aioli. Det här var inte vad du skrev under på när den söta kollegan frågade om du skulle hänga med på AW.
Du vet att det inte “jämnar ut sig över tid” i det här sällskapet. Så nåde den som föreslår att det är lättast om alla bara delar lika på notan.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
