Surt öl framhärdade länge i en marginaliserad tillvaro i en undangömd och hemlighetsfull del av ölvärlden, långt från den gemene öldrickaren. Veckans lista listar fyra viktiga bryggerier och rörelser som hjälpte till att dra in surölet i den ölintresserade allmänhetens medvetande.
RODENBACH
Rodenbach är bryggeriet som mer än något annat kommit att förknippas med den flandriska rödölen. Historien sträcker sig tillbaka till 1821, men det var först under 1970-talet som ölet fick ett internationellt genombrott. Den brittiske ölskribenten Michael Jackson lyfte fram Rodenbach i sina böcker och tv-serien The Beer Hunter. Han beskrev ölet som ”The Burgundy of Belgium” och ”the most refreshing beer in the world” och bidrog till att skapa ett internationellt intresse för både Rodenbach och Belgien som ölnation.
Rodenbach blev med det också en viktig inspirationskälla för en ny generation bryggare. Bryggeriet visade att det gick att skapa komplexa, friska, syrliga öl genom lång jäsning och lagring på stora ekfat och blandning av ung och mogen öl – utan att ge sig in på lambicens mer hemliga och skyddade värld. För många blev Rodenbach en mer tillgänglig väg in i surölets värld.
När amerikanska hantverksbryggare under 1990-talet började experimentera med foeders, mixed fermentation och syrliga ales var Rodenbach en självklar förebild. Den kopplingen inleddes med att Rodenbachs tidigare bryggare Peter Bouckaert flyttade till USA och blev en av de mest inflytelserika personerna inom den amerikanska surölsscenen. Mer om det nedan.
NEW BELGIUM OCH LA FOLIE
År 1996 rekryterade det amerikanska bryggeriet New Belgium den belgiske bryggaren Peter Bouckaert efter många år på Rodenbach. Med sig tog han kunskapen om flamländsk suröl, foederlagring och mixed fermentation – erfarenheter som kom att forma ett av de mest betydelsefullq amerikanska craftölen.
Resultatet blev La Folie, som lanserades 1997. Ölet är en flandriskinspirerad syrlig öl och räknas som det första kommersiella, kontinuerligt producerade surölen från ett amerikanskt hantverksbryggeri. Grunden för La Folie blev New Belgiums stora ekfat, där en kultur av jäst och bakterier etablerades och sedan dess har hållits vid liv genom kontinuerlig användning. Den beskrivs som den äldsta fortfarande aktiva surölskulturen inom amerikansk hantverksöl.
La Folie blev ett ikoniskt öl och betraktas av många som ölet som öppnade dörren för den amerikanska surölsvågen. Även om senare bryggerier skulle ta stilen i nya och mer experimentella riktningar, ses La Folie fortfarande som en av pionjärerna – ett öl som visade att amerikanska bryggerier kunde skapa världsklassig suröl med tydlig inspiration från Rodenbachs tradition.
CANTILLON
Att den traditionella lambicen överlevde kan kopplas till flera viktiga personer och bryggerier, men Cantillons betydelse går inte att överskatta. När ölkonsumenternas smak efter andra världskriget gick mot sötare öl försvann lambicproducenterna en efter en. I mitten av 1970-talet återstod bara en handfull i Bryssel – och till slut var Cantillon den enda producenten kvar inne i staden.
Medan de flesta bryggerier satsade på sötade fruktlambicer och mer lättillgängliga öl beslutade Cantillon att hålla kvar vid traditionen med spontanjäsning, traditionell blandning och lång fatlagring – utan att kompromissa med syran eller att tillsätta socker. Det var ett ekonomiskt riskfyllt beslut, men i efterhand ett avgörande bidrag till att bevara en bryggtradition som annars hade kunnat gå förlorad. Bryggeriet blev dessutom ett levande museum där besökare kunde uppleva det hundraåriga hantverket på nära håll.
Under 1990- och 2000-talet växte Cantillon till en kultinstitution bland ölentusiaster. Flasksläpp lockade köer och bryggeriet blev ett resmål för besökare från hela världen. Hypen kring Cantillon fick många att upptäcka traditionell lambic och gueuze för första gången och blev en inkörsport till en ölkultur de inte visste fanns. Samtidigt inspirerade bryggeriet en ny generation bryggare att börja arbeta med spontanjäsning.
”FLORIDA WEISSE”-RÖRELSEN
Det sista exemplet är inte en officiell ölstil eller ett enskilt bryggeri, utan en rörelse som tog fart i Florida under första halvan av 2010-talet – Florida Weisse.
Utgångspunkten var den klassiska tyska stilen Berliner Weisse, men de amerikanska bryggerierna gjorde snabbt stilen till sin egen. Genom att kombinera en frisk syrlighet med generösa mängder tropisk frukt som mango, guava, passionsfrukt och ananas skapades en ny typ av öl – betydligt fruktigare, mjukare och mer lättillgänglig än sin tyska förebild. En viktig förklaring var att många bryggerier använde kettle souring, en metod där vörten syras före kokning. Tekniken gjorde det möjligt att skapa rena, friska suröl på kort tid i stället för månader eller år, vilket sänkte tröskeln för bryggerier att börja experimentera med syrliga öl.
Flera bryggerier drev utvecklingen, däribland Cigar City Brewing, Funky Buddha Brewery och J. Wakefield Brewing. Tillsammans visade de att syrlig öl kunde vara färgstark, intensivt fruktig och samtidigt lättdrucken.
Florida Weisse blev en viktig brygga mellan den traditionella surölsvärlden och den moderna vågen av snabbsyrade öl, och senare även smoothie- och pastry sours. Även om namnet aldrig blev en officiell ölstil har rörelsen haft ett stort inflytande på hur fruktiga syrliga öl bryggs världen över idag.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
