Beernews redaktör Henrik Edberg har svårt att välja vilket som är det bästa svenska ölet som han har druckit i år. Och så tycker han att fler bryggerier borde brygga öl som smakar som Håkan Hellströms musik.
Vilket är det bästa svenska ölet du druckit under 2025?
– Beeriums Barrel Aged Seadevil, en baltisk porter jag drack på fat på Haket under Baltic Porter-festivalen var fantastisk även om den egentligen är för alkoholstark för mig. Även Illbatting hade en ekrökt baltic porter där som var helt otrolig. Pratar vi öl som jag köpt på Systembolaget blev jag väldigt glad av Stigbergets San Diego av precis alla upptänkliga anledningar – det bästa svenska gräsklipparölet någonsin. Men eftersom jag uppenbarligen har väldigt svårt att välja… så väljer jag Kilt Bill, en underbar Scottish Ale från Nyköping Brewing. Men de borde ha döpt den till Kilt Bildt.
Med den nya differentierade alkoholskatten frigörs en del pengar för bryggerier att investera i sin verksamhet, vad tycker du att de borde fokusera på att använda de nya ekonomiska möjligheterna till?
– Kvalitetsutveckling är väl det enkla svaret. Men i det ingår också bättre marknadsföring och tydligare strategier. Precis som att en journalist alltid bör fråga sig “varför skrivs den här artikeln” inför varje ny text och kunna rättfärdiga det för sig själv och potentiella läsare, måste bryggerierna ha ett riktigt bra svar på frågan “varför brygger vi det här ölet?”.
Hur viktig är transparens kring ingredienser och ursprung för dig?
– Transparens kring ingredienser är inte så viktigt för mig. Det är klart att det är kuriöst intressant att exempelvis kunna läsa vilka humlesorter ett öl innehåller.
– När det gäller ursprung är det betydligt viktigare. Men 99,9 procent av all öl jag dricker har en tydlig ursprungsmärkning. Men jag förstår förstås att det inte är det frågan handlar om… Ursprung är skitviktigt, i synnerhet när bryggerier bygger falsk storytelling kring platser ölet inte har något att göra med och vinner fördelar på grund av det. Det signalerar att öl är en sladdrig dussinprodukt som inte är värd att ta på allvar… typ som lösgodis.
Stora bryggerier har svårt att skapa intresse för annat än lågprisöl på Systembolaget, medan småbryggerierna hamnat i ett evigt ekorrhjul av att släppa nyheter för att synas – hur ska ölvärlden ta sig ur det här dödläget och hitta nya vägar framåt?
– Marknadsföring och en tydlig idé kring vad man verkligen vill med sitt ölbryggande och företagande. Precis som inom musik handlar det om personlighet och att hitta något unikt. Brygg hellre öl så som Håkan Hellström gör musik, med passion, inlevelse och övertygelse – även om alla inte kommer älska det – än att göra ölens motsvarighet till de generiska och opersonliga Idol-människorna som sjunger fint – men som det går 13 av på dussinet och som är omöjliga att skilja från varandra. Ingen behöver fler svenska bryggerier vars portfölj består av en hygglig lager, en dussin-apa och en halvpömsig IPA.
– Ge inte marknaden vad den vill ha, ge folk vad de inte visste att de ville ha. Och släpp inte öl som ni inte är hundra procent nöjda med själva. Gör premiumprodukter och våga ta betalt för dem. Marknadsför dem som premiumprodukter och sälj in dem till restauranger, krogar och konsumenter som just det.
– Jag fattar att alla småbryggerier vill visa att de är duktiga på att brygga lager. Back to basics och en bryggteknisk rit de passage och allt det där. Men att ge sig in i ett priskrig med de stora drakarna i ett krig man aldrig någonsin kommer kunna vinna, med en produkt som nio av tio konsumenter inte kan skilja från en storbryggeriprodukt, känns dödfött.
Idag finns det drygt 4 800 artiklar i Systembolagets sortiment. Om du, mot din vilja, måste föreställa dig ett dystopiskt framtida Sverige där det endast finns ett enda öl tillgängligt för befolkningen – vilket öl önskar du i så fall att det skulle vara?
– Jag vill inte favorisera något befintligt svenskt bryggeri här och jag skiter – i det här fallet – i vad resten av befolkningen gillar. London Black från Anspach & Hobday.
Berätta om ett extra minnesvärt bryggeribesök från tiden när ölintresset fortfarande var i sin linda.
– Jag besökte knappt några bryggerier när mitt ölintresse var i sin linda. Det fanns ingen anledning till det, åtminstone i Sverige. De serverade ingen öl, de sålde ingen öl och de tog väl knappt emot några besökare över huvud taget. Men jag besökte Dugges när de befann sig i sin linda, i Rävekärr i Mölndal. Det var fina tider. Kanske till och med minnesvärda.
Du får bjuda in valfri ölpersonlighet (levande eller död) på en sommarmiddag i din trädgård – vem bjuder du in, vad pratar ni om och vad äter och dricker ni?
– Jag skulle bjuda in Alex Kidd från Don’t Drink Beer som jag nyligen intervjuade för en artikel på Beernews. Han är väl det närmsta en ölidol jag kommer, bortsett mina kollegor på Beernews då. Jag skulle förstås vilja att han var helt friskförklarad från sin cancer och därmed kunde dricka alkolhaltig öl igen. Vi skulle prata om humor – på ett väldigt teoretiskt, torrt och akademiskt vis. Det är i alla fall vad jag skulle vilja prata mer med honom om. Men risken är väl att vi hade pratat mer om musik och amerikansk politik.
– Jag hade väl varit tvungen att bjuda honom på havskräftor, antar jag. Jag är inte så vass på matlagning. Vi hade druckit upp några av hans “vita valar” som han förhoppningsvis hade tagit med sig och en och annan Fantôme.
Vad står överst på din önskelista för den här sommaren?
– Vila och varsam intellektuell stimulans.
• Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.
