Allmänt

Bryggmästaren har bryggt sin sista öl

Lennarth Anemyr har lämnat Åbro och det är dags för någon annan att ta över rollen som huvudbryggmästare.

När en del av dagens bryggare skrubbade knäna på 1980-talet skrubbade Lennarth Anemyr jästankar på Åbro. Nu 40 år senare är resan över. Huvudbryggmästare Anemyr har gått i pension.

Den ölscen han lämnar är helt annorlunda än den han steg upp på när han fick det där jobbet på Åbro i Vimmerby. Men medan nya bryggerier tar ut svängar som får ölstilar att darra i manchetterna så håller sig Åbro främst till lager, då som nu.

– I dag kommer det många nya öltyper som med tillsatser eller processhjälpmedel och då frågar jag: Hur ska en öl smaka? Vad är en öl? Reinheitgebot kom till för att det skulle bli nån jävla ordning, säger den pensionerade bryggmästaren.

Den öl han är mest stolt över är följaktligen så gebotlig den kan bli. Bryggmästarens Premium Gold består av malt, humle, jäst och vatten. Kanske lite Anemyrsk kärlek också, men den lär vara för eterisk för att räknas.

Bryggmästarens stolthet.

– Vi började titta på den 2006 och det tog ett och ett halvt år innan jag var nöjd. Sen fick vi ett guld för den vid Brewing Industry International Awards i London. Det var stort och jag är jättenöjd med den, säger han – även om det visst var lite mer jobb med den.

– Ja, för fanken. Den är dekoktionsmäskad och torrhumlad, men även om det tar lite mer tid så får den bra smak och i det långa loppet tjänar man på det.

Fast Bryggmästarens Premium Gold kom inte till när Lennarth skrubbade jästankar. När han började på Åbro var det med andra saker än recept han jobbade med. En släkting hade tipsat om jobbet och Lennarth tänkte att nåt år kunde han väl ägna sig åt det.

– I grund och botten var jag utbildad verktygsmekaniker och hade jobbat några år med det, men tröttnat. När jag kom till Åbro var det bara att börja tvätta tankarna inuti – för hand, med hink och skurborste.

Skurborsten slapp han efter ett tag och han jobbade med olika saker på bryggeriet före och efter att han gick en bryggeriutbildning som bland annat var på Spendrups, Pripps och Falcon i mitten på 1980-talet. Sen 1990 var det så dags för nästa skola.

– Jag gick bryggmästarutbildningen på Skandinaviska Bryggerihögskolan i Köpenhamn och när jag kom tillbaka till Åbro blev jag processchef, säger Lennarth, som även hann med titeln kvalitetschef innan det var dags för det översta trappsteget 2005.

– 2005 slutade vår huvudbryggmästare Albert Wiesgickl och jag fick den rollen i stället.

Lennarth Anemyr vid Åbros experimentbryggeri.

Titeln bryggmästare är inte helt vanlig på bryggerier, de flesta har ingen. Lennarth berättar att de bara är runt hundra medlemmar i Sveriges Bryggmästarföreningen och en del av dem är inte verksamma längre. Men det är en förening han värderar högt.

– När jag började fanns inte internet och Google. Då ringde man kollegor om man kört fast. Det är också det som gör den här branschen unik. Säljare får konkurrera – bryggmästare håller ihop!

På tal om säljare så har det sagts att det är just säljare och marknadsavdelningar som styr vad större bryggerier producerar. Var det så på Åbro?

– Nej, jag har haft fria händer hela tiden. Marknadsavdelningen har varit med på hela resan. Okej, sen har det ju varit en del diskussioner …

Han berättar att en av de diskussionerna uppstod när en marknadskille kom in och ville att de skulle göra suröl. Svaret var lika spontant som den föreslagna jäsmetoden. Och slutgiltigt.

– Jag sa ”Nej för fan! Vi kan inte ta in bakteriekulturer här, det är ju det vi brottas med att undvika …”.

Så det blev ingen suröl. Men till slut kryper det fram att även marknad kan vinna – och det på frågan om varför Åbro dröjde så länge med att göra Ey’bro.

– Det kan jag inte svara på, det kom från marknadsavdelningen.

En annan kritik mot stora bryggerier är att de snålar på råvarorna för att kunna spara pengar och sälja billig öl. Men enligt Lennarth görs det i alla fall inte på Åbro.

– Visst gör en del det, men det har vi inte gjort. Jag har inte velat göra det. Vi gör samma sak som ett litet bryggeri, det är samma förutsättningar för oss när vi gör öl. Det är lika mycket hantverk även om det är lite mer automatiserat. Vi behöver bara inte gå iväg för att koppla slangar eller dra igång en pump.

Automationen har kommit med åren och efter 20 år som huvudbryggare och 40 år totalt på Åbro så har han sett såväl företaget som branschen utvecklas.

– Från att vi var små på 1980-talet har vi blivit större och vi har fler ölsorter. Sen fick vi ett nytt bryggverk 1995 som då var norra Europas modernaste. Det var på 30 000 liter och dubbelt så stort som det gamla. Och vi slapp springet för att trycka igång pumpar och dra slangar.

– Det har varit en intressant och spännande tid att jobba på ett familjeföretag med snabba beslut. Men jag har haft samma inställning som ägarna till hur öl ska smaka och vi ska gå vidare.

Genom åren har många olika öl passerat hans händer. Både lyckade och mindre lyckade.

– Vi gjorde många testbrygder och bland annat gjorde vi en pale ale i samarbete med Fuller’s. Det var intressant, bryggverket skiljer sig från Åbros och det ger en viss påverkan på smaken. Vi åkte över till London flera gånger och bryggde där och sen körde vi hem den med tankbil till Vimmerby. Den hette Bryggmästarens Pale Ale.

– Sen har det funnits öl som inte gått att sälja, det ska man inte sticka under stol med. Vi har försökt med mörka sorter, men folk vill bara köpa Falcon Bayerskt. Samma sak med porter, där är det Carnegie Porter som är nummer ett. Och vid nåt tillfälle ville vi göra en veteöl och var nere i Bayern för att hitta nåt bryggeri som ville licensbrygga åt oss. Vi hittade Riegele och skapade ett recept som de bryggde åt oss. Men försäljningen fungerade inte.

Men sånt behöver han inte bekymra sig över längre. Pensionen är redan påbörjad, även om han berättar att han fortfarande är lite standby för insatser i bryggeriets tjänst. Men då mer för publika arrangemang som mässor än bryggning.

– Jag fyller 65 år i år och känner att jag vill njuta av livet … det låter jättegammalt det här, säger han och skrattar.

– Men det är en annan frihet nu. Det här yrket upptog 24 timmar per dygn, det var alltid nåt man tänkte på och bryggningen skedde dygnet runt. Men jag läser Beernews och håller mig uppdaterad. Sen har jag ju vänner på andra bryggerier som jag håller kontakten med.

Inte ens på hemmaplan blir några brygder och hembryggning har inte ersatt jobbet som sysselsättning.

– Min son och jag bryggde i köket en gång, men det var för mycket pyssel. Samma slit som på bryggeriet.

Någon efterträdare som huvudbryggmästare på Åbro är inte klar. I alla fall känner inte Lennarth till det.

Och någon efterträdare med skurhink i jästtanken är inte aktuell. Sedan 1995 görs det automatiskt.