Veteranerna blickar framåt efter 25 år

Med 25 år bakom sig är Ahlafors Bryggerier ett av Sveriges äldsta hantverksbryggerier. Men trots det vill man inte titta bakåt utan framåt.

Det är med viss ovilja som Ahlafors styrelseordförande Niklas Wallström berättar om bryggeriets historia. Han vill hellre prata om den nya looken på etiketterna eller försöken att få in en ny ägare.

Men det går inte att skriva en artikel om ett 25-årigt hantverksbryggeri utan att nämna att det faktiskt bryggdes öl i den gamla spinnerifabriken norr om Göteborg långt innan idag mer kända bryggerier som Dugges och Göteborgs Nya blev namn på Göteborgs ölkarta.

Hela Ahlaforsprojektet andas bygdeengagemang och redan när allt började 1996 jobbade man för att få in många små och lokala ägare. Ägare som dessutom gärna fick hjälpa till i produktionen. Från början var det drygt 100 aktieägare, en siffra som mer än fördubblades vid en nyemission 2006.

– Alla här vet att vi finns, vi är en del av bygden. Det är skidbacken, fotbollslaget och bryggeriet, säger Niklas Wallström.

Jerker Dahlgren är också engagerad, men vare sig han eller Niklas var med från början. För Jerker började det med en fest.

– Jag knackade på för att kolla om man kunde köpa ett fat och hyra en fatanläggning. Fatet kunde jag köpa via privatimport, men så sa de att om jag jobbade lite kunde jag få låna fatanläggningen gratis.

Och så blev det. Han liksom många andra lägger en del av sin fritid på bryggeriet för att hjälpa till med bland annat städning och flaskning för att hjälpa bryggeriets ende anställda: Jarrad Harrington, som en gång lämnade Dugges för att bli bryggare på Ahlafors.

Utöver honom finns det ett onsdagsgäng som städar och diskar och ett flaskgäng som kallas in vid behov. Men det är mycket jobb och inte helt enkelt att ersätta med frivilliga när andra drar sig tillbaka med ålderns rätt.

– Vi har höga fasta kostnader och har inte råd att anställa en person till. Samtidigt har vi ett generationsskifte som vi inte vet hur vi ska lösa än. Det är några som brinner för det, men vi måste ha fler, säger Niklas.

Sedan en tid tillbaka har man försökt hitta en ny ägare, men då måste det var rätt ägare. Tre intressenter har funnits men ingen har kunna erbjuda vad Ahlaforsgänget vill ha.

– Den som köper ska vara intresserad av att driva Ahlafors vidare här. Det ska fan finnas ett bryggeri här! Det är en av de saker som håller ihop en bygd. Går inte det kanske lösningen är att inte sälja, fortsätter Niklas.

– Vi är gärna kvar och jobbar, men det var inte det erbjudandet vi fick, lägger Jerker till.

Intrycket är att det kommer bli väldigt svårt att matcha en köpare med med kravet att Ahlafors ska fortsätta drivas som tidigare. Så det blir kanske aldrig någon försäljning, men det kanske är lika bra – vart skulle gubbarna i trakten ta vägen om de inte hade bryggeriet att gå till?

Och trots att man jagar ny ägare så ligger man inte på latsidan vad gäller framtiden. De fem sex fasta öl man gör ses över och ska till viss bytas ut mot nya.

– Men det handlar fortfarande öl i traditionell stil, det blir inga geléhallon i dem. Vi gör normala ölstilar och inte nåt som lockar de extrema öldrickarna, säger Niklas.

– Däremot blir det lite starkare öl, tidigare har vi hållit oss mellan 4,5 till 5 procent. Vår första öl i det nya temat är Fabrikator som togs fram för 25-årsjubileet, en dubbelbock med släpp 6 april. Ahlafors Ale fasas ut ur sortimentet nu, det finns bara några lådor kvar. Den kommer ersättas med en Extra Special Bitter i maj.

Även etiketterna moderniseras och Fabrikators etikett är ett exempel på det, där man berättar en historia kopplad till trakten och ölet. Det görs ingen formell jubileumsöl, det finns redan en jubileums-IPA sen tidigare, men tanken är årtalen 1996-2021 på Fabrikators etikett ska antyda jubileumsöl i alla fall.

Den vackra gamla spinnerifabriken som Ahlafors huserar i inspirerar nästan automatiskt frågan var bryggeriets taproom är. Svaret är ingenstans, men intresse finns i alla fall, även om lokalbefolkningen är ganska liten.

– Vi vill få till någon form av taproom, det är ganska lätt att ta sig hit med tåg och buss, säger Jerker.

Svårigheten ligger i att få till en lämplig lokal. I bryggeriet finns inte plats, men i våningarna ovanför finns utrymme där man hoppas på att få småningom kunna utnyttja. Så kanske blir det ett taproom till slut, som fulländar en nordlig taproomsroute längs E45 med början hos Beerium i Surte och avslutning i Lilla Edet hos bryggeriet med samma namn.

I 25 år har det producerats öl hos Ahlafors och gänget bakom vill gärna fortsätta med det. Men med måtta. Bryggeriet gör 80 000 liter öl per år och mer behövs inte, i alla fall inte nu.

– Nu handlar det att få in rutinerna under generationsskiftet. Vi har inte fokus på expansion, framför allt inte på krogar. Vi håller oss borta från Göteborgskaoset med alla bryggerier som finns där och kör på våra lokala restauranger, säger Niklas Wallström avslutningsvis.