Alkohol är ingen främling i maktens korridorer. Winston Churchill drack kopiösa mängder champagne och sovjetiska ledare föredrog vodka. Men hur ser det ut med öl? Här är fyra mäktiga statsmän med en särskild fäbless för ”folkets dryck”.
GROVER CLEVELAND, USA:s president 1885–1889 och 1893–1897
Fram till Donald Trumps återkomst var demokraten Grover Cleveland den enda presidenten i USA:s historia som förlorat ett omval men senare kommit tillbaka till makten för en andra mandatperiod.
Det finns fler likheter mellan dem. Cleveland är till exempel den enda presidenten utöver Trump som har satt in militären mot egna medborgare, och dessutom utan guvernören i Illinois tillåtelse. Det hände i Chicago 1894 när järnvägsarbetare vid bland annat företaget Pullman Company strejkade för högre löner. Det ledde till Clevelands stora ilska eftersom postväsendet lamslogs. Cleveland tycks också ha haft en förkärlek för unga damer. Som 49-åring, år 1886, gifte han sig med 21-åriga Frances Folsom, som än idag är den yngsta presidentfrun i USA:s historia.
Det finns dock skillnader också. Grover Cleveland älskade – till skillnad från nykteristen Donald Trump – öl, och det sägs ha varit nästan det enda han drack.
Han besökte också gärna barer. I Mark Will-Webers bok Mint Juleps with Teddy Roosevelt: The Complete History of Presidential Drinking berättar författaren att Clevelands ölkonsumtion var så stor att han och hans närmaste medarbetare till slut svor att ”bara” dricka fyra öl varje kväll. Det ledde dock enbart till att de skaffade allt större glas. Cleveland tros ha druckit åtminstone en gallon (närmare fyra liter) öl varje kväll under sin lite ”nyktrare” period. Och då pratar vi bara om kvällskonsumtionen…
VLADIMIR LENIN, ordförande i Folkkommissariernas råd i ryska SFSR 1917–1924
Sovjetunionens ”grundare och chefsideolog” var till skillnad från många andra ryska ledare tämligen måttfull i sitt drickande. Han var inte nykterist, men drack sällan starksprit och var likgiltig inför vin. Däremot uppskattade han öl.
Bakgrunden sägs vara hans år i exil i München 1900–1905, då han gjorde det till en vana att besöka stadens ölstugor. Hans absoluta favoritställe ska ha varit Hofbräuhaus am Platzl, och ölet han allra helst drack var Hofbräu Dunkel (bryggeriets äldsta öl), då han föredrog mörk öl.
I Lenins hustru Nadezjda Krupskajas memoarverk Minnen av Lenin skriver hon om ett hastigt återbesök i München 1913. Lenins absolut högsta prioritet var då att besöka Hofbräuhaus am Platzl för att se hur det hade förändrats. Det var sig likt, men Lenin uppskattade särskilt en nyhet – att bokstäverna H.B. numera syntes överallt i lokalen: på väggarna, sejdlarna och ölunderläggen. Det fick hans tankar att gå till förkortningen för Народная Воля (Narodnaja Volja / ”Folkets vilja”), den ryska terroristorganisation som låg bakom mordet på tsar Alexander II år 1881.
”Vi minns Hofbräuhaus med särskild värme – där det goda ölet suddar ut alla klasskillnader”, skrev Krupskaja senare om kvällen. År 1913 bodde för övrigt en annan blivande diktator i München, nämligen Adolf Hitler, som bland annat målade av Hofbräuhaus exteriör i akvarell.
KIM JONG II, Nordkoreas högsta ledare 1994–2011
Huruvida Kim Jong Il verkligen gillade öl är, precis som mycket annat rörande Nordkorea, svårt att verifiera. Det finns dock uppgifter om att hans favoritdryck var Munbaeju, en 40-procentig koreansk starksprit som han sällan tackade nej till. Vad som däremot är väldokumenterat är att Kim Jong Il år 2000 bestämde att landet behövde ett statsägt uppvisningsbryggeri i teknisk framkant.
I början av 2000-talet var Nordkoreas relation till väst – och i synnerhet Tyskland – bättre än på länge. Genom en tysk kontakt lyckades landet köpa det nyligen nedlagda bryggeriet Ushers of Trowbridge i engelska Wiltshire. Britterna var dock oroliga för att nordkoreanerna skulle använda utrustningen till att framställa kemiska vapen. Bryggeriet Thomas Hardy steg därför in och köpte Ushers först, för att sedan låta en nordkoreansk delegation montera ner anläggningen till sista beståndsdel och skicka den till Pyongyang för återuppbyggnad.
Sedan 2002 brygger Taedonggang Beer Company öl för folket, och det uppskattas vara det populäraste av landets ett tiotal bryggerier. Under en kort period av avspänning exporterades ölet till Sydkorea, men i takt med att de politiska spänningarna ökade avtog exporten. Vill man dricka en Taedonggang utanför Nordkorea har man idag störst chans i delar av Kina.
Men som Beernews har skrivit om tidigare var bryggeriet inbjuda till Mikkellers stora ölfestival i Köpenhamn 2019.
WINSTON CHURCHILL, Storbritanniens premiärminister 1940–1945
Fullblodsaristokraten Winston Churchill spottade inte i glaset, men han föredrog betydligt mer exklusiva drycker än pubens bitter, porter och mild. Allra mest känd är han för sina citat om champagne, i synnerhet favörhuset Pol Roger:
”Jag kan inte leva utan champagne. I seger förtjänar jag det, i nederlag behöver jag det.”
”Kom ihåg, mina herrar, att vi inte bara strider för Frankrike – det är champagne vi kämpar för!”
”Champagne ska vara kall, torr och gratis.”
När Churchill reste utomlands tog han dessutom med sig stora mängder exklusiv konjak och whisky. Det finns dock ett öl som bryggts i hans ära. När Churchill besökte Köpenhamn 1950 för att ta emot en medalj för sin betydelse för Danmarks frigörelse, besökte han Carlsbergs bryggeri. Till hans ära hade de bryggt den maltiga starkölssorten Churchill’s Victory Beer (eller V-Øllet), som enligt bryggeriet hade toner av konjak för att passa hans smak. Ölet bryggdes till en början inte kommersiellt, utan 300 exklusiva flaskor levererades direkt till Churchills gods Chartwell.
När Carlsberg ville etablera sig på den brittiska marknaden i början av 1970-talet plockade de fram receptet igen. Sedan dess marknadsförs ölet som Carlsberg Special Brew – en stark lager på 7,5%.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
