Här är fyra ölstilar som lätt skapar förvirring vid bardisken. Hur bitter är en ”Extra Special Bitter” egentligen? Och hur kan en ”Pale Ale” vara svart? Bakom namnen döljer sig historiska förklaringar, språkliga missförstånd och reklamknep.
EXTRA SPECIAL BITTER (ESB)
Här förväntar sig många en bitter humlebomb – men det är det inte – och det gäller egentligen alla ölstilar som har ordet bitter i namnet. Begreppet kommer från brittisk öl- och pubkultur, vilket gör att det lätt blir förvirrande för den oinvigde. Allt beror på relativitet: jämfört med modern IPA framstår de flesta bitters som ytterst milda och balanserade.
Traditionell cask ale i form av bitter är en relativt svag öl, oftast runt 4 procent. Det var länge standardbeställningen på brittiska pubar. De svagaste varianterna kallas kort och gott ”bitter”, medan de som kliver över 4-procentsstrecket brukar benämnas ”best bitter”. Nästa kategori är ”strong bitter”, som kan nå upp mot 5 procent.
“Extra Special Bitter” lanserades i Storbritannien som en alkoholstarkare variant av bitter när Fuller’s Brewery tog fram sin numera klassiska ESB. När det släpptes 1971 ville Fuller’s ha ett namn som signalerade att deras nya öl var något mycket kraftfullare än en vanlig bitter. När receptet senare plockades upp av amerikanska hembryggare började namnet användas som en generell stilbeteckning snarare än ett specifikt öl.
Mjuka toner av malt, lätt fruktighet och en avrundad, örtig beska gör det här till en ytterst trevlig, välbalanserad och lättdrucken ölstil – och inte det minsta bittert i modern bemärkelse.
Bra exempel på Systembolaget: A couple of Beer Barons Oberoende Extra Special Bitter.
STEAM BEER
Steam Beer, eller California Common, bär på en av ölvärldens mer säregna historier – och ett namn som fortfarande förbryllar. Stilen uppstod i San Francisco under guldruschen på 1800-talet, när bryggare ville göra lageröl men hade svårt att kyla ölet i det varma klimatet. Ölet jästes därför ofta i öppna kärl nära havet, där den svala brisen kunde hjälpa till att kyla ölet. Namnet “steam” tros komma från ångan som steg när kall luft mötte varm vört – du får alltså varken extra mycket skum eller någon ångande kolsyra när du öppnar flaskan.
Ölet blev en slags hybrid mellan ale och lager med ren smak och en lätt fruktighet. Men med tiden föll stilen i glömska när jättar som Anheuser-Busch och deras Budweiser började dominera med sina ljusa amerikanska lageröl. Steam Beer återupplivades dock 1965 av bryggarpionjären Fritz Maytag på Anchor Brewing Company, som gjorde ölet till sitt signum och registrerade namnet Steam Beer. Ett tilltag som fortfarande innebär att andra bryggerier som vill göra samma typ av öl måste använda benämningen California Common.
Anchor Brewing såldes 2024 av Sapporo till Hamdi Ulukaya, grundaren av yoghurtmärket Chobani, vilket innebär att det Steam Beer fortfarande är varumärkesskyddat, även om bryggeriets framtid är oklart. Och trots att steam beer är lättdrucket och friskt så har ölstilen aldrig riktigt fått upp ångan och nått ut brett, vare sig i USA eller Sverige, men då och då dyker det lyckligtvis upp California Common-öl på Systembolagets hyllor – maltiga, mjuka och lagom humlebittra öl som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än de får.
Bra exempel på Systembolaget: Pica Pico Cali Calida.
BLACK IPA
Nu till en ölstil som är en riktig vattendelare – antingen älskar du den eller så hatar du på den. Vi kan börja med namnet. Black IPA är nog det mest motsägelsefulla som workshoppats fram i ölvärlden. IPA betyder ju India Pale Ale – det understryker med stor emfas att ölet ska vara ljust, ja nästan blekt. Och så får någon tjomme för sig att göra det kolsvart.
Det har lett till en seglivad diskussion. Vissa vill kalla stilen Cascadian Dark Ale, där Cascadia syftar på Pacific Northwest i USA – regionen där många tidiga svarthumliga öl bryggdes. Namnet lyfter fram ursprunget och rundar motsägelsen i Black IPA. Andra tycker att det blir onödigt krångligt och håller fast vid Black IPA, just för att namnet direkt signalerar vad det är: mörkt och humledrivet.
Smaken är också en tydlig vattendelare. Här möts två världar. Humlearomen och beskan har inslag av citrus, tall och tropiska nyanser, medan de mörka maltsorterna bidrar med toner av kaffe, choklad och rostat bröd – det är helt enkelt mycket av allt på en och samma gång, lite som att bryggaren vridit upp alla reglage till max. Och varför inte? “More is more” som det moderna ordspråket lyder.
Intresset för Black IPA har gått i vågor. Stilen växte fram under en period av intensivt experimenterande och nådde sin storhetstid i början av 2010-talet. Därefter avtog intresset, men runt 2020 kom en ny våg. Kanske är det snart dags för ännu en revival? Ölstilen har fortfarande sina fans och på Systembolaget finns ett dussintal sorter att välja mellan. Testa – och välj sida: tillhör du den ljusa eller mörka?
Bra exempel på Systembolaget: Odd Island Brewing Dirty Black IPA.
BARLEY WINE
Namnet får det att låta som något från vinvärlden – kanske lagrat på ekfat, gjort på druvor och serverat i kupa. Men barley wine är istället det mest prestigefulla, fylliga och lyxiga som ett bryggeri kan koka ihop. Det görs på malt, inte druvor, med en alkoholhalt som ofta landar mellan åtta och tolv procent eller ännu högre. När stilen tog form på 1800-talet var tanken att locka vindrickare, därför fick ölet ett namn som signalerade tyngd och finess.
I dag brukar man tala om två skolor. Engelsk barley wine är fyllig, söt och fruktig med tydlig maltkaraktär och en balanserad beska. Den amerikanska varianten vrider upp humlen betydligt mer, med högre beska och mer tryck i aromerna.
Det här är helt enkelt inget öl du slentriansveper. Sippa det med andakt i fåtöljen, till ostbrickan eller som avslutning på en middag. Eller drick till robusta rätter med vilt, nöt eller fläsk, gärna tillsammans med svamp, enbär eller andra rejäla smaker. Det står också upp mot lagrade ostar och maxade desserter med choklad eller torkad frukt.
Ofta årgångsmärks barley wine eftersom det lämpar sig bra för lagring. Med tiden rundas kanterna av och smakerna djupnar, och det är inte ovanligt att det når sin topp först efter några år. Precis som med fina viner kan det därför vara värt att investera i några flaskor barley wine och lagra dem i källaren – de har ofta en lång livscykel och utvecklas fint över tid.
Bra exempel på Systembolaget: O/O Brewing Long Boil Barley Wine.
BONUS: CREAM ALE
Cream ale låter som något krämigt och mjukt, kanske till och med dessertliknande – men i själva verket är det en lätt, ljus och krispig ölstil som utvecklades i USA som ett svar på lagerölens popularitet. Den bryggs oftast som en ale men jäser svalare och lagras kallt för att få en ren, lagerlik karaktär. Resultatet är ett friskt och lättdrucket öl med låg beska och subtil maltighet, där “cream” snarare syftar på färg och mjuk känsla än någon faktisk krämighet.
Enda exemplet på Systembolaget: Solna Bryggeri Popcorn Cream Ale.
Inspiration till listan är hämtad från Border Brew Co.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
