När började svenskarna gå på krogen? Och smakade verkligen all öl rök förr i tiden? Med hjälp av Franz Heiss-stipendiet har Hanna Tunberg hittat nya ledtrådar till vår ölhistoria.
När arkeologen och dryckeshistorikern Hanna Tunberg fick Franz Heiss-stipendiet 2024 ville hon undersöka en relativt outforskad del av svensk ölhistoria: När började vi egentligen brygga öl för att sälja det?
– Jag ville undersöka hur tidigt vi kan spåra bryggning för avsalu i Sverige. Inte öl som man bryggde hemma eller på slott och i kloster, utan verksamheter där man faktiskt bryggde öl för att sälja det.
Det handlar alltså om att hitta spåren av Sveriges första professionella bryggerier och pubar. Stipendiet från Franz Heiss Fond, som Sveriges Bryggerier delar ut, gjorde det möjligt för Hanna Tunberg att ta ledigt och fördjupa sig i ämnet. Sammanlagt har hon ägnat omkring tre månader åt efterforskningar, och arbetet har gett resultat.
– Det är först på 1200- och 1300-talet som vi börjar hitta uttryck som att ”rida till öl” och ”penningöl” i de gamla lagtexterna. Det handlar alltså om öl som man kan köpa för pengar. Någonstans kring 1200-talet tror jag att vi kan börja belägga att människor faktiskt gick på krogen.
Enligt Hanna Tunberg var ett fungerande penningsystem en förutsättning för att krogarna skulle växa fram. En annan faktor var det ökande resandet. Handelsmän och andra resenärer behövde någonstans att äta och dricka utan att själva bära med sig allt.
Ett av de mest spännande fynden som Hanna Tunberg har fördjupat sig i kommer från Gamla Lödöse, en av Sveriges viktigaste handelsstäder under medeltiden.
Vid den gamla hamnen har arkeologer undersökt resterna av ett hus som förstördes i en stadsbrand under 1300-talet. Eftersom branden spred sig snabbt hann invånarna inte rädda sina tillhörigheter. Därför har arkeologerna fått en ovanligt bra ögonblicksbild av verksamheten i huset.
– Det blir lite som Pompeji, bortsett från att det har brunnit upp. Folk har bara släppt vad de hade för händerna och tagit sig därifrån. I huset fanns ett kök med stora mängder malt och i det andra rummet hittade man krus, mynt och tärningar. Med största sannolikhet handlar det om en taverna.
Fynden ger en bild av en inrättning där människor inte bara kunde köpa öl, utan också träffas och spela spel. En medeltida föregångare till dagens pubar.
Som utbildad arkeolog vill Hanna Tunberg också hjälpa andra arkeologer att känna igen spåren av kommersiell ölbryggning.
– Det vore fint att hitta tydliga markörer som gör det lättare för arkeologer redan i fält att tolka om en byggnad varit en krog eller ett hem. Man kanske tänker att här har någon bott, men egentligen kan det finnas tecken på att det har varit en taverna.
Under arbetet har Hanna Tunberg också fått anledning att ifrågasätta föreställningen att all öl förr i tiden smakade rök. Föreställningen bygger på att malten traditionellt torkades över eld och fick en röksmak, som i exempelvis gotländsk dricke och tyska rököl.
Men på Fårö har hon hittat belägg för en annan metod. Till skillnad från den traditionella kölnan, där röken från elden passerade genom malten, torkade Fåröborna malt i en bastu där en enkel konstruktion ledde bort röken. Malten fick därför ingen direkt rökkontakt.
– Vi har länge sagt att all öl från den här perioden bör ha varit rökig. Men nu har jag alltså hittat en gammal och väldigt enkel metod att torka malt utan rökkontakt. Därför vill jag inte längre påstå att all öl förr i tiden smakade rök, säger Hanna Tunberg.
Forskningen har också förstärkt hennes uppfattning om hur varierad den svenska ölkulturen en gång var. Under medeltiden fanns sannolikt en betydligt större mångfald av öl än vad vi vanligtvis föreställer oss.
– Vi har haft enormt många olika ölstilar i Norden. Vissa öl innehöll humle medan andra kryddades med exempelvis pors eller älggräs. Man använde olika sädesslag och förmodligen också kryddor som kanel och ingefära.
En annan del av hennes efterforskningar handlar om ännu äldre dryckestraditioner. Under bronsåldern och den tidiga järnåldern förekom blanddrycker med malt, honung, frukt eller bär och olika kryddor. Den typen av dryck kallas ofta nordic grog.
– Det var egentligen en blandning av det som vi idag kallar öl, mjöd och cider. Men någon gång under historien började de här dryckerna skiljas åt. När vi kommer fram till 1200- och 1300-talen, när de första tavernorna dyker upp, tror jag att öl, mjöd och cider redan hade blivit separata drycker.
När Hanna Tunberg i september föreläste om tidig skandinavisk ölbryggning på en historisk ölfestival i norra Italien upptäckte hon att liknande blanddrycker hade förekommit på flera andra platser i världen, bland annat Cypern, Turkiet och Kina.
Trots att stipendiearbetet har lett till flera nya insikter har Hanna Tunberg ännu inte sammanställt resultaten i en artikel. Däremot har hon föreläst om ämnet vid flera tillfällen.
– Jag skäms lite för att jag fortfarande inte har en färdig artikel som folk kan läsa. Kunskapen sitter ju i mitt huvud, men den blir mer användbar om den finns på papper så att andra kan ta del av den.
Sedan början av oktober har Hanna Tunberg ett nytt arbete. Efter flera år med ansvar för besök och evenemang på Gotlands Bryggeri har hon tillträtt som museichef på Bungemuseet på norra Gotland.
Museet skildrar gotländskt liv från 1600-talet och framåt och har både ett brygghus och ett bränneri som fortfarande går att använda. Det öppnar för nya möjligheter att arbeta med dryckeshistoria.
– Jag är väldigt ny på jobbet och vågar inte lova någonting. Men eftersom Bungemuseet har både brygghus och bränneri tänker jag att nu får det bli dryckeshistoria här också.
Franz Heiss fond delar varje vår och höst ut utbildningsstipendier för att främja kompetensutveckling inom svensk bryggerinäring. Stipendierna riktar sig till både yrkesverksamma och personer som vill in i branschen. Sista ansökningsdag för höstens stipendier är den 12 november. Mer information finns hos Sveriges Bryggerier.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
