Bryggerier

Pionjärbryggeriet har kvar samma bryggverk

Helena Hugo tog över Bredaryds Wärdshus 2005. Foto: Peter Lindh

Gräver man riktigt djupt i såväl de småländska skogarna som hantverksbryggeriernas historia hittar man ett värdshus i Bredaryd. Och det är det många som gör.

Bredaryds Wärdshus är en bryggeripub med anor. 1996 startade Lasse Schweitz verksamheten och då var det inte många av dagens bryggerier som existerade. Men Lasse Schweitz försvann i samband med en konkurs 2005 och det nuvarande ägarskapet startade en ny verksamhet i samma lokaler strax därefter.

Helena Hugo drev först värdshuset under konkursförvaltaren, men ganska snart bestämde hon sig för att köra det på egen hand.

– Det var ganska medfaret. En del interiör och öl blev kvar, men det mesta har vi byggt upp, berättar hon.

Helena Hugo på Bredaryds Wärdshus brygger inte öl längre. Foto: Peter Lindh

Hon sitter i bryggpuben med bryggverk och tankar synliga bakom glasväggar. Men det är inte hon som brygger. Numera ansvarar Isabella Sandtjärn och Viktor Bergman för att det blir öl i tapparna.

– Bella och Viktor är sjukt dedikerade ölmänniskor, säger Helena Hugo och öser beröm över Isabellas smaksäkerhet.

Isabella Sandtjärn är en av de två bryggarna på Bredaryds Wärdshus. Foto: Peter Lindh

Att vara bryggare på Bredaryds Wärdshus är inte som andra bryggerijobb. Både Isabella och Viktor jobbar även med de andra delarna, restaurangen och hotellet. Ibland kan det bli svårt att hinna med att brygga också. Men nån fördel finns i alla fall enligt Helena.

– På grund av pandemin har de fått mer tid till att brygga, så man får se guldkornen …

Det senaste året har personalstyrkan gått ner. Från att varit fullbokade tre fyra veckor, så blev det plötsligt väldigt lite att göra. Men vad gäller personalen passade det så bra att det gick att ta bort tjänster utan att behöva säga upp någon i personalen. Tre vakanser ersattes inte och tre andra drog iväg till studier och på resor.

– Helt plötsligt var vi lagom många, men det är svårt nu när vi behöver skala upp igen, säger Helena.

Viktor Bergman har varit på Bredaryds Wärdshus i tolv år. Foto: Peter Lindh

Ölen som bryggs är ganska konventionell till skillnad från i början då upptäckarlusten fick bestämma mer.

– Då var allt möjligt och vi experimenterade med allt. Nu gör vi traditionella ales, lager och stout som alla har det gemensamt att de paras med mat, säger Isabella och Viktor.

– Vi hade kunnat göra bara experimentella öl, men vi måste se till kunden. 90 procent av kunderna är inte ölnördar. De är allmänt intresserade av mat och dryck, så därför brygger vi öl som matchar maten, fyller Helena på.

Viktor har varit med ett tag. Han har jobbat som bryggare på värdshuset i tolv år.

– Jag fick vara med och brygga och tyckte att det var jättespännande och jag och Helena bryggde mycket tillsammans då.

Isabella jobbade i restaurangen, drogs mot vad som hände på bryggeriet.

– Förut var jag knappt ölintresserad, men jag hoppade över efter ett tag, säger hon.

– Så nu för tiden tittar jag bara in. De gör det så mycket bättre och jag sköter kontoret i stället. Man kan inte bara ha kul, säger Helena.

Väggarna bakom Helena Hugo är fyllda av ölflaskor för syns skull. Men kylarna omsätter 1200-1400 öl om året. Foto: Peter Lindh

Ölscenen har förändrats en del sen hon dök upp på värdshuset. 2005 fanns visserligen en del hantverksbryggerier, men långt ifrån lika många som idag.

– Det har hänt otroligt mycket. För fem sex år sen började allt handla om IPA och den blev den nya Mariestads. Det finns så jäkla mycket mer trevligt med smak, och vi vill tillbaka till det traditionella. Vi behöver inte vara bäst på knepig öl, säger Helena.

Det bryggverk de har är det samma på 200 liter som Lasse Schweitz började med på 90-talet. Mycket handpåläggning och nästan inget har förändrats i bryggeriet sen dess. Och Helena Hugo vil ha det så.

– Varför ska vi bygga ut? Det är coolt med småskaligt, allt behöver inte vara så stort.

Värdhuset har inte bara egen öl. På ett år roterar 1200-1400 öl, det mesta på flaska för det finns bara fem kranar. Helena, Isabella och Viktor åker på ölresor till bland annat Westvleteren varje år för att köpa in öl. Men det hämtas även in från Sverige och runt husknuten.

– Mycket är belgiskt men periodvis har vi mycket svenskt. Vi köper lokalt om det är bra. Det spelar ingen roll om ölet bryggs i byn om det inte är bra.

– Vår bulk är inte ljus lager. Vi vill inte att våra gäster ska bete sig som hemma och dricka Mariestads. Vill de ha mikromat som hemma också? Här får de testa nåt som de inte har i kylskåpet hemma, avslutar Helena Hugo.