Bryggerier

Kattpiss på hyllan ska locka kunder till köp

Axel Hedenström på Brygglabbet är den som jobbar med med bryggeriet just nu i alla fall. Foto: Emmelie Hedenström

Om folk läser Kattpiss i stället för Kattpils, så kanske de hajar till och köper ölet. Bryggeriet Brygglabbet i Sundsvall tar inte allt på så stort allvar och det gäller även ölnamn.

Och kanske har de rätt och har de inte det så verkar de inte ha några planer på att bli det nya Oppigårds, så de klarar sig nog ändå.

Bakom Brygglabbet står två personer. Axel och Emmelie Hedenström. Firman startades 2017 och den första ölen såldes 2018.

– Jag vet inte om nån frågat varför vi startade ett bryggeri förut, säger Axel och funderar några sekunder innan han fortsätter:

– Vi hade bott i Stockholm, men fick jobb här och flyttade hem. Så satt vi på en balkong och tänkte att det är nu vi har läge och vi ska göra det. Vi måste prova.

 

Emmelie Hedenström har fått minska sin tid i bryggeriet sen paret fått barn.

De startade det tillsammans men den senaste tiden har det varit Axel som jobbat mest med bryggeriet.

– Sedan vi startade har vi skaffat två barn, så det är jag som gör det mesta nu.

Ölintresset har de förstås gemensamt. Medan Axel är allätare drar sig Emmelie mot surt och frukt. Men även om de har surölen Surast i stan, så har inte hon gjort någon egen suröl än.

– Emmelie har gjort flera av våra recept, bland annat vår ingefäraöl, men vi har faktiskt inte släppt någon suröl som hon har gjort än. Men till sommaren kommer hon säkert vilja släppa nån suröl med frukt i.

Till att börja med höll Brygglabbet till i centrala Sundsvall. Sen när paret köpte sig ett hus tidigare i år fick de ett lastbilsgarage på köpet och eftersom de inte hade några lastbilar att parkera så fick bryggeriet flytta in där.

– Det är skönt att vakna och dricka kaffe och sen bara gå ner, säger Axel.

Före och efter. Ett lastbilsgarage fungerar bra som bryggeri. 

Ordet lekfullhet dyker upp ett par gånger under samtalet och det verkar vara så de definierar sitt bryggeri.

– Vi försöker vara opretentiösa i en bransch som ibland kan vara ganska pretentiös. Jag tror att de som uppskattar oss är de som inte tar öl på sånt himla stort allvar, utan bara är öppna för lekfullhet och nya smaker.

– Det är som våra etiketter, vi gör dem själva och antingen kommer nån och säger att de är fantastiskt snygga eller så försöker de på ett fint sätt säga att vi borde ta in nån som gör etiketter åt oss …

Förutom Kattpi … ls och Surast i stan har de öl som Skogstokig IPA, Du luktar hallontårta och Censur IPA med naken man bakom en skylt.

– Gud ja, hur tänker vi där? Det är väl att det ska vara roligt och inte på stort allvar där heller, säger Axel innan han kommer in på ett resonemang om hur Censur IPA blev Censur IPA efter att han druckit Trolltunga av Lervig och Buxton, tyckt att det var världens godaste öl och sen misslyckats med att göra en likadan.

De lever inte på bryggeriet, även om de nu bor på det, det är bryggeriet för litet för. Emmelie är frilansfotograf och Axel audionom. Men de har inte tänkt stanna på de 8000-9000 liter som de kommer att producera i år för evigt.

– Planen är att kunna leva på det. Vi har kapacitet för 25000 liter och når vi dit så är det bra. Samtidigt vill vi inte stressa, speciellt inte nu när vi har småbarn och andra prioriteringar. Livet är inte bara jobb.

Och det finns ju några fördelar med att bli större, som nog inte undgår någon som driver ett mindre bryggeri.

– Det finns inget egenvärde i att bli större bara för växandets skull, men jag drömmer om en automatisk flaskmaskin … Jag är rätt less att fylla flaskor för hand nu.