I 50 år delade bryggerierna upp Sverige mellan sig. En ny avhandling visar hur bryggerikartellen arbetade – med egna straff, domstolar och stenhård kontroll över vad medlemmarna fick och inte fick lov att göra.
I nästan 50 år, mellan 1906 och 1956, samarbetade Sveriges bryggerier i en rikstäckande kartell som bestämde spelreglerna för hela den svenska ölmarknaden. Målet var att hålla priserna uppe, konkurrensen nere och ha stenkoll på vad varje bryggeri gjorde. Bakom kulisserna hade kartellen en närmast total kontroll över vilka öl som fick bryggas, hur de fick säljas och vilka som fick köpa alkoholen.
Det är temat i den doktorsavhandling som Kasper Hage Stjern nyligen lagt fram vid Uppsala universitet. Under rubriken Brewing Cooperation avslöjar han hur de svenska och norska bryggerikartellerna fungerade i praktiken, nämligen som privata regleringssystem för en bransch i kris, ständigt utsatt för statlig inblandning, skatter och krav på återhållsamhet från den starka svenska nykterhetsrörelsen.
– Det har varit en intressant resa att gräva i arkiven kring ölkartellerna och deras medlemmar, säger Kasper Hage Stjern.
Bryggeriidkareförbundet, en underorganisation till Svenska Bryggareföreningen, samlade i början av 1900-talet över tvåhundra svenska bryggerier i ett gemensamt avtal. Kartellen delade upp marknaden region för region och införde hård kontroll över priserna, marknadsföringen och försäljningsmetoderna. Den som bröt mot reglerna kunde räkna med kännbara konsekvenser – från offentliga åthutningar till indragna distributionsrätter och i värsta fall uteslutning.
Kartellens kontroll över öltillverkningen påverkade både ölets kvalitet och konsumenternas valmöjligheter. Genom att standardisera utbudet av öl kunde kartellen enklare övervaka att medlemmarna följde reglerna och därmed undvika uppmärksamhet från nykterhetsrörelsen. Därför bestämdes i detalj vilka ölsorter som var godkända och allt som stack ut från det vanliga utbudet hölls borta från ölhyllorna.
Medan de norska konkurrensmyndigheterna tvingade landets ölkartell att brygga öl av en viss kvalitet, saknades motsvarande tillsyn i Sverige. Här fick kartellen i stort sett agera ostört. De största bryggerierna lade ofta stor vikt vid att hålla en hög nivå på ölen – men många småbryggerier ute i landet passade på att dra nytta av läget och bryggde medvetet öl av låg kvalitet.
För konsumenterna innebar det att man fick hålla till godo med det lokala ölet som fanns, även om det smakade dåligt. Priserna däremot var rejält tilltagna trots bryggeriernas låga produktionskostnader. Den samlade uppfattningen i branschen var att billigare öl kunde bli farligt: det riskerade att trigga politikerna att slå tillbaka med skattehöjningar eller, i värsta fall, införa ett statligt monopol.
– Även om perioden ligger hundra år tillbaka i tiden var många av dagens frågor aktuella redan då. Förhållandet mellan små och stora producenter, frågan om man ska införa differentierad ölskatt och vem som ska reglera reklam och tillgång – producenterna eller staten, säger Kasper Hage Stjern.
Avhandlingen är full av fascinerande, och ibland rent bisarra, inblickar i kartellens inre liv. Som när Alingsås Bryggeri anmäldes av andra medlemmar för att ha antytt att metallkapsyler skulle vara sämre än korkproppar. Eller när Åmåls Nya Bryggeri AB tvingades betala hundra kronor i böter till kartellen efter att ha försökt vinna ett kontrakt genom att skänka dricksglas till en stationsinspektör. Det finns också flera exempel på hur bryggerier rök ihop med varandra kring leveranser av möbler till pubar och restauranger, vilket visar att konflikterna inte alltid handlade om öl.
Efter att kartellen upplöstes 1956 förändrades branschen snabbt. En våg av uppköp svepte över landet när större aktörer som Pripps och AB Stockholms Bryggerier började ta över konkurrenterna, ofta med hjälp av gamla kontakter från kartelltiden. Pripps köpte bland annat bryggerikoncernen Svea, AB Malmö Förenade Bryggerier och så småningom även Stockholms Bryggerier, medan många mindre bryggerier helt enkelt lades ned. Kartellens modell med att dela upp marknaden mellan små och medelstora bryggerier över hela landet gick snabbt mot sitt slut. Vid 1960-talets mitt var nästan alla små och fristående bryggerier borta och Ölsverige styrdes av ett fåtal jättar.
– Det ska bli intressant att följa bryggeriindustrins utveckling under de kommande åren, för att se om historien upprepar sig med hög koncentration inom industrin – eller om en större flora av producenter av olika storlek kan fortsätta att samexistera, avslutar Kasper Hage Stjern.
Avhandlingen Brewing Cooperation: The Inner Workings of the Norwegian and Swedish Beer Cartels, 1906–1956 finns att läsa via Uppsala universitet.
–
Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.
