Ingen svensk stad är lika synonym med ett öl som Mariestad. Men ölet Mariestads har inte bryggts i staden vid Vänern på över 50 år. I dag lever bryggeriarvet i stället vidare genom Torsöl, Bryggeriet i Mariestad och helt nystartade Halta Gåsen, som nu skriver nästa kapitel i den västgötska stadens ölhistoria.
Googlar man Mariestad får man veta att staden är känd för sina välbevarade trähus, den ståtliga domkyrkan och pappersbruket som tillverkar Lambi. Men för många är det ändå ölet Mariestads som först dyker upp i tankarna – ett varumärke som sedan länge tillhör Spendrups-koncernen. Idag bryggs dock ölet inte längre i Mariestad, utan i Dalarna.
– Folk frågar ofta var man kan besöka Mariestads Bryggeri. Då får vi förklara att det inte finns längre. Men i Humleparken, där bryggeriet en gång låg, finns informationsskyltar om historien och på vår hemsida kan man läsa mer. Och så berättar vi att ölbryggartraditionen lever vidare i mikrobryggerierna som finns i stan, säger Elisabet Johansson på Visit Mariestad.
Hon är, precis som många Mariestadsbor, positiv till kopplingen till ölet – det har trots allt satt staden på kartan.
– Många förknippar Mariestad med bryggartradition och med Mariestadsölet. Det är ett intresse som finns kvar. Om intresset växer kan man tänka sig att det blir mer tematiserat framöver, säger hon.
Ett av de bryggerier som faktiskt finns i Mariestad är Halta Gåsen – och det är så färskt att ägarna knappt hunnit fatta att de nu driver ett bryggeri. Allt började som en ölklubb redan i början av 1990-talet, när några kompisar reste runt i Europa och skrev listor över alla öl de drack. Tre decennier senare är de elva medlemmar i en ekonomisk förening som nu har tagit steget och brygger öl för försäljning.
Bakom satsningen finns bland andra Peter Andersson Lilja, Daniel Larsson och Viktor Bergström – alla med olika roller i föreningen.
– Vi har pratat i årtionden om att brygga eget, men det stannade alltid vid en idé. För några år sedan gick vi en kurs och fick blodad tand. I år har vi kunnat leverera våra första femhundra liter till en restaurang i stan, säger Peter Andersson Lilja.
Bryggeriet är fortfarande pyttelitet, med ett 150-liters bryggverk och manuell flaskning, men mottagandet har varit varmt.
– Just nu har vi fullt upp med att komma igång. Vi jobbar alla heltid vid sidan av, så att hinna brygga, tappa och leverera är en utmaning i sig. Framtidsplanerna får vänta lite – vi behöver först landa i att vi faktiskt har blivit ett riktigt bryggeri, säger Daniel Larsson.
– Det har gått bättre än vi vågat hoppas. Vi får fina betyg på nätet och folk säger att de gärna kommer tillbaka för att dricka mer. Det inspirerar oss att fortsätta utveckla nya öl, säger Viktor Bergström.
Klubben lever också vidare vid sidan av bryggandet.
– Vi är inte bara ett bryggeri, vi är en klubb med historia. Vi har våra traditioner, vi cyklar ut till andra bryggerier på sommaren, har tyska temakvällar på hösten och provar öl tillsammans. Den gemenskapen betyder mycket, säger Daniel Larsson.
En bryggeriveteran i Mariestad är P-G Larsson, som driver Torsöl strax utanför staden. Han började brygga kommersiellt för drygt tio år sedan och gör i dag runt 14 000 liter om året.
– När jag startade fanns knappt några lokala alternativ. I dag är det annorlunda. Intresset har ökat och jag får mycket positiv feedback. Många säger att Torsöl alltid levererar god öl, säger han.
Samtidigt beskriver han svårigheter som de flesta små bryggerier känner igen.
– Det svåraste är att ta plats på krogarna, där de stora bryggerierna har sina avtal. Att Spendrups brygger Mariestads i Dalarna får folk leva med, det stör mig inte. Det som irriterar är när andra marknadsför öl som lokalt trots att det görs någon helt annanstans. Norra Vånga säljs i regionen som om det vore ett lokalt öl, men bryggs i själva verket i Halmstad, säger han.
Här syftar P-G Larsson på Norra Vånga Bryggeri. Företaget har sitt säte i Falköping, men de flesta ölen bryggs på storbryggeriet Krönlein i Halmstad. En mindre del produceras i Falköping.
Även Anneli Johansson på Bryggeriet i Mariestad har märkt hur staden förändrats. Hon driver tillsammans med Niklas Gustafsson bryggeriet i centrala Mariestad, men hennes bakgrund finns också i krogvärlden. Under flera decennier har hon varit krögare med restauranger som Sill & Dynamit i hamnen och nattklubbar och hotell i regionen.
– För 20 år sedan var utbudet nästan helt låst av de stora bryggeriernas avtal. Som krögare kunde man knappt välja vilka öl man ville servera, det var bryggeriernas kranar som styrde allt. I dag ser det annorlunda ut. Många restauranger köper in egen utrustning och kan ta in lokala öl på sina egna villkor. Det gör att vi får en helt annan chans att synas. Turister frågar efter lokalt öl och det mesta av vår produktion stannar här i regionen. Det är en enorm skillnad mot hur det såg ut förr, säger hon.
Produktionen i dag ligger på runt 25 000 liter om året. Men Anneli tänker större. Planen är att utöka verksamheten med taproom och gårdsförsäljning i en gammal kvarn – ett område på över 700 kvadratmeter som håller på att rustas upp.
– Vi vill göra något mer än bara öl. Ett ställe dit folk kan komma på provningar, äta något gott och uppleva miljön. Kvarnen är en fantastisk byggnad och jag ser framför mig hur vi kan samla både bryggeri och bränneri där. Det är framtiden för oss, säger hon.
Det händer ibland att de får hantera klagomål från konsumenter som blandar ihop dem med Spendrups.
– Vi får ibland mejl från folk som klagar på Mariestads, för att de tror att vi har med Spendrups att göra. De hör av sig för att ölet inte smakar som de minns, eller för att något gått fel med en alkoholfri variant. Men vi står för något helt annat – ett lokalt, hantverksmässigt öl, säger hon.
Att Mariestad förknippas så starkt med öl är inte konstigt. I över hundra år låg Mariestads bryggeri i centrum och var en av landets största. På 1950- och 60-talen bryggdes över tio miljoner flaskor årligen, varumärket Old Ox spreds över hela Mellansverige och omkring 50 personer hade sin arbetsplats där. När produktionen lades ned i början av 1970-talet var det ett hårt slag för staden. Byggnaderna revs och idag återstår bara minnet – och Humleparken där äldreboendet Humlet ligger.
– Det gamla bryggeriet har verkligen gjort Mariestad känt. På ett sätt får man väl tacka för att uppköpet fick namnet att växa, även om ölet i dag bara är ett varumärke från Spendrups. Frågan är om det hade överlevt annars, säger Elisabet Johansson.
Det gamla storbryggeriet må vara borta, men i Mariestad finns i dag en ölkultur som bygger på småskalighet, nyfikenhet och lokalt engagemang. För de lokala bryggarna är förvirringen kring Mariestads mest kända öl inget större problem – snarare en möjlighet att locka folk att upptäcka det som faktiskt bryggs öl i staden.
– Folk kan dricka Mariestad från Spendrups om de vill, det stör oss inte. Men det är ännu roligare när de upptäcker att det faktiskt finns öl som verkligen är bryggt i Mariestad, säger Peter Andersson Lilja.
Fakta: Bryggerier i Mariestad
• Halta Gåsen Startade 2025 efter många år som ölklubb. Brygger på ett 150-litersverk och har hittills producerat cirka femhundra liter. Helt nystartat och fokuserar nu på att hinna brygga och leverera snarare än att planera framtiden.
• Torsöl Grundat av P-G Larsson 2013 vid Vänerns strand. Brygger runt 14 000 liter öl per år. Känd för öl som Freja, Sigyn och Ragnar. Säljs på Systembolaget och lokala krogar.
• Bryggeriet i Mariestad (Esplanad) Drivs av Anneli Johansson och Niklas Gustafsson. Startade 2014. Brygger omkring 25 000 liter av ölet per år i centrala Mariestad. Har taproom och planerar gårdsförsäljning i en gammal kvarn. Företaget är registrerat under namnet Hops N’ Leon of Skaraborg.
–
Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.
