Den grekiska kulturens ölroll

I Athenaeus Deipnosophists behandlas olika folks ät- och dryckesvanor, bl a hänvisar han till Archilocus (ifrån Paros – den äldsta grekiska ölkällan), Hecataeus(ifrån Miletos – också äldsta ölkällan), Aeschylus (första negativa ölattacken – genom denna tragediförfattare ifrån Aten), Hellanicus, Sofokles, Antiphanes, Aristoteles, Polybius, Dio Akademikern och Posidonius referenser till öl. 1.16c, 34b epit., 4.152c-d, 10.418e, 447a-d och 11.485b är ställena av intresse. Även Xenophon och Theofrastus nämner öl. Samt Cratinus, bevarat i ett stycke av Hesychius.

En anonym avhandling (möjligen Benjamin Buckler eller Samuel Rolleston) från Oxford ifrån 1750 med titeln A Dissertation Concerning the origin and Antiquity of Barley Wine går igenom samma område, men inte lika omsorgsfullt som Johann Heinrich Meibom. 1814 bifogade Christian Gottfried Gruner en kort ölhistorisk översikt av öl under antiken som Zosimus av Panopolis författat.

Grekerna visade under vintider en fördomsfull attityd till öl, vilket först visade sig i atenska författares verk, främst dramatiker, under 400-talet f Kr. Dessa talar om ölet som utlänningars veklingdryck. Samtidigt tycker de att sina egna dryckesvanor är mer civiliserade och måttfulla än t ex skyternas. Man kan i dramat också bli straffad om man, som thrakiska öldrickande kung Lycurgus, inte tar emot Dionysoskulten; i Aeschylospjäsen Edonier blir Lycurgus full och galen och dödar sin son Dryas med en yxa, medan han tror att han hugger ned en vinranka. Diodorus från Sicilien berättar att flera anklagar Dionysos för att ha stulit deras fruar; förutom nämnda Lycurgus som drabbats, anklagade även Thebes kung Pentheus och Indiens kung Myrrhanus Dionysos. I Euripides Bacchae blir Pentheus straffad för att ha förolämpat Dionysos och vägrat erkänna vin som en bra gåva ifrån honom, särskilt ogillade han att Thebekvinnorna höll på med vinriter. Aeschylos tyckte inte öldrickande var manligt. Samtidigt vet vi av mynt att thrakierna dyrkade Dionysos åtminstone ifrån 400-talet f Kr, och troligen långt dessförinnan. De hade ett orakel, helgat Dionysos, på det högsta berget och Euripides använde detta i en pjäs där profeten Bacchus sitter på Pangaeus bergstopp. Det finns logik i detta, berget innehöll gruvor. Gruvor behöver eldande för att framställa metall, värme skapar törst och ölet har i gruvindustri varit en viktig törstsläckande näringsgrund.

Del 3

ANNONS

ANNONS

Dela artikeln Den grekiska kulturens ölroll

mm

Jonas Ahnfelt

Klimatanpassad öldrickare. För övrigt anser jag man bör avsluta med en Achel blond.

Visa kommentarer