Den grekiska kulturens ölroll

Dionysos for i vagn dragen av ett lejon och en tiger, omgiven av extatiska kvinnor (backanter eller menader), satyrer (manliga figurer med bockfot och hästsvans). Hans maka Ariadne red på en panter. Dionysosfesterna urartade ibland till orgier så myndigheterna fick ingripa. De viktigaste kultplatserna var Delfi och Thebe i Boiotien, varifrån Dionysoskulten spreds i Grekland. I Aten förknippades kulten på 400-talet f Kr med teaterföreställningar; den attiska tragedin (av trágos, bock, syftar möjligen på satyrerna) var tillägnad Dionysos. Han gifte sig med den av Theseus övergivne Ariadne som han fann på ön Naxos. Ariadne, med epitetet den högt heliga, upphöjdes efter jordlivet, i Olympen, till den fruktbara jordens personifikation. I romersk tidsålder blev Dionysos omdöpt till Liber och Ariadne till Libera. Detta är orsaken till att dryckesoffer även kallas libationer. Det politiskt frisinnade partiet liberalierna firade Liber den 17 mars varje år med en lysande fest. Inom parentes kan man spekulera i om det verkligen bara är en slump att de partyglada irländarna valde att fira sin St Patrick just den 17/3. Dionysos firades redan tidigare, i Olbia på 500-talet f Kr.

Liber bytte sedan namn till Bacchus. Staven var Dionysos attribut, omvirad med murgröna och med en pinjekotte i toppen. (En mycket tydlig pinjekotte finns avbildad på amfora s 105 i Hugh Bowdens ”Mystery Cults in the ancient world!” ) Dionysos dog, hans grav visades i Delfi. Från kung Midas från Frygiens gravölsfest, 696 f kr, har arkeologerna analyserat matskorpa, som visat sig vara en öl gjord på korn, muskatdruva, timjanshonung och saffran. Men frågan är om detta är samma Midas som är kopplad till Dionysos och Silenos? Dogfish har bryggt en öl utifrån dessa ingredienser. I Glyptoteket, Köpenhamn, läser jag att Dionysos var kopplad till döden, liksom egyptiska Osiris. Från 400-talet förekom tävlingar mellan dramatiker under festerna till guden Dionysos ära. Deltagarna skulle skriva fyra stycken: tre tragedier och ett komiskt satyrspel. Kan det vara därför Aischylos, Sofokles och Euripides dramer skapades? De skrevs i vilket fall under just denna tid. En karaktär i Aischylos ”Lycurgus” super sig full på stark öl. Aristoteles skrev att andra alkoholdrycker får den fulle att drösa omkull i alla möjliga riktningar, men ölfyllon ramlar åtminstone baklänges.

Del 13

ANNONS

ANNONS

Dela artikeln Den grekiska kulturens ölroll

mm

Jonas Ahnfelt

Klimatanpassad öldrickare. För övrigt anser jag man bör avsluta med en Achel blond.

Visa kommentarer