Allt har sin tid brukar det heta, och det kan hända att de historiska svenska maltdryckerna inte fyller någon större funktion idag. Men vi på Beernews är av åsikten att varje ölintresserad person också bör kunna sin svenska ölhistoria.
Det finns många skäl till att älska korn, sädesslaget som i alla tider så villigt växt i det nordiska klimatet och som gett oss gröt, bröd och en rad olika maltdrycker. Unikt på så sätt att det har en kort växtperiod, gror vid låga temperaturer och historiskt varit det enda sädesslag som hunnit mogna innan vintern kom. Också unikt för att det naturligt innehåller mycket enzymer som enkelt omvandlar stärkelse till socker som ger oss alkoholen. Historiskt för att det höll oss levande och var vår basföda oavsett om den kom i fast eller flytande form. Det var en råvara som vi hushöll med och bara unnade oss extra, i form av starkare öl, vid festliga tillfällen. Det starka ölet var rent av så festligt att ordet ”öl” under medeltiden syftade på själva festligheten – som förstås också inbegrep öldrickande. Men öl – det kan ni, i veckans lista fokuserar vi på historiens andra stora maltdrycker.
BULT
Bult, eller bultöl som det också kallades, var ett snabböl som inte jäst klart, utan dracks när det fortfarande jäste så intensivt att det ”bultade” i munnen. Eftersom bulten innehöll aktiv jäst fortsatte det att jäsa i magen vilket gav en snabb berusning – men också en orolig mage dagen efter. Det här var arbetarnas och de fattigas dryck som dracks under 1800-talet och början av 1900-talet.
SVAGDRICKA
Även om man på 1800-talet fortfarande inte hade en aning om varför man blev sjuk så var man trots allt införstådd i att maltdryckerna gick att dricka, till skillnad från mycket annat. Vilket förstås berodde på att de både kokat och innehöll alkohol. Svagdrickan var det vi drack allra mest av och påminner smakmässigt om ett mellanting på öl och sockerdricka. Sötman, som alltid varit en attraktiv smak, kom från att vi i Sverige blivit självförsörjande på sockerbetor. Genom att komplettera med socker kunde man hålla nivån av den åtråvärda malten låg. Svagdrickan gjordes av malt, socker och humle – inledningsvis hemma på gårdarna och senare på bryggerierna. Det var vår vardagsdryck i över hundra år och dracks i alla åldrar, ofta flera liter om dagen.
ÖLSUPA
Ölsupan var en slags välling i bondesamhället där man blandade öl, svagdricka eller bult tillsammans med mjölk. Ibland kunde den smaksättas med kryddor eller göras matigare genom att reda med lite mjöl eller ägg. Ölsupa serverades varm, nästan som en soppa. Också gröten gjordes på den här tiden av de maltdrycker som fanns att tillgå – vilket i sammanhanget då kallades för grötväta.
MÖLSKA
Mölska är en av våra äldsta drycker och var länge den allra finaste av maltdryckerna eftersom den gjordes på både malt och honung. Honung var en lyxråvara som innehöll mycket socker vilket gjorde att mölskan hade högre alkohol än andra maltdrycker, men den bidrog också till en blommigare smak och en rund sötma. Mölskan gjordes under sommartid, när honungen fanns, och smaksattes ofta med både blommor och örter och dracks vid de finaste tillfällena. Mölskan försvann successivt i takt med att humlen började ta över som krydda och socker började ersätta honung som sötningsmedel.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
