Traditionen som vägrar dö: Gotlandsdrickan

Nyhet

Gotlandsdricka från Snausarve representerade Sverige på Historical Beer Festival. På bilden syns bryggare från Island, Norge, Finland, Estland, Lettland och Gotland.

Från en stor ölfestival i Italien till helgens VM – mot alla odds verkar intresset för Gotlandsdrickan växa. Kalle Andersson på Snausarve Gårdsbryggeri ser hur en yngre generation nu tar över och för traditionen vidare.

När juryn på Tofta strandpensionat samlades för att avgöra årets VM i Gotlandsdricka 2025 stod det klart att drycken fortfarande har en självklar plats på ön. Tävlingen, som har arrangerats i över trettio år, lockade i år ovanligt många deltagare – 45 bidrag från hela Gotland. Allra bäst enligt juryn var Evert Möllerströms från Sjonhem, som tog hem guldet och visade att traditionen fortfarande är ”alive and kicking”.

Gotlandsdrickan är ett rustikt gårdsöl som skiljer sig rejält från moderna öl. Smaken domineras av maltsötma, rökighet och toner av enris, men alla bryggare gör sin egen personliga tolkning, ofta utifrån gamla familjerecept. Drikken, som den kallas på gutniska, är ett av de sista spåren av nordiska traditioner där nästan varje gård hade sin egen brygd. På Gotland har hantverket levt kvar långt efter att det försvann i resten av landet under industrialismen.

– Det är otroligt roligt att se hur många som brygger nu. Jag tycker faktiskt att det är fler som dricker Gotlandsdricka i dag än för tio år sedan, säger Kalle Andersson på Snausarve Gårdsbryggeri.

Han och hustrun Nina Schultes driver bryggeriet på gården Snausarve i Silte socken, fem mil söder om Visby. De startade 2017 och värnar om det gotländska ölarvet, inte minst genom sin egen variant av Gotlandsdricka. 

– Det är egentligen inte tekniken som är grejen, utan känslan. Folk vill brygga som farmor gjorde. Det handlar om tradition, om att föra något vidare, säger Kalle Andersson.

Han beskriver hur Gotlandsdrickan fortfarande har en självklar plats på jul, påsk, midsommar och bröllop. Samtidigt har intresset ökat bland yngre gotlänningar, som ser det mörka, rökiga och söta ölet som en viktig del av sin kultur snarare än en kuriositet.

– Det är en kulturhandling. Många unga vill lära sig brygga på sitt sätt, men utan att förändra själva smaken. Det finns liksom inget intresse av att modernisera den, säger Kalle Andersson.

Just det genuina är också det som väcker nyfikenhet utanför Sverige. I september deltog Snausarve Gårdsbryggeri på Historical Beer Festival i Trebaseleghe i norra Italien – ett evenemang med fokus på historiska ölstilar.

– Det var en fantastisk upplevelse. Vi serverade både vår gotlandsdricka och Söirli Rindi, som är vår hundra procent spontanjästa gotländska suröl . Många besökare hade aldrig smakat något liknande, berättar Kalle Andersson.

Festivalen lockade bryggerier från bland annat Litauen, Finland, Island, Sydafrika och USA, och de nordiska inslagen stack ut. Kalle Andersson säger att många blev överraskade av Gotlandsdrickans karaktär.

– Folk trodde att ”Swedish Farmhouse Ale” skulle vara funky, men den är ju jäst med bakjäst – ren men med mycket fenoler. Den är annorlunda, men samtidigt väldigt tillgänglig, säger han.

Snausarves deltagande möjliggjordes tack vare en inbjudan från Närke Kulturbryggeri, som rekommenderade dem till festivalen när de själva inte kunde åka. För Snausarve handlade resan inte om marknadsföring, utan om gemenskap och kunskapsutbyte.

– Det är klart att det inte är någon stor kommersiell grej. Vi gör det för att det är kul och för att visa att det gotländska ölarvet lever. Det var häftigt att stå där bredvid bryggare från hela världen och känna att vi delar samma grundidé – att ta hand om sin historia, säger han.

Samma känsla av gemenskap märks också hemma på ön. För även om tävlingen kallas VM i Gotlandsdricka är den i praktiken en lokal angelägenhet. I stort sett alla deltagare kommer från Gotland och de flesta är långt över 50, men Kalle Andersson ser ändå tecken på föryngring.

– Det är en äldre tradition, men den håller på att föras vidare. Jag ser fler unga som brygger, fler som vill lära sig och det är kanske det viktigaste. Drikken kommer inte att dö ut. Den lever, säger Kalle Andersson.

Det är framförallt när äldre bryggare lär ut sina recept och metoder till yngre generationer som kunskapen och kulturen förs vidare. Just den kedjan är, enligt Kalle Andersson, avgörande för att Gotlandsdrickan ska fortsätta att puttra på ön.

– Den är fortfarande gotländsk, den är fortfarande husbryggd och det är precis det som gör den så speciell. Man brygger inte för att sälja, man brygger för att vara en del av något som funnits på ön i tusen år. Och det tycker jag är vackert.

FAKTA: Gotlandsdricka
Ingredienser: Kornmalt, enris och enbär, humle, vatten, socker, jäst och lokala spannmål. Malten röks ofta på gården och ger en tydlig smakprofil.

Bryggning: Enris används både för att koka vörten och som filterbädd. Drickan bryggs med eller utan humle och smaken varierar mellan olika bryggare.

Särdrag: Mjukt kolsyrad, rökig och söt med tydlig maltkaraktär. Malten anses av många bryggare vara den viktigaste smakkomponenten.


Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.