Peter och Erik jagade världens bästa IPA

Bildspel

Bild 2 av 28

Erik fick sin 5000:e unika Untappd incheckning hos Crux med In the Pocket [BANISHED] 2017.

 

Flanellskjortor och friluftsliv i alla ära. Men när Peter Bergquist och Erik Sjölund kom till Bend i Oregon handlade det mer om öl. Här kommer nästa del från deras häftiga resa.

Bilresan österut från kusten bjöd på mer regn och slingriga vägar längs bäckar och bergssidor. När vi närmade oss Bend började landskapet påminna om Dalarna. Dessutom hade alla på sig flanellskjortor och täckvästar – Bend rankas tydligen som en av USAs bästa städer för friluftsliv. Men det var inte därför vi var där.

Första stoppet i Bend blev Crux Fermentation Project, med en snygg bryggeripub. Vi provade igenom kranarna och fastnade för stouten Though Love som ingen av oss provat tidigare, och en årsgammal suröl på vildjäst som man kallar In the Pocket. Efter att vi imponerats av de stora serveringstankarna på baren hos Russian River i början av resan, uppmärksammade vi även här ett tiotal serveringstankar på uppskattningsvis tusen liter. Det går tydligen bra för Crux.

Vidare till fots genom stan till Deschutes restaurang, som vi hade höga förväntningar på eftersom deras imperial porter Black Butte är legendarisk. Den fanns dock inte att få och de övriga ölen vi provade, på en smakbricka, var inte imponerande. Lite av en besvikelse med våra höga förväntningar, men det var trevlig personal i baren. Innan läggdags slog vi oss i slang med de lokala nattsuddarna på en mörk pub vid namn DnD, där stans servitörer och bartendrar brukar avsluta kvällarna.

 

Världens bästa IPA

Det stora dragplåstret i Bend var Boneyard Beer, som gör världens bästa IPA – Notorious. Eftersom de bara distribuerar till nordvästra USA är deras öl eftertraktad på festivaler i resten av världen.
Kontoret vittnade om en avslappnad stil, med motorcyklar och flipperspel stående längs väggarna. På måndagen när grundaren Tony Lawrence tog emot oss var det lugnt i lokalerna och låg aktivitet, förutom ett par personer i bryggeriet.
Lawrence började sin bana på Deschutes, med att diska ölfat. Efterhand blev han bryggare och arbetade även med själva bryggverket. När han sedan lämnade Deschutes och arbetade som konsult i bryggeribranschen kunde han samla på sig ytterligare kunskap, delar till bryggverk och jästkulturer. 2010 stod hans eget bryggeri klart, ihopbyggt av honom själv med delar från tretton olika bryggerier. Därav namnet, som associerar till överblivna rester. Själva bryggverket fick han från Nick Floyd på 3 Floyds i utbyte mot en andel i firman.
Sedan fyra år har man ett större bryggeri i utkanten av Bend, uppbyggt i samma anda med bara en nytillverkad jästank av de totalt fjorton. I bryggeriet har man även en liten verkstad där man tillverkar och modifierar detaljer till bryggeriet – och tillverkar kranhandtag.

Slipper nattarbete

Bryggverket har separata mäsk- och kokkärl, vilket gör att man kan brygga en ny batch om 50 barrels (ca 5800 liter) var tredje timme. Då slipper man också nattarbete för att fylla en jästank om 200 barrels på en dag. Bryggprocessen är anpassad till fjortondagarscykler för att förenkla planeringen. För oss lät två veckor som en kort period för att brygga kraftig ale, men resultatet talar för sig självt.
I en hörna av bryggeriet står också fyra ekfoeder, med vildjäst suröl. Vi fick smaka en oud bruin som hade riktigt fin doft men vars smak inte riktigt nådde upp till sina Belgiska förlagors nivå, ännu.
Vidare fick vi se Tonys experimentverkstad med bland annat cognacsfat fyllda med IPA respektive stout, och en 1000 liter stor plasttank med suröl. Allt enligt principen ”om man inte provar så blir det inget nytt”. Förhoppningsvis får vi se Boneyards sura öl på marknaden snart, men risken är att även det kommer vara väldigt svårt att få tag på.

För att hinna till Boneyards gamla bryggeri och bryggpub innan stängning kl sex fick vi åka direkt. Där köpte vi på oss merch och ett par crowlers med stöddig IPA, men Notorious fanns inte på kran den dagen. Däremot fick vi Stallion och 4 Fingers, som var helt nya för oss. De är stabila humlebomber och 4 Fingers klockar in på nätta 13% alkohol. För starkt, såklart, men gott!

Öl enligt skolboken

Under resan hade vi hört gott om Bend Brewing Co. och ville såklart besöka dem. Varsin guacamoleburgare på bryggeriets uteservering och en smakbricka med mestadels humlig öl var väldigt gott i solnedgången. Bend Brewings öl var stabila, enligt skolboken och Peter gillade deras IPA HopHead.

Under kvällen anslöt sig Tony Lawrence till oss och följde motvilligt med till 10 Barrels bryggpub. De är uppenbarligen inte så högt ansedda i stan efter att ha sålt till Anheuser-Busch. Vi hade en del förväntningar men blev ganska besvikna på ölen – dessutom på en smakbricka som man inte fick komponera själv. Sist på brickan fanns en fin äppelcider, som var det mest intressanta.

Resans största positiva överraskning kom på Sunriver Brewing, granne med 10 Barrels. Fatlistan hade en kraftig betoning på det humliga, och alla IPor var riktigt bra. Från västkuststil i Shattered till högoktanig humlejuice i Pineapple Haze. Alla riktigt väl balanserade men med stora smaker. Vuxet men aldrig för beskt. Det var skitgott! Som tur var för vår resebudget sålde de inte crowlers.

Det var lätt att förälska sig i Bend när vi var där. Förutom att det var fint väder och att det verkar vara en härlig stad nära naturen, finns det alltså ett fantastisk ölscen. Trots flera riktigt bra upplevelser missade vi flera bryggerier som hade varit intressanta; både Ale Apothecary och Monkless hade stängt medan vi var där, för att nämna två. De tar vi på nästa besök.

Fem bästa ölen i Bend:
Sunriver – Shattered
Boneyard – Stallion
Sunriver – Parkes & Wreck
Crux Fermentation – Though Love
Boneyard – 4 Fingers

Text:

Erik Sjölund
Foto:

Peter Bergquist

ANNONS

ANNONS

Dela artikeln Peter och Erik jagade världens bästa IPA

mm

Ronny Karlsson

Gillar de flesta ölstilar, men väljer allra helst en imperial stout.

Visa kommentarer