Kom, vi drar till Hazeboi Heaven. Det blir trevligt. Vi lovar. Veckans ölställe är Monkish Tasting Room and Brewery i Los Angeles, USA.
Det finns öden man inte unnar någon ölentusiast. Som att bli utsedd till fyllechaffis vid ett besök hos Monkish i Torrance, Los Angeles. Att fastna i trafiken med en Uber är tveklöst att föredra. Los Angeles breder ut sig över enorma ytor och stadsdelen Torrance i söder är ett gigantiskt industriområde – inte särskilt ogästvänligt eller farligt, bara oändligt tråkigt. Raka gator i rutmönster, anonyma verksamheter. Och överallt: trafik.
Men här finns också Monkish, många hazebois västkustska drömbryggeri. Ett bryggeri som förmodligen ligger topp tio i världen när det kommer till merchförsäljning. Eller åtminstone gjorde det tidigare. På en bakgata som faktiskt är trevlig för att vara i Torrance, med en utegård och en hyfsat rustik inomhusmiljö, är Monkish ett måstestopp för alla ölintresserade. För även om iporna står som spön i backen, så kan du faktiskt få en bred ölupplevelse här. Bryggeriets pilsners, tablebeers, nirtostouts, belgiska triplar och vildöl skäms verkligen inte för sig – även om de är öar i en flodvåg av haze.
Solen skiner alltid i södra Kalifornien sägs det. Och det stämmer för det mesta. Och trots Torrance industriella prägel känns luften ändå renare här än på många andra ställen i staden. Kanske har det något med humleångorna och humleförväntningarna att göra.
Klientelet är förvånansvärt varierat. Det märks att bryggeriet har lyckats bygga upp en lokal ”brand loyalty” som inte bara omfattar de vanliga helskäggen, utan också unga lationos och vanliga gubbar och tanter. Och det är främst här (samt i bryggeriets beer garden i Anaheim) som man får tag i Monkish öl. Bryggeriets brygder är annars anmärkningsvärt svåra att få tag i bottleshops eller på barer i andra delar av Los Angeles, till skillnad från många av deras lokala konkurrenter – eller snarare kollegor. I staden finns fortfarande en stark sammanhållning bland craftbeer-bryggerierna, något som inte minst märktes när staden stod i lågor i början av januari i år och ölbranschen lyckades samla in tiotusentals dollar under parollen We Love LA Wildfire Relief Beer.
Det serveras ingen mat på här på huvudbryggeriet i Torrance, annat än chips och nötter – men som tur är står det ofta en eller flera foodtrucks redo ute på parkeringen.
Här kan man uppleva det USA som – fram tills för bara några månader sedan – var svårt att inte hänföras av och älska, i alla fall som ölnörd. Personalen och gästerna är trevliga och nyfikna på ett avslappnat och genuint sätt. Samtalen glider lätt över till Sverige och hur ölscenen ser ut där. Och även om Monkish är ett hypat bryggeri, vill personalen gärna höra vad du tycker om ölen du beställt. Inställningen till öl är okomplicerad – här finns inga gatekeepers. Istället pratar man om visioner och vad man vill uppnå.
Ett besök blir en påminnelse om när öl kändes spännande och nyskapande, innan det stora överflödet av humlestinna och grumliga öl tog över. Här är varje öl befogat, oavsett om det är ytterligare en New England-IPA eller något annat. Kvalitet och kunnande i bakvänd keps och för långa shorts. Görs det rätt, och det görs det på Monkish, är det fortfarande älskvärt i nådens år 2025. Än är inte all Neipa en anakronism.
_
Ps. Beernews är beroende av starka supporters. För 35 kronor i månaden kan du bli Beernews Patron – då får du exklusiv tillgång till podden Beernews Deluxe plus tävlingar och annat kul. Gå med HÄR.
