Tipopils, Birrifico Italiano och den moderna italienska ölkulturen – alla har de i dagarna firat sina första 30 år. Veckans ölställe tar oss till platsen där allt började, i Lurago Marinone, beläget mellan Milano och Como.
Om du inte vet vart du ska, är det lätt att missa platsen som för 30 år sedan bidrog till att sätta fart på den italienska ölkulturen på allvar. Mitt i en rondell, en lätt platå upp och gömt bakom två stora träd ligger det gula huset där Agostino Arioli bryggde sina första öl på bryggeriet han döpte till Birrifico Italiano. Han var en, av en handfull hemtryggare, som vid ungefär samma tidpunkt bestämde sig för att satsa professionellt på sitt intresse. Lyckosamt skulle det visa sig – hur många utmaningar vinlandet Italien initialt än skulle kasta deras väg.
Gemensamt för de olika pionjärerna var att de hämtade inspiration från de klassiska ölkulturerna, för Agostinos del, främst den tyska, och alla gjorde det med en egen twist. Vilket i sin tur var vad som satte Italien på den globala ölkartan.
Under de 30 år som nu gått sedan Agostino bryggde sina första kommersiella öl så har de flesta ingredienser och stilar passerat bryggverket. Men inget har blivit lika uppskattat och välkänt som Tipopils, moderölet till stilen vi idag kort och gott kallar för italiensk pilsner – en pilsner som torrhumlats med europeisk humle – och som idag bryggs över hela världen.
Det var just här, i det gula huset, i staden man bara kan ta sig till med bil eller någon enstaka buss från Lomazzo, den bryggdes första gången. Ölet har sedan starten serverats på platsen, men succén lät vänta på sig. Enligt italienarna serverades ölet för varmt, för grumligt, hade för mycket smak, för mycket skum och för lite kolsyra. Idag vallfärdar folk från hela världen efter ölet som allra helst ska serveras i trädkojan som Agostino låtit bygga. Ölet, med det hårt slagna skummet, hissar du själv upp i linbanan från marken till trädtoppen.
Inne i det gula huset finns inte längre bryggeriet kvar, 2012 flyttade det till större lokaler två kilometer bort, vilket har gett utrymme för fler gäster och en ambitiösare restaurang. Här kan du njuta allt från matiga snacksbrickor, till bryggeriets omtalade kebabrulle, pasta, kött och förstås en rad desserter. Både råvaror och recept är ofta lokala och alla rätter speciellt framtagna för att passa ölen och dess bredd.
Ur barens elva kranar serveras uteslutande bryggeriets egna öl, inkluvise samarbetsöl. Alla nogsamt upphällda ur egendesignade glas. Förutom Tipopils finns ofta en extra färskhumlad version men i övrigt håller sig stora delar av sortimentet i det rikt maltiga, med allt från dubbelbock, till fylliga, mörka veteöl.
Faktum är att det inte spelar någon roll hur trevligt det är inne i det gula huset, för trevligt – det är det. Men inget slår upplevelsen av trädkojan, det enda vi saknar är en Tipopils-knapp som automatiskt fyller linbanans korg med ny öl.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
