Fortsatt jakt på världens bästa öl

Bildspel

Bild 5 av 14

Hill Farmstead ligger ganska långt från anna bebyggelse, men är värt omvägen.

Bröderna Niklas och Victor Åström fortsätter sin ölresa i USA. Dessutom dokumenterar dom resan här på Beernews. I dagens resebrev hamnar dom bland annat hos Hill Farmstead och The Alchemist.

 

Dag 3, 4 & 5: Stowe (VT) & Portland (ME)

Efter en riktigt god natts sömn vaknar vi upp utvilade på det lilla hotellet Hob Knob Inn som ligger omringat av granskog med en porlande bäck alldeles utanför dörren. Vid frukosten noterar vi givetvis att hotellets bar (som dock fortfarande var stängd för säsongen) har en naggande god fatlista och vi känner att detta kan bli ett par bra dagar med det vi rest runt halva jorden för: juicig New England IPA.

Efter ett par tallrikar gröt ser vi till att vara i god tid nere vid The Alchemist för att inte gå miste om en av världens högst rejtade öl: Heady Topper – den öl som kanske kommit att sätta Vermont på ölkartan. Bryggeriet är nytt och doftar fortfarande lite målarfärg blandat med vörtkok och humle.

Man bjuds på smakprover vid entrén och vi passar givetvis på att ta en liten stärkande tår Belzebub, en chokladig och len stout. Med nyborstade tänder så kanske inte smakupplevelsen blev total men vi köper åtminstone loss ett gäng burkar tillsammans med några av deras nya skapelser där Skadoosh IPAn ska vara ett ”monster”.

Mot Hill Farmstead

Dagen bjuder sedan på en liten utflykt norröver till det ansedda bryggeriet Hill Farmstead som fortfarande är lite doldis på krogarna i våra trakter. Efter en timmas bilfärd på trasiga asfaltsvägar och leriga grusvägar upp bland bergen så tornar bryggeriet upp sig, mitt i ingenstans, och ser ut som en skidortsrestaurang helt i trä. Trots den tidiga timman så är det givetvis fullt med ölnördar (och det verkar inte bara vara vi som rest långt) som fyller sina bagageluckor med ljuvlig dryck. Utbudet idag består mestadels av humliga och juiciga ipor och endast några enstaka syrliga farmhouse/saisons.

Här fyller vi på våra Tree House-growlers med riktigt god Susan IPA och en imperial IPA vid namn Three Magic Letters. Helt fantastiskt gott. Vi får också tag på några intressant flaskor med oss hem – bland annat en samarbets-saison med tidigare besökta Tired Hands. Då vi inte kan frakta hem allt vi vill pröva så får vi även fylla våra tomma growlers.

Regnet öser ner när vi rockar loss på de krokiga och ojämna vägarna tillbaka mot Stowe. Vi har dock fått tipset om att svänga förbi lilla bryggeriet Lost Nation och deras goda mat vilket givetvis känns lockande då vi passerat lunchtid nu. Lost Nation ser ut som en stor röd plåtlada och är inte lika välbesökt som sina kollegor vi just betat av. Det känns mer som en lokalkrog om än med den ljuva doften av malt och humle.

Lite belgiskt

Vi slår oss ned vid baren och synar menyn där det mesta handlar om grumlig IPA men det verkar som att dessa snubbar har snöat in lite på Belgien då det hänger både belgiska ölskyltar på väggarna och Orval serveras som gästöl på flaska. Det är en mysig atmosfär och vi får samtala både med bartendrar och en pratglad herre som kom upp från Philadelphia och var djupt imponerad av vår tripp. Maten kommer snabbt in och det blir en steak sandwich till Victor och en rökt, grillad tonfisk till Niklas. Till det erbjuds vi prova deras hus-IPA med mosaikhumle och en sprillans ny juicig brygd de kallar Roll Away. Och det är just vad vi gör efter detta.

Därefter bär det av hem till vårt boende för att avnjuta lite av Hill Farmsteads fantastiska drycker. Bland annat Double Galaxy IPA och Abner DIPA. Sen får det bli lite sömn innan vi ska upp i ottan och korsa bergen för att ta oss mot kusten och staden Portland i Maine.

Grötfrukost återigen, så vi står oss. Vi kommer inte hinna att stanna men vi ska passera höga berg och djupa dalar genom nationalparken White Mountain. Det är dimmigt ute så mycket till utsikt blir det inte, och det har inte heller börjat bli grönt så här långt norrut så vi har ingen anledning att njuta av färden.

Sålde slut snabbt

Dessutom måste vi fram till Bissells Brothers sista burksläpp av deras smått legendariska DIPA Swish. Vägarna är dåliga, sikten ännu sämre så det blir svårt att köra igen tid. När vi närmar oss Portland strax efter klockan tolv då bryggeriet öppnar så möts vi, via sociala medier, av beskedet att dryga 600 flak redan sålt slut.

Givetvis uppgivna miner i bilen, men vi lyckas få tag på en trader som är sugen på att byta till sig några Tree House och det blir nu två glada bröder som anländer Bissell Brothers bryggeripub. Puben i sig är knökad till bristningsgränsen och regnet utanför inbjuder inte till att slå sig ner på deras uteservering.

Med ett fyrpack Swish så provar vi några andra av deras öl där hus-IPA:n Substance är riktigt juicig men med tydlig beska så den blir inte så rund och len som vi vart vana vid uppe i Vermont-trakterna. De har även en trevlig juicig ingefära-IPA med bara en uns ingefära som ger lite bett i eftersmaken och tillsammans med deras fatlagrade oatmeal Stout Umbra på blott 7,5 procent men smakar som en med 10 procent. Toppen!

Oxbow och Maine

Kvällen i Portland blir lång och vi hamnar bland annat på surölsbryggeriet Oxbows massiva tap takeover med 60+ öl att tillgå. Senare letar vi även upp några öl från Maine Brewery vilket känns som ett måste då vi sett dem lite varstans, och givetvis hinner vi smaka både det ena och det andra.

Till middag unnar vi oss varsin Maine lobster och till det en veteöl från Allagash Brewery vilket är ett lokalt bryggeri med inriktning på belgobärs. Den passar perfekt till skaldjuret. Mätta och belåtna så anlitar vi Portlands absolut tråkigaste Uber-chaufför för att frakta våra fagra kroppar tillbaka till vårt 70-talsinrökta Clarion-hotel.

Söndagen inleds med en riktigt halvdan kontinental frukost, Ipren, resorb och vitaminbrus. Långkörning på nätta sju timmar stundar och vi ska hinna med Trilliums bryggeri i Canton utanför Boston på vägen men mer om detta i nästa rapportering.