Hantverksölsvärlden har länge varit känslig för uppköp. Oberoende bryggeriers autenticitet, identitet och kultur står på spel. Farhågor om att ölen ska bli mer mainstream, eller helt enkelt sämre, och att köpet kan användas för att tränga undan andra små oberoende bryggerier väcks. Vissa affärer går under radarn medan andra väcker extra ont blod. I veckans lista går vi igenom fyra kontroversiella uppköp som skakade ölvärlden.
Goose Island
När Goose Island såldes till Anheuser-Busch InBev 2011 small det till som en bomb i craftvärlden. Affären blev också omtalad för att den var en av de första i sitt slag – fram till dess hade det varit täta skott mellan hantverksbryggerier och de stora jättarna. Men nu hade en av de mest hyllade pionjärerna sålt själen till samma jätte som de så länge hade hånat. Affären blev symbolen för det förbjudna: craft som kröp ner i sängen med Big Beer. Mitt i allt stod deras ikon Bourbon County Brand Stout – ölscenens då heliga graal – som plötsligt fått Budweiser som styvpappa. Inte vilken styvpappa som helst.
Fans såg det som svek och förräderi, och begreppet sell-out fick sitt ansikte inom craft beer. Goose Island gick från rebell till reklampelare, och många menade att det var startskottet för craft-ölets cyniska vuxenblivande – ”alla är äkta… tills checken är stor nog”.
Men idag är reaktionerna mer blandade. Många hantverksölentusiaster hävdar att kvaliteten på de massproducerade ölen som 312 och Goose Island IPA har försämrats sedan produktionen flyttades till AB InBevs bryggerier. Samtidigt har AB InBev investerat kraftigt i Goose Islands fatlagringsprogram, vilket gjort att ölet har kunnat fortsätta att växa och nå en bredare publik – och ironiskt nog gjort Bourbon County till ett av världens mest åtråvärda öl. Fortfarande kör bryggeriet sitt årliga Black Friday-släpp då nya varianter lanseras för köande entusiaster. Vissa menar till och med att AB InBev har säkrat Bourbon Countys framtid.
Kort sagt: craftvärlden spottade på affären, men köar fortfarande glatt många timmar varje år för att få sin flaska.
Stone Brewing
Ingen hatade tanken på att “sälja ut” mer än Greg Koch, grundaren av Stone Brewing. Han spelade craft-världens profet, nästan en hantverksöls-Jesus, som med Arrogant Bastard Ale predikade att massproducerat öl var djävulens blask och han ägnade åtskilliga uppträdanden med att lyfta fram varför big beer förstörde ölkulturen och skulle hållas på avstånd. I videor svor han på allt heligt att Stone aldrig skulle säljas eller hamna i klorna på de stora bryggerijättarna.
Länge levde han sitt evangelium. När Molson Coors försökte snylta på Stones logga för Keystone Light drog han dem till rätten. Det framställdes som David mot Goliat – och David vann. Vinsten i rättegången sågs som en viktig seger för hela hantverksölsrörelsen.
Men kort efter den juridiska vinsten tog sagan slut. Greg Koch sålde Stone Brewing till Sapporo, efter ekonomiska svårigheter till följd av pandemin och stora skulder. Hantverksölvärlden gick bananas och över en natt blev Greg Koch hantverksöls-Judas och branschens största hycklare.
Själv tog han kritiken med ro, lämnade företaget och har sedan dess jobbat med sitt projekt Metal Warrior – en kombination av musik och serier.
Lagunitas Brewing Company
Lagunitas Brewing Company var för många och länge en attraktiv symbol för en kaotisk, rolig och halvhippieaktig craft beer-anda. Grundaren Tony Magee byggde varumärket på attityd – med jointvänlig humor, rebelliska etiketter och ett “vi är inte som de andra”-mantra som gick hem hos både inbitna ölnördar och nya konsumenter som ville ta del av den nya spännande ölvärlden.
Men när Heineken först köpte 50 procent av Lagunitas 2015 kändes det för många som om Bob Dylan hade börjat göra jinglar för McDonald’s. Tony Magee försökte lugna stormen med blogginlägg där han kallade Heineken för en “global familj” och hävdade att ingenting skulle förändras – Lagunitas skulle fortsätta vara lika rebelliska som alltid, bara med lite mer muskler i ryggen. Han beskrev till och med affären som en chans att “sprida ölets evangelium till hela världen”. Kritiker hörde dock bara corporate-ord som “synergier, tillväxt, globalt nätverk”. Två år senare köpte Heineken resten och Magee gjorde en ny sväng i försvarstalens konst, där han insisterade på att Lagunitas “aldrig skulle förlora sin själ.” Men fansen var inte övertygade.
Idag står Europabryggd Lagunitas IPA på hyllor överallt. Men när Magee cashade ut och försvann med en gigantisk plånbok försvann också resterna av den tidigare rebelliska glorian. Bryggeriet som byggt sitt rykte på att aldrig bli en del av systemet blev systemet.
Beavertown
De mest uppmärksammade uppköpen har skett i USA, men Europa är inte förskonat och Storbritannien har haft flera liknande affärer. En av de mest uppmärksammade var försäljningen av Beavertown. Bryggeriet dök upp på Londons craft beer-scen som ett färgsprakande fyrverkeri. Det var psykedeliska burkar, sci-fi-inspirerad design och öl som Gamma Ray som snabbt blev moderna indieklassiker. Grundaren Logan Plant (son till Robert Plant, sångaren i Led Zeppelin) odlade bilden av Beavertown som det coola, konstnärliga och oberoende alternativet – mer garageband än öljätte.
2018 small nyheten: Heineken köpte 49 procent. Officiellt skulle Beavertown “behålla sin själ” men få kapital till ett nytt supermodernt bryggeri och besökscenter med det orimligt lökiga namnet Beaverworld. Fansen kallade det ett svek. Logan försvarade affären med att han ville “säkra framtiden för Beavertown”. Men kritiken var hård – särskilt som Beavertown strax innan hade profilerat sig mot de stora aktörerna och pushat “independent craft” i sitt narrativ. Många craft beer-barer kastade ut Beavertown och svenska bryggerier som Brewski och Stigberget hoppade av Beavertowns ölfestival Extravaganza när de nåddes av nyheten om Heinekens uppköp.
2022 tog Heineken över helt, och med det var den sista biten av Beavertowns coola, konstnärliga och oberoende image borta. Ölen fanns nu överallt och för en bredare publik. Och Logan Plant? Han gick från att vara Londons coolaste ölrebell till en Beaverworld-drömmare på Heinekens lönelista.
The song remains the same.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
