Solen stekte, sjön glittrade, grillen osade och du hade förberett dig minutiöst. Kassar och flak med finöl fylldes på i sommarstugans ölkyl. Men nu står du där, i september, och några av ölen är fortfarande orörda. De du glömde bort. De som ingen annan drack. De som överlevde semestertörsten.
Vi är många som börjar semestern med en ölsommelier i själen och avslutar den med att dricka avslagen fulöl ur en kaffemugg för att alla glas är smutsiga. Det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt – det kan lika gärna vara ett gott tecken. Ett tecken på att semesterlunken har satt sig och att avslappningen och återhämtningen nu är på max från den annars hektiska vardagen.
Semester är livsnjutande och sommaren i stugan är den stora friheten. Naturen, tystnaden, nattliga bad i havet och en grill som alltid är antingen för kall eller på tok för het. Och så ölen förstås. Stugsommaren är som gjord för att njuta av god öl.
Men så finns också de där andra ölen. De som blev kvar. Aldrig älskade. Aldrig ens övervägda. Flaskor och burkar som trotsade värmebölja, midsommarfirande och som på något mirakulöst sätt förblev oöppnade trots tre spontana besök av svärfar.
Här är fyra öl som av olika anledningar överlevde sommaren i stugan och som nu står kvar i kylen, skafferiet eller vedboden och skäms.
Den alkoholfria IPA:n som skulle finnas som alternativ
Det började med att någon sa “Vi borde ha några alkoholfria alternativ också”. Och du svarade “Bra tänkt!”. Så ner i varukorgen åkte några burkar alkoholfri IPA med utlovad tropisk fruktighet och tydlig humleprofil. Det kändes ansvarsfullt. Det såg seriöst ut. Ingenstans stod det något om att ölet smakade ojäst vört som någon doppat en tepåse med humle i lite för länge.
Och så kom verkligheten. Ingen lät sig frestas av den alkoholfria IPA:n. Chauffören föredrog lightläsk. Kusinen som “inte dricker så mycket längre” hade med sig egen folköl och inte ens den omyndiga tonåringen i familjen var intresserad av de där färgglada burkarna. Så där står de nu. Kalla, bortglömda och med bäst före-datum i mars 2026. Som om de redan från början visste att det skulle bli precis så här.
Forntidsölet från bygdens lokala hantverksbryggeri
Sommaren 2025 – äntligen gårdsförsäljning i Sverige. Support your local och så vidare. På din sambos initiativ åkte ni iväg till det lokala bryggeriet för att på semesterns första dag undersöka vad det där som kallas “kunskapshöjande aktivitet” är för något. Du var trött, fortfarande lite jobbstressad och hade precis undvikit att bränna bort ögonbrynen när du skulle tända grillen vid lunch. Så du tog exalterat den första flaskan du såg. Det var en impulshandling.
Sen kom du till stugan. Ställde den i kylen. En flaska med handritad etikett, skriven i vad som verkar vara runskrift. Över 12 procent i alkohol och med ett innehåll kapabelt att få den röda färgen på stugan att flagna. Du fegade ur. Varje gång du sneglade på flaskan hörde du en röst säga “Är du redo, tunnis?” och svaret blev nej. Nu står den kvar där i kylen, för det är ändå något lite osäkert med en öl som beskrivs som “inspirerad av skogsråets andedräkt”.
Hembrygden från arbetskollegan du inte vill såra
“Den blev faktiskt helt okej den här gången – ta med den till stugan!” var de sista orden som sades innan ni skiljdes åt innan semestern. Och du log, nickade, tog emot flaskan och visste i samma stund att den förmodligen aldrig skulle öppnas – vis från tidigare erfarenheter av att ha smakat din kollegas hembryggda öl.
Genom åren har ni hunnit bli mer än kollegor, ni är nu goda vänner. Detta trots att den här flaskan pryds av en dåligt utförd AI-designad etikett, ser ut att vara fylld med hönsbuljong och har ett ölnamn så ordvitsigt att det inte ens skulle vara okej i Göteborg. Den kommer stå kvar där i kylen, gömd bakom senapsburken, och du kommer aldrig förmå dig att slänga den – för tänk om du får frågor om den senare. Då kan det vara skönt att kunna dra ursäkten “Men nej! Den måste jag ha glömt kvar i sommarstugan”.
Surölen som krävde mer koncentration än någon hade
Du hade en vision. Lugnt i stugan. Hela familjen är glad och lycklig. Ingen bråkar om vad som står framdukat till middag. Bästa vännerna är på besök. Fågelsång och rosaskimrande solnedgång. Då – och bara då – skulle du öppna den där specialimporterade belgiska surölen. Den var inte ämnad för korvgrillning en vardagskväll. Den var för stora stunder. Något att njuta av under semesterns bästa dag.
Nu står flaskan där som ett monument över semesterns outnyttjade potential. Du slappnade av i år, slutade bry dig om detaljer för en gångs skull. Det blev lite av ett antiklimax. Och nu är det antagligen fortfarande ett av de godaste öl du aldrig druckit. Men den här ölen var inte till för att bara slinka ner. Den skulle avnjutas. Med rätt temperatur, i rätt glas, under rätt stjärntecken. Men varje gång du höll i flaskan tänkte du: “Orkar jag verkligen känna efter?”. Nästa år får den kanske sin chans och får följa med till sommarstugan. Igen.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
