I ölvärlden kommer det ständigt nytt, men ibland är det de försvunna klassikerna vi drömmer oss tillbaka till. Här är fyra öl som satte avtryck – och som på olika sätt fortfarande gör sig påminda.
SPENDRUPS OLD GOLD (1985)
I mitten av åttiotalet lanserade Spendrups sitt mest djärva projekt dittills: Old Gold. Det var bryggmästare Helmut Hiltmann som stod för receptet, men idén och drivkraften kom från bröderna Jens och Ulf Spendrup. De ville visa att svensk öl kunde vara något helt annat än den ljusa standardlager som då helt dominerade på krogar och Systembolaget.
Old Gold andades exklusivitet i varje detalj. Flaskan var tolvkantig och mörkbrun – något helt unikt. Namnet var präglat i glaset och de första upplagorna av etiketten innehöll till och med bladguld. Att flaskan dessutom företiketterades direkt på glasbruket var, och är, väldigt ovanligt och bidrog till känslan av att detta verkligen var något utöver det vanliga.
Strategin var lika modig som enkel: ölet skulle tala för sig självt. Först fanns Old Gold bara på krogar i Stockholm, Göteborg och Malmö men ryktet spred sig snabbt. När det nådde Gastronomimässan i Stockholm 1985 mötte det landets mest kräsna ölkännare – och responsen var överväldigande. ”Det var en av de allra lyckligaste stunderna i mitt liv” har Ulf Spendrup sagt i efterhand.
Även smakmässigt stack Old Gold ut. Den hade tydligare beska och mer humlearom än de flesta andra svenska öl vid tidpunkten, och påminde snarare om en nordtysk pilsner än en internationell lager. Råvarorna beskrevs som ”exklusiva” och ölet upplevdes av många som en ögonöppnare: kunde svensk öl verkligen smaka så här?
Old Gold fanns kvar i sortimentet i två decennier innan det försvann runt 2005. En comeback gjordes 2009, i ett helt nytt öllandskap där hantverksölsvågen satt hade tänderna i många nya ölentusiaster – men den lanseringen fick aldrig samma genomslag. Ändå är det få svenska öl som betytt lika mycket för att förändra bilden av vad öl kan vara. För många var den första klunken Old Gold porten in till en större ölkultur.
STIGBERGETS GBG BEER WEEK (2016)
Vi beklagar att det här kan framstå som ett självglorifierande val av öl, eftersom två av Beernews medarbetare hade ett finger med i spelet kring födseln av GBG Beer Week 2016. Men det går inte att förneka betydelsen. När ölet släpptes blev det en enorm succé – och satte både Stigbergets och Göteborg på ölets världskarta.
Bakgrunden var att grundarna av ölveckan, Fredrik Berggren och Petur Olafsson, ville ta fram ett öl för att finansiera marknadsföringen. Efter att ha provat Stigbergets West Coast IPA som imponerade stort på dem, tog de kontakt med bryggeriet. Vid den tiden hade Stigbergets just anställt Olle Andersson som bryggare och han fick nu uppdraget att ta fram receptet till den göteborgska ölveckans öl.
Resultatet blev en grumlig och josigt humlearomatisk IPA, ett öl som för många var förbluffande annorlunda än den IPA som de hade druckit innan. Originalet bryggdes med Nelson Sauvin, Mosaic och Citra och när ölet släpptes i april 2016 slog det ner som en bomb. Ryktet spred sig snabbt även utanför Sverige och på ölsajten Ratebeer rankades GBG Beer Week 2016 snart som en av världens bästa ipor.
Ölets framgångar blev startskottet för en våg av svensk New England-IPA och satte samtidigt Stigbergets på den internationella ölkartan. Från början var ölet tänkt som en engångsbrygd under ölveckan, men tack vare det stora intresset fortsatte man brygga det året ut. Året därpå kom en variant hos Warpigs i Köpenhamn och snart lanserades uppföljaren New & Improved GBG, som byggde vidare på originalreceptet. Under pandemin 2020, när folköl fick ett uppsving, släpptes även en svagare version. Till bryggeriets tioårsjubileum 2023 bryggdes slutligen jubileumsölet B-day Version.
Efter succén växte Stigbergets snabbt ur sina lokaler i Majorna och byggde en ny stor anläggning utanför centrum. GBG Beer Week blev startskottet till att Stigbergets bestämde sig för att försöka göra världens bästa ipor – och på den vägen har de fortsatt.
ANCHOR LIBERTY ALE (1975)
Anchor Brewing i San Francisco hade funnits sedan 1896, men stod på randen till konkurs på 1960-talet när Fritz Maytag klev in och tog över. Han moderniserade bryggeriet och gjorde det till en föregångare för det som senare skulle kallas den amerikanska craft beer-rörelsen.
Ett av de mest betydelsefulla bidragen var Anchor Liberty Ale som bryggdes första gången 1975 för att fira 200-årsjubileet av Paul Reveres midnattsritt. Revere var silversmed i Boston och blev under den amerikanska revolutionen känd för att han red ut och varnade kolonialisterna för att brittiska trupper var på väg. Ritten blev en symbol för kampen om frihet och självständighet – en berättelse som fortfarande har stark laddning i USA:s nationella mytologi. Att fira den händelsen med ett öl var inte bara ett sätt att blicka bakåt mot revolutionens ideal utan också att starta en ny revolution i ölglaset. Liberty Ale blev ett banbrytande öl och introducerade världen för den då nya aromhumlen Cascade och återupplivade den nästan bortglömda konsten att torrhumla öl.
Resultatet var något helt annat än de ljusa lager som dominerade i USA vid tidpunkten. Ett öl med markerad beska, friska toner av citrus och tall, plus en känsla av frihet. Liberty Ale blev därmed inte bara ett öl, det blev en föraning om framtiden. Som prototyp-IPA visade den vägen för vad som snart skulle utvecklas till den moderna amerikanska IPA:n.
Men 2023 kom slutet. Efter flera år av vikande försäljningssiffror och misslyckade försök att återuppliva bryggeriet meddelade Anchor Brewing att man skulle lägga ner. Det japanska bryggeriet Sapporom, som köpte Anchor 2017, lyckades aldrig vända utvecklingen och dörrarna stängdes till det som ofta kallats USA:s första hantverksbryggeri. Symptomatiskt nog försvann Liberty Ale därmed i en tid då de värden det symboliserade – öppenhet, mångfald och frihet – blivit alltmer ifrågasatta och attackerade i USA.
JÄMTLANDS HELL (1997/2023)
I slutet av 1990-talet fanns bara en handfull hantverksbryggerier i Sverige. Då kom Jämtlands Hell, ölet som skakade liv i de sömniga svenska öldrickarna och pekade ut vägen mot det blågula landskap av lokala bryggerier vi ser i dag.
Ölet togs fram 1997 i ett samarbete mellan Jämtlands Bryggeri och Stockholmsbarerna Akkurat och Oliver Twist. Bryggaren David Jones skapade en ljus lager med en för tiden närmast chockerande beska och humlearom. Namnet Hell var ingen slump, det här var ett öl som brände till – tyckte folk åtminstone då. Idag skulle smakprofilen framstå som ytterst modest jämfört med majoriteten av de flesta ölen i ett hav av IPA.
Mottagandet blev enormt. Hell blev snabbt en stapelvara på landets mest ambitiösa ölkrogar och sopade hem medalj efter medalj på Stockholm Beer & Whisky Festival – totalt 22 guld. Tillsammans med den mörka systerölen Heaven satte Hell Jämtlands Bryggeri på kartan och bryggeriet och deras öl blev symboler för en ny våg av svensk hantverksöl.
Men tiderna förändrades och i mitten av 2010-talet upphörde Hell att bryggas. Länge levde den som ett nostalgiskt minne för många ölnördar, men sommaren 2023 kom den efterlängtade comebacken. I dag går det återigen att beställa Hell på Systemet – dock inte med exakt samma recept, utan en version anpassad till en modern IPA-publik. Det gör också Hell till det enda ölet i den här artikeln som du inte behöver drömma om, utan faktiskt kan njuta av igen.
Nostalgi är en stark kraft. Vi lever trots allt i en tid där den präglar mycket av kulturen – låtar återanvänds helt oförblommerat, politiken blickar bakåt till ”bättre tider” och i gastronomin gör klassiker från 1980- och 90-talen comeback på menyerna. Men som musiktidningen Pop en gång påpekade så skrivs historien hela tiden om, och det gäller lika mycket för öl som för musik. I slutändan är det alltid här och nu som är mest intressant. Att njuta av sina gamla favoriter är fint, men lika viktigt är att ge plats åt de nya ölen; de som överraskar, imponerar och skapar nya trender som formar framtiden. På samma sätt som de fyra ölen på den här listan en gång förändrade ölvärlden.
Må nytänkandet alltid trumfa nostalgin!
Rättelse: I en tidigare version av artikeln angavs felaktigt att Old Gold såldes med en öppnare runt halsen, rätt är att Falcon Gammelbrygd hade öppnare med årtal runt halsen.
–
Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
