LÅNGLÄSNING UR MALTESEN: Iskall, fräsch och porlande. Från att ha varit en ratad ölsort gör vart och vartannat småbryggeri sedan nyligen sin egen ljusa lager. Stilen är en motvikt mot alla smakexperiment. Men kommer den att stanna kvar i hantverksölvärlden?
Det var nästan som att höra folk ropa på vargen. Till slut reagerade man inte längre. Under flera år i närtid påstods det nämligen att ljus lager snart skulle slå igenom i hantverksölvärlden. Men det hände inte mycket. Kanske var det där med lager mest en önskan från bryggare och ärrade ölentusiaster, som ville ha en klassisk och lättdrucken sort. De hade fått nog av smakexperiment och sökte det rena och enkla.
Men plötsligt hände det! Genomslaget skedde 2021 och sedan dess har det kommit en flod av ljus lager från mindre aktörer. I dag har flertalet svenska hantverksbryggerier en eller flera sorter i sin portfölj. Varför tog det så lång tid?
– Det handlade nog om en mognadsprocess för bryggerierna. Det var inte lager som gjorde att man började göra öl. I stället var experimentlustan stor, en slags motreaktion mot den massproducerade lagern. Det som man inte ville dricka var just ljus lager och när jag började som bryggare för tio år sedan kändes stilen inte alls intressant, resonerar Johan Lagercrantz, huvudbryggare hos Hyllie i Malmö.
Där producerar man flera olika lageröl. Tre stycken bryggs kontinuerligt – Skånsk lager, Kellerpils och Liberation Lager – medan Fresh Hop är ett återkommande säsongsöl. Mellan varven görs några sorter till.
Att hantverksölvärlden inte nappade på ljus lager i första taget är fullt naturligt. Globalt är stilen en storsäljare av kolossala mått, i huvudsak tillverkad av branschens jättar som får världen att svämma över av blaskiga och anonyma sorter. Varför skulle nya, mindre bryggerier vilja göra samma typ av öl?
– Ljus lager är världens vanligaste ölstil. Den utgör folks föreställning om öl och för nio av tio personer är öl samma sak som ljus lager. Stilen är materialiseringen av begreppet skräpöl, valet för den som inte väljer, fastslår Jan-Erik ”Janko” Svensson, en senior i Ölsverige som har skrivit praktverket ”Stora ölboken”.
En betydligt yngre aktör som vurmar för lager är Omaka, som i centrala Stockholm driver både bryggeri och restaurang.
– Vi gör ganska många olika lageröl och har alltid en kellerbier i restaurangen. Lager är en av våra bästa grenar. Att det dröjde innan vi mindre bryggerier började göra lager tror jag beror på att det tog tid att lära sig brygga stilen, menar grundaren och huvudbryggaren Hedda Spendrup.
Omaka kom igång 2020 och debuterade med ölet Mamma. Det har följts av andra ljusa lagersorter, som Betong, Dager och Källarpang.
Hedda fortsätter:
– Kvaliteten på svensk hantverkslager har blivit betydligt bättre under de senaste fem-tio åren. Produkterna är renare och nivån mycket högre. I en lager är det svårare att gömma eventuella felsmaker än i till exempel en ipa. Man måste ha superkoll på processen.
Hur är det då att brygga ljus lager? Det brukar ofta heta att den är en svår stil.
– Det där är en sanning med modifikation. Det är inte svårt att brygga lager. Däremot har stilen få ingredienser som ger diskreta smaker, vilket gör det lätt att känna om något inte stämmer. Fast jag tycker inte att felsmaker kan gömmas i något slags öl, säger Johan Lagercrantz.
– Varför har jag träffat på så många ljusa lageröl som inte varit goda? frågar sig bryggarveteranen Patrick Holmqvist och fortsätter:
– Många lägger mycket tankekraft bakom vörten. Sedan tar de ledigt, kommer tillbaka och kollar vad det har blivit av ölet. Att brygga ljus lager kräver lite mer koll på läget än så.
Och Patrick bör veta. Han började brygga öl på Pripps redan 1989, fortsatte hos Spendrups och gick över till nykomlingen Källefall bryggeri 1994. Därefter hjälpte han flera tillverkare i deras uppstartsfaser och hamnade hos Nils Oscar. Där blev han kvar i över två decennier innan han blev delägare och huvudbryggare hos Nyköping Brewing Co, som grundades 2020.
– När man brygger lager händer det ganska mycket under den första veckan. Efter det handlar det mer om vilket utseende som man vill ha på ölet. Våra lageröl får tre veckors tanktid, inklusive åtta dagars jäsning. Mer behövs inte. Det måste absolut inte ”lagras i tre månader” som det står i böcker från 1950-talet, förklarar Patrick och nämner några av bryggeriets lageröl, från Palles pils och Birramisu till Kristi Brewed och bästsäljaren Nyköpings lager.
Hedda Spendrup, Jan-Erik ”Janko” Svensson, Johan Lagercrantz och Patrick Holmqvist.
Men tro inte att lagern alltid har varit ljus. Under det tidiga 1800-talet var den mörk och grumlig och tillverkades i Bayern, Tyskland. Det stora genombrottet skedde 1842 när den bayerske bryggaren Josef Groll lyckades framställa det första ljusa lagerölet i Pilsen, nuvarande Tjeckien. Detta uppseendeväckande öl gjorde succé och spreds snabbt tack vare industriella metoder. Grolls öl blev senare känt som Pilsner Urquell.
– Ljusa lageröl är ganska nakna. Det är råvarorna själva som framträder i smakkaraktären. Subtila saker blir viktiga. Däremot har jag svårt att se ljus lager som ett begrepp. Jag gillar traditionella lagerstilar och de blir oftare godare om de dekoktionsmäskas, anser Jan-Erik ”Janko” Svensson.
Medan vanlig infusionsmäskning handlar om att bara tillsätta varmt vatten till mäsken är dekoktionsmäskningen mer tidskrävande. Då tas en del av mäsken ut ur kärlet, kokas och återförs, vilket bland annat ska göra att stärkelsen i malten gelatiniseras mer och bättre kan konverteras till socker. Detta kan fördjupa ölets smak och känsla.
– Många nya bryggerier tänker för lite på maltkaraktären och för mycket på humlen. De vill signalera att detta inte är något blasköl och hamnar lite bredvid målet. Det är en viss risk att försöka nyskapa stilar som traditionell lager och bitter. Fast vissa prickar in väldigt väl vad de siktar på, säger Janko.
Trots att han inte är någon bryggare har han varit med om att ta fram två olika lageröl. Hos Omnipollo gjordes Janko, i tjeckisk stil, och hos Ängöl Påskalla, en dekoktionsmäskad vollbier.
Har hantverkslagern kommit för att stanna?
– Ja! Det går inte att stoppa tillbaka proppen nu när folk har upptäckt den. I dag finns det en hel generation som har lärt sig att dricka öl via New England-ipa. För dem känns det alternativt att dricka ljus lager. Stilen kommer inte alltid att vara trendig, det kommer att gå upp och ned, men den kommer fortsätta att bryggas, menar Patrick och får medhåll av Johan Lagercrantz:
– Absolut! Lagern har etablerats. Ingen av Hyllies konsumenter kommer att sluta dricka den, även om de kanske kommer att välja sorter från något annat hantverksbryggeri. Samtidigt håller gränsen mellan hantverks- och industrilager på att suddas ut. Små bryggerier låtsas vara stora och gör lågprislager, medan stora låtsas vara små genom craftwashing.
Det senare begreppet beskriver när öljättarna vill få konsumenterna att tro att de köper något annat än vad de faktiskt gör. De utnyttjar hantverksölkulturens status och drar fördel av den. Det kan handla om att dölja var deras öl tillverkas, mörka ägandeförhållandena eller lansera produkter som till synes kommer från ett tufft litet uppstickarbryggeri.
Dessvärre finns det allvarligare problem än så. Efter pandemin blev det krig och inflation med kraftigt höjda omkostnader. Plötsligt var det ännu dyrare att tillverka öl samtidigt som många konsumenter började hålla hårt i plånboken. Försäljningen av hantverksöl gick ned.
– Öl är en priskänslig produkt. Det finns en förväntan på att den ska vara billig och gärna kosta så lite som möjligt. Visst, om man dricker tio öl om dagen blir det viktigt, då kan man spara tusenlappar varje månad på att köpa lågprisöl. Men för många andra ska ölen fortfarande vara billig, när de ibland delar en platta med ett par kompisar en fredagskväll. Det är en gåta, konstaterar Jan-Erik ”Janko” Svensson.
Johan Lagercrantz fortsätter:
– Om Systembolaget inte skapade nya offerter för lågprisöl hade folk inte lärt sig att öl ska vara billig. Detta är ingenting som konsumenterna kräver. Samtidigt som man kan köpa en burk öl för under en tia kostar en flaska vatten 25 kronor hos Pressbyrån.
Till skillnad från vin har öl aldrig kommit in i finrummet. Den är en folklig dryck som i Sverige dessutom har fungerat som ett politiskt styrmedel och ett verktyg för att driva in skatt. Alkoholhalten och priset har blivit grundläggande och öl betraktas som en billig basvara.
– Det är sorgligt. Sverige har inte varit en ölnation som höjt upp bryggerikulturen. Öl har inte fungerat som en gemenskapsdryck som i Tyskland och Belgien, där man är stolt över sina traditioner och lokala bryggerier. Fast den moderna ölexplosionen har varat under så kort tid att den inte har hunnit påverka så mycket än, säger Hedda Spendrup.
Så hur ska man försöka locka vanliga lagerdrickare till hantverksölvärlden?
– Jag tror på en helhetsupplevelse. Mjuka värden. Öl är trivsel. Det är viktigt att trycka på att man stöttar oberoende och jobbskapande företag i sin närmiljö. Vem vill jag ska tjäna pengar på min konsumtion? säger Patrick Holmqvist.
–
I SAMARBETE MED SVENSKA ÖLFRÄMJANDET. Denna artikel är hämtad från medlemstidningen Maltesen. Bli medlem idag, så får du tillgång till ölprovningar och rabatter på pubar och ölfestivaler, samtidigt som du stöttar det politiska arbetet för ett bättre Ölsverige. Gå med HÄR.
Fotnot: Denna artikel publicerades ursprungligen i Maltesen, vissa fakta kan därför vara inaktuella.
