LÅNGLÄSNING UR MALTESEN: Bomberflaska, beerfloat och bajskaffe? I ölvärlden avlöser strömningarna varandra och många hinner knappt etableras förrän de glöms bort. Och ibland är det lika bra. Glimrande glitteröl och överdrivna chockbrygder skulle mänskligheten nog klara sig utan.
Trender kommer och trender går. Så även på den moderna svenska hantverksölscenen, där många olika fenomen har passerat sedan genombrottet runt 2012. Ett tag var det inne med gimmicköl. På framför allt festivaler serverades det maltdrycker i grälla färger eller med underliga ingredienser.
Och så har vi glitterölen. De skapades i USA, innehöll glitterpulver och bryggdes även i Sverige. När ölet hälldes upp virvlade guldflagorna omkring och gnistrade i glaset. Fast det är förstås ingenting mot äckelölen. Sådana gjordes för att chocka och skapa uppmärksamhet, bryggdes med bland annat vaginaljäst, tjurtestiklar samt pungkulor från sillval. Ett annat grepp var att använda kopi luwak. Det är ett kaffe som har bajsats ut av ett mårddjur och anses vara en delikatess.
Något annat som smaksatte öl var en Randall Beer Infuser, som via humle eller frukt satte extra krydda på maltdrycken. Inte heller brut-ipa blev någon succé. Här i landet fick denna lätta, torra och krispiga stil bara ett ögonblick i strålkastarljuset. Ungefär samma sak hände senare med cold-ipan.
I Sverige blev inte heller beerfloats populära. Lite synd då en kombination av öl och glass kan vara oerhört god. Lika förbisedd är även den läskande öldrinken. Det finns många exempel på företeelser som aldrig fick fäste. Och tyvärr vissa som borde ha försvunnit men bitit sig fast. Mer om detta på de följande sidorna.
BEERFLOAT
En läskedryck med glass i kallas för Float och idén kommer från USA. Det sägs att den såg dagens ljus redan år 1874 när isen tog slut för en läskförsäljare en varm sommardag. Då fick en skopa vaniljglass hjälpa till att kyla ned drickan istället.
Långt senare kom någon på att det går utmärkt att blanda glass även med öl. Konceptet kallas för Beerfloat och kan vara fantastiskt gott när ingredienserna stämmer överens. Denna läskande dessertdrink dök upp i Sverige runt 2015, serverades bland annat på GBG Beer Week året därpå, men blev dessvärre aldrig etablerad.
BEERMAKER’S DINNER
För omkring tio år sedan var den i ropet. Då arrangerades ett antal Beermaker’s dinners, när flera öl från samma bryggeri kombineras med olika rätter under en middagssittning. Visst anordnas det en och annan sådan i dag, men begreppet fick aldrig något större genomslag.
Överlag ligger svenska restauranger fortfarande efter när det gäller att kombinera öl och mat. De kan servera fantastiska rätter och högklassiga viner men negligerar ölen. Kanske förstår de sig inte på maltdrycken. Eller så anses den inte vara fin nog.
BEERWEEKS
Inspirationen kom från USA. Där var ölveckor vardagsmat och rymde mängder av aktiviteter i maltdryckens tecken. Varför inte anordna en sådan i Göteborg? Så tänkte Petur Olafsson och Fredrik Berggren och grundade GBG Beer Week, 2015. Den var Sveriges första ölvecka, ett ideellt och gräsrotsdrivet arrangemang som pågick under nio dagar. Under de första åren växte det och hade cirka 100 programpunkter – från provningar och ölmiddagar till ölyoga och pubrundor för hundägare.
GBG Beer Week fick efterföljare i både Malmö och Växjö. Men ingen av dem har synts till på några år. Så har också tiderna förändrats då ölevents i olika former har blivit vanligare och därmed mindre unika. Har ölveckan spelat ut sin roll?
BOMBER
I mer än två decennier var Bomber ofta det som gällde för amerikanska hantverksbryggerier, i synnerhet för kraftfulla öl som imperial stouts. För ett dussin år sedan syntes dessa flaskor på 65 cl (22 ounces) ofta även hos Systembolaget. En bomber gav en gedigen känsla. Samtidigt rymde den mycket öl att få i sig och kunde vara högre prissatt än motsvarigheterna på burk.
Och det var just den senare som blev bomberns fall. Fler och fler bryggerier började anamma aluminiumburken och de flesta konsumenterna föredrog mindre förpackningar. Sedan några år är bomberflaskan sällsynt.
BOSS POUR
För knappt tio år sedan började de dyka upp: foton på glas som var överfyllda med öl. Drycken hälldes upp lugnt och försiktigt, utan tillstymmelse till skum, ända upp till kanten på glaset. Detta bara för att ölet skulle se bra ut i sociala medier, som på Instagram. Boss Pour var motsatsen till en grundlig upphällning, där kolsyran släpps ut och ölet toppas av en stadig skumkrona vilket påverkar aromerna.
Trenden varade i flera år och kallades även för Ice Man Pour. Och den har ännu inte riktigt gått i graven. Boss Pour syns fortfarande emellanåt.
BRUT-IPA
India pale ale är en efterfrågad stil som det experimenteras mycket med. Inte minst i USA där den nya varianten brut-ipa föddes i slutet av 2017. Med hjälp av ett enzym drog ölet mot torrt mousserande vin, kallades för ”The champagne of beer” och var fnösktorr och krispig med en lätt kropp samt mild beska.
Problemet var att brut-ipa sällan blev god. I Sverige fick den bara ett ögonblick i rampljuset, under 2019. Det var kanske lika bra det.
COLD-IPA
Säg den ölstil som får vila. En ny amerikansk variant av india pale ale bredde ut sig under 2021 och anammades av svenska bryggerier, som Brewski och Jämtlands året därpå. Och varför inte? Cold-ipa är en torrhumlad hybrid som får jäsa ganska kallt, som en lager med lagerjäst. Då blir den både humleintensiv och krispig, tunn i kroppen men ofta läskande och god.
Ölet fick dock inget fotfäste på den svenska hantverksölscenen, även om ett par sorter fortfarande finns hos Systembolaget. I USA är cold-ipan vanligare.
DUSCHÖL
Dricka öl när man duschar! Fenomenet fanns redan i mitten av 00-talet, men blev inte en grej förrän runt 2012 via sociala medier. Därefter talades det mer och mer om det under några år. Och det händer faktiskt någonting speciellt när det varma duschvattnet sköljer över kroppen, samtidigt som det kalla ölet rinner nedför strupen djupt därinne. En skön kick!
Om man vill återuppliva trenden och testa själv finns det ett par grundtips. Ölet bör vara lättdrucket och inte så alkoholstarkt. Burk är att föredra eftersom man inte vill riskera glassplitter i duschen.
GIMMICKÖL
Under några år på 2010-talet var det hett med gimmicköl. På festivaler serverades brygder i grälla färger, som isblått eller neongrönt. De såg inte ut som öl. Det hälldes även upp sorter som smakade Bloody Mary eller apelsinjuice. Det var kul första gången. Samtidigt gjordes det öl som såg normala ut men hade tokiga tillsatser. Bryggerier som Omnipollo tog gärna ut svängarna och gjorde en grej av att stoppa i lite av varje i sina produkter.
Sedan dess har den svenska hantverksölscenen vuxit till sig. Borta är de flesta gimmickölen, galna experimenten och tveksamma ingredienserna. Men då och då blir ölscenen lite av en lekstuga än i dag.
GLITTER
Allt började med rosafluffiga enhörningsdrycker, som milkshakes och drinkar, samt lika bjärta bakelser och tårtor. Trenden gjorde succé i sociala medier, övergick i glitter och började i slutet av 2017 breda ut sig över USA. Glitterpulver används på allt ifrån donuts och pizza till pasta, cappuccino och grillad kalkon. Tilltaget kallades för Instafood, Instagram-mat. Att pimpa mat för utseendets skull.
Därefter nådde fenomenet även ölvärlden. På andra sidan Atlanten användes glittret av ett antal bryggerier, ett ätbart pulver som kan innehålla gummi arabicum, kaliumsorbat och färgämnen. Detta tillsattes vid tappningen och när drycken väl hälldes upp virvlade kornen omkring och gnistrade i glaset.
Fenomenet kom även till Sverige i form av glitterpizza och ett fåtal glitteröl. Företeelsen blev kortvarig.
HIPSTERN
Med attribut som skägg, sotarmössa och rutig skjorta tågade hipstern in i ölvärlden för drygt ett decennium sedan. Genom det befästes synen på hantverksöl som en findricka, en dyr produkt vilken köptes av trendfolk som satt och doftade på ölen istället för att dricka den. Visst finns det ölsnobbar kvar, men inte alls i samma omfattning. Dessvärre lever fördomarna mot öl från småbryggerier kvar i vissa kretsar.
HÅLLA AVSTÅND
Stå tätt ihop med främlingar, kramas och smaka på varandras öl. Sådant typiskt festivalbeteende försvann över en natt när pandemin slog till 2020. Då blev folk istället livrädda för närkontakt. Många trodde att mycket skulle bli annorlunda. Att ölfestivalerna, när de väl kom igång igen, skulle bli strikta tillställningar utan någon festkänsla med handhygien, bordsservering och gott om avstånd mellan gästerna.
Så blev det verkligen inte. Så fort restriktionerna lättades var det som om Covid-19 aldrig hade existerat. Återigen stod besökarna som klistrade vid varandra, skakade hand, kramades och dreglade i varandras glas. Minnet är kort.
IPA-GLASET
Det fick stor uppmärksamhet. Det nya ipa-glaset presenterades 2013 som samarbete mellan Sierra Nevada, Dogfish Head och tyska Spiegelau. Det sades vara utformat för just ipa. Glaset hade ett tunt gods och var lätt kupat, ganska högt och rymde 54 cl. Det smalnade av nedtill och bildade en räfflad fot, som skulle syresätta ölet mer och bättre ta fram smakerna.
Många recensenter var positiva och tyckte att ipa-glaset gav mer fokuserade smaker och en varaktigare skumkrona. Detta ansåg man även på sajten Hooked on Hops, men noterade att designen var baserad på redan existerande vinglas från Riedel/Spiegelau. Själv tyckte jag att ipa-glaset var fult och svårdiskat, men att det tog fram ölets smaker på ett bra sätt. En stor nackdel var dock att man höll om glasets fot och alltså värmde upp drycken med handen. En ipa ska ju drickas kall!
Ipa-glaset lanserades tillsammans med ett liknande glas för stout. Bägge säljs fortfarande, men hajpen är sedan länge över. Mina egna skänktes bort.
KÖER TILL SYSTEMBOLAGET
För bara ett dussin år sedan såg allt lite annorlunda ut. Antalet ölnyheter var betydligt färre och lanserades bara en gång i månaden.
För att vara säker på att komma över de mest exklusiva sorterna fick man ta sig till någon av de så kallade vinkällarbutikerna, i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Där blev köerna ofta långa. I Nordstan i Göteborg bildade för övrigt A-lagarna en egen liten kö, som hade förtur.
Inne i butiken var det en upplevelse att beskåda lådvis med legendariska öl, som Samuel Adams strong ale Utopias 2012 för 1 150 kronor. Väl hemma igen kändes det som om man hade varit med om ett äventyr. Nu för tiden sker nyhetsinköpen mest från Systembolagets webbplats. Det är betydligt smidigare men också tråkigare.
MIKROBRYGGERIER
Nej, det där med öl från små producenter är ingen tillfällig fluga. Däremot kallas de i allmänhet för hantverksbryggerier numera, istället för mikrobryggerier. Så är ju inte heller alla mikroskopiskt små; de största svenska aktörerna tillverkar en till två miljoner liter öl om året. Fast egentligen finns det ingen riktigt bra term som beskriver vad det handlar om.
RANDALL BEER INFUSER
Oj! Vad var detta? På bardisken stod en märklig mackapär, en slags genomskinlig jätteburk som var full med öl och frukt. Från den tappades drycken direkt ned i glaset. En Randall var en rund behållare, placerad mellan fatet och tappkranen, som lät ölet bada tillsammans med exempelvis humle eller tropiska frukter vilka satte extra smak och karaktär.
Runt 2014 syntes nymodigheten på hippa pubar och festivaler, som till exempel The Rover och All In Beerfest i Göteborg. Prylen försvann dock snabbt.
SUPERSTARKA ÖL
Under några år krigade skotska Brewdog och tyska Schorschbräu om att göra världens starkaste öl. Det handlade förstås om att vara värst. När de senare pimpade upp sin Schorschbock till 57 procent verkade kampen vara över. Då dök Armageddon upp från ingenstans. Ölet påstods hålla 65 procent och kom från det skotska bryggeriet Keith, via varumärket Brewmeister, 2013. Enligt flera tester var det betydligt svagare än så.
Brewmeister tog dock nya tag. På hösten samma år blev dess Snake Venom på 67,5 procent utnämnd till världens starkaste öl. Men inte heller det nådde upp till den angivna alkoholhalten. Senare medgav företaget att etanol kunde behöva tillsättas. Och då var det ju inte längre ett öl. Sedan dess har en ännu mer övermäktig maltdryck sett dagens ljus. 88 Brewery kallar sin Scottish Beithir Fire på 75 procent för världens starkaste öl, men är tydlig med att den har spetsats med sprit.
Låt oss hoppas att kampen nu är över.
ÄCKELÖL
Öl kan tillverkas med de mest underliga ingredienser. Den som förmodligen tar priset är Sam Calagione, grundare av Dogfish Head i USA. Hans Choc Lobster är bryggd med levande humrar och kakaopulver. Han har även använt pepparsprej och månstenar(!) samt jäst ett öl av saliv. En annan mindre lockande sort är Wynkoops Rocky Mountain Oyster Stout, som görs med ugnsbakade tjurtestiklar. Eller vad sägs om isländska Hvalur 2? Det bryggs med pungkulor från sillval, som har rökts i fårbajs.
Men varför håller bryggarna på så här? Jo, för att de kan! Och så är det förstås ett sätt att synas och måhända chockera. Med ölet Bäver hade dock svenska Närke ett annat syfte. Det innehöll bävergäll, ett luktande sekret från djurets analkörtlar, och serverades från en kran à la pissoarskål. Ölet var en ironi över trendbrygdernas fåniga ingredienser.
Trots alla moderna smakexplosioner finns det nämligen många som tycker att öl ska smaka öl. Så verkar också det där med äckelöl ha lugnat ned sig.
ÖLDRINKAR
I bartenderbibeln ”Största cocktailboken” från 1982 tyckte författaren Arne Häggqvist att det var svårt att skapa drinkar med öl. Han rekommenderade Churchill, en simpel blandning av Campari bitter och ”ljus öl”. Sedan dess har vi kommit längre. I Sverige blev öldrinken ett begrepp för knappt tio år sedan och har förts fram av vitt skilda aktörer som Ica, Elle och Expressen. Men den har konstigt nog aldrig riktigt fått fäste.
Hantverksöl ger smaker som ingen annan cocktailingrediens gör. Den är komplex och smakrik och skänker drinken ett annat slags djup. En enkel och smakfull öldrink är för övrigt Margarita, där citronjuice, socker och tequila blandas med geuze, ipa eller pale ale.
VÄGRAR ATT GE SIG
Det finns förstås även fenomen som har bitit sig fast – men som borde ha släppt taget. Här är några:
• AI i ölvärlden – Allt fler bryggerier gör etiketter och bilder med artificiell intelligens. Det är snabbt och billigt, men ofta fult och själlöst. Vi har bara sett början.
• Aromer – Många imperial stouts och andra sorter laddas med aromer som inte sällan ger sliskiga och artificiella smaker.
• Berliner weisse – I modern tid har stilen förvanskats till en sötsyrlig dryck med smaker av smågodis, glass eller söta bär.
• Betygshysteri – I appen Untappd kan man blixtsnabbt betygsätta vad man dricker. Detta har förändrat sättet att dricka öl på och skapat en ytlighet.
• Craftwashing –Mariestads, Lucky Bait och Melleruds. Craftwashing är när stora aktörer gör öl som till synes är småskaliga, hantverksmässiga eller lokala.
• Hazy-ipa – Juicig ipa med tropiska toner är fortfarande väldigt populär, så även i USA. Samtidigt har många tröttnat. De flesta ölen smakar ju likadant.
• Pastry stout – Denna stoutvariant är ofta i sötaste laget, och kan ha ingredienser som kakaobönor, vanilj och marshmallows.
• Trippel-ipa – Det görs allt fler dubbel- och trippel-ipor. De senare kan vara på tio procent. Varför finns de ens?
• Undermåliga öl – Det har blivit bättre. Men allt för många småbryggerier misslyckas med sina öl, vilket kan skrämma bort nyfikna från hantverksölvärlden.
FENOMEN SOM HAR STANNAT KVAR
• Alkoholfritt öl
• Cask
• Ekologiskt öl
• Fatlagring
• Glutenfritt öl
• Klassiska stilar igen
• Westcoast-ipa
• Ölburken
–
I SAMARBETE MED SVENSKA ÖLFRÄMJANDET. Denna artikel är hämtad från medlemstidningen Maltesen. Bli medlem idag, så får du tillgång till ölprovningar och rabatter på pubar och ölfestivaler, samtidigt som du stöttar det politiska arbetet för ett bättre Ölsverige. Gå med HÄR.
Fotnot: Denna artikel publicerades ursprungligen i Maltesen, vissa fakta kan därför vara inaktuella. Ursprungstexten är något nedkortad.
