Den belgiska ölfloran bjuder in öldrickaren till att vilja lära sig, utforska och upptäcka. Ingenstans i Sverige är det tydligare än på 20-årsjubilerande Belgoträffen i Uppsala. Beernews Tobias Janius ger veckans kärleksförklaring till ett hembryggarevent som har en alldeles särskild plats i hans ölhjärta.
Jag har egentligen aldrig tyckt att det är rimligt att vi människor tävlar inom områden som mat och dryck, musik eller konst i olika former. Så tycker jag fortfarande, även fast jag sedan flera år tillbaka är en av SHBF:s många certifierade öldomare. Det är på något sätt mycket rimligare att tävla i vem som kan springa snabbast hundra meter rakt fram eller med minst antal drag sätta sin motståndare i schackmatt än det subjektiva bedömandet som måste till när guldbaggar, grammisar eller guldmedaljer i hembryggd öl ska delas ut.
Men om man som hembryggare vill få möjlighet att servera sina egna öl till en publik större än de närmast sörjande så är det till någon av hembryggningsträffarna runt om i landet man behöver bege sig. Då kommer tävlingsmomentet nästan alltid med på köpet, vare sig man vill eller inte. Den första gången jag själv till slut ställde upp och serverade mina öl i en hembryggningstävling var 2018 på Belgoträffen.
Det hade hunnit bli riktig vinter och jag valde att ta bilen från Stockholm och övernatta i Uppsala framför att kånka mina 36 liter öl på tunnelbana, tåg och buss. Jag minns mycket väl hur nervös jag var när jag bar in mina tunga corneliusfat i den osexiga, men mycket välplanerade, lysrörsbelysta idrottshallen i Fyrishov. För att stilla nerverna så fokuserade jag på att rigga allt så snabbt som möjligt för att sedan bege mig till det närliggande Konditori Trianon för en fika med min gamla vän Olle som jag inte träffat på några år.
Plötsligt var det kväll och all min öl var slut. Från den första serverade droppen till det sista skummet som kom ur kranarna hade jag varit helt uppslukad av den ström av erfarna ölnördar och nyfikna nybörjare som glatt delade ut både lite ris men mestadels ros över vad de fått i glasen. Nervositeten var helt i onödan – vilket var tydligt när jag stod där med mina tomma fat, det varma minnet av alla glada samtal och en bronsmedalj runt halsen.
Sedan den dagen håller Belgoträffen en speciellt stor plats i mitt ölhjärta. Jag är alltid imponerad av det väloljade arrangemanget som UHBF står för varje år och faktumet att det går att genomföra en så stor hembryggningsträff med ett så smalt tema. Men främst är Belgoträffen så speciell för mig på grund av den hjärtliga gemenskapen bland belgo-hembryggarna och den underbara blandade publiken som varje år kommer dit med glatt humör och som törstar lika mycket efter öl som efter kunskap om hur den blivit till.
Jag har diskuterat både mikrobiologi och filosofi medan jag fyllt folks glas med vildjäst torrhumlad supersaison. Jag har sett pensionärstanter och tatuerade ungtuppar ivrigt argumenterandes över om det verkligen var okej att jag hade bryggt en pastry quad. Jag upptäckte batakpeppar för första gången på Belgoträffen och jag har tagit emot medalj av överförfriskade prisutdelare som eskorterats tillbaka in igen till prisutdelningen efter att tidigare ha eskorterats ut ur lokalen av samma ordningsvakter. Jag har trots den digra mängden öl med hög alkoholhalt som serveras aldrig sett något annat än glada och välmående människor – om än ibland lika suddiga i konturerna som vissa tolkningar av stiltyperna bland de öl som tävlar.
Någon sa till mig att den trodde att det är på grund av att många av studentnationerna i Uppsala har ett bra ölutbud som ölintresset är så stort hos lokalbefolkningen, och det ligger kanske något i det. Men jag tänker också att det finns en generellt stor nyfikenhet bland folket i en universitetsstad – en vilja att lära sig, utforska och upptäcka. Personlighetsdrag som är centrala för att förälska sig i den spretiga och spännande belgiska ölfloran. Och säkerligen en starkt bidragande orsak till varför Belgoträffen år efter år är Sveriges näst största hembryggningsevent.
Svenska mästerskapen i hembryggd öl och fika på Trianon med Olle i all ära – men det är i det sprudlande publikhavet på Belgoträffen som jag på riktigt är hemma, i känslan av att befinna mig på den årliga träffen med tjocka ölsläkten.
–
I SAMARBETE MED SVENSKA HEMBRYGGAREFÖRENINGEN. Denna artikel är även publicerad i SHBFs medlemstidning Hembryggaren där du kan läsa om allt från hur du gör som nybörjare till recept och reportage från hembryggarvärlden. Bli medlem idag så får du – bland annat – medlemstidningen Hembryggaren i brevlådan fyra gånger om året. Gå med HÄR.
– Ps. Du prenumererar väl på Beernews nyhetsbrev? Då får du veckans alla nyheter i mejlkorgen varje måndag. Signa upp dig HÄR.
