Tricket som gör motion lättare – öl

Bildspel

Bild 1 av 11

Mjölet ger vägledning. I bästa fall åt rätt håll men inte alltid. Foto: Peter Karlsson

”On! On!”
Kvinnan med barnvagn framför mig hoppar till lite grand när jag skriker men vad gör det när man har hittat en hög med mjöl på asfalten.

En eller annan kan undra vad en mjölhög har på Beernews att göra men vi kommer till det. Jag är ute med GH3 – Gothenburg Hash House Harriers, eller som de också beskrivs: ”Drinkers with a running problem”. Med mig är bland annat Mikael Larsson, Partille, som testade hashing redan slutet av 1990-talet och sedan var med och startade verksamheten i Göteborg 2004.

– Det bästa med GH3 är ju hela konceptet med att springa, den sociala samvaron med öl och något att äta efteråt, säger Mikael.

– Man träffar nya vänner och man får se nya ställen som man kanske inte kommer till annars.

Jag har definitivt ett running problem och jag är ju en drinker. När jag läste om GH3 första gången lät det som en perfect match. Låt vara att det inte serveras IPA. Eller ens veteöl, som hade känts mer logiskt.

– Vi dricker vanligt lageröl, inte någon finöl direkt, säger Mikael.

Internationell rörelse

För att komma tillbaka till mjölhögarna så är de spåren som leder oss vidare mot ölpausen. Förhoppningsvis. Ibland är det bara ett villospår för att lura iväg de snabbaste löparna en stund och därmed hålla ihop flocken då de sista då kommer ifatt. Det finns bara en person som vet vart vi ska, ”The Hare” eller Haren. Det är han som lagt ut mjölhögarna.

– Man lägger markeringar av mjöl för att de försvinner av sig själv ganska snabbt. Ofta är folk nyfikna och undrar varför och vad det är vi lägger på marken, berättar Mikael.

Förr eller senare kommer alla till pausplatsen. Det är då ölen kommer in i bilden för första gången. 20 minuter med öl, snacks och snack vid en liten insjö denna gång. De flesta känner varandra väl och har varit med i GH3 i många år, men ibland dyker det upp spontaninhopp från andra delar av världen och då pratar man engelska.

– Att man talar engelska är för att det är en internationell förening som finns över hela världen, det var ett gäng engelsmän i Malaysia som började.

Brott och straff

När pausen är avslutad fortsätter vi längs den mjölade rutten. Avbrutna då och då av förvillande checks; korsningar där mjölhögarna gömts undan och alla springer fram och tillbaka tills rätta vägen hittats och man hör vrålet: ”On! On!” skrämma någon stackars Partillebo halvvägs till Lerum igen.

– Det händer ibland att folk undrar om vi letar efter någon när vi ropat ”On! On!”, säger Mikael.

– Men vi har inte tappat bort någon ännu. Meningen är ju att man skall hjälpa varandra att hitta vägen. De som springer i täten hjälper de som ligger bakom.

Löpningen avslutas i The Circle, vilket är ett annat ord för att alla ställer upp sig en ring för utdelning av bestraffning. Det är ingen idé att tro att man kommer undan. Det finns ett straff för alla och finns det inte så hittas det på on demand. I mitt fall för att jag bar löpartights, för att jag inte hade en GH3-märkt klädsel samt för att jag kom från Beernews. Men det finns mer: att peka med fingrar i stället för armbågen, att använda löparklockor, att vara en hashvirgin med mera i en oändlig rad av påhittiga brott.

Straffet består i att bli omsjungen i ekivoka ordalag samtidigt som man sveper ett glas öl. Om det nu är ett straff, ibland är det lite otydligt om det handlar om det eller om det är en belöning. Att klä sig i kilt kan till exempel straffa sig och gjorde det denna dag, men då under rubriken ”Bästa outfit”.

Räkspya och en glad pannkaka

Hash House Harriers har som tidigare antytts sitt ursprung i en lek som engelska militärer roade sig med på 1930-talet och kan utifrån sett verka vara en ganska märklig företeelse. Men det är också väldigt skoj och inte så blodigt allvarligt. Och det är rätt skönt. Bristen på allvar gäller smeknamnen också.

– I hashen får man ett smeknamn. Namnet man får ska ha en historia bakom. Det kan vara något man gjort på hashen eller liknade, säger Mikael.

– Mitt är ”Jerk Off” och i gruppen har vi till exempel ”Shrimp Spew”, ”Hairy Nuts”, ”Running Nuts” och ”Happy Pancake”.

Själv kallas jag ”Just Peter”. Bara Peter. Har inte förtjänat något eget namn än.

ANNONS

ANNONS

Dela artikeln Tricket som gör motion lättare – öl

mm

Peter Lindh

Gillar IPA. Och DIPA. Och SIPA.

Visa kommentarer