Magnus Bark firar tio år som ölbloggare

2007 bestämde han sig för att testa och se hur länge han orkade. På måndag fyller Magnus Barks blogg Ofiltrerat tio år.

Linköpingsbon firar den dagen med ett event på Black Lion Inn i Norrköping, där det bland annat kommer att finnas en speciell öl för jubileet.

– Den är bryggd tillsammans med Norrköpings Bryggeri AB. Jag har aldrig varit en bryggare, jag skulle aldrig vara nöjd med något jag bryggt, säger han.

Hans ölintresse började tidigt på 1990-talet och i början av 2000-talet kom han med på ölsajten Beer Advocate. Då började intresset bli starkare och starkare.

– Jag fick mycket kunskap från den sajten och det gjorde att intresset växte.

På internet drev han under nittiotalet en recensionssida för restauranger i Linköping, men 2007 var det dags att börja skriva om öl.

– Det var runt där som bloggverktygen hade mognat tillräckligt, man slapp att koda allting själv, säger han.

Han beskriver sitt tempo inledningsvis på Ofiltrerat som väldigt högt, och det blev en hel del inlägg på kort tid.

– Det fanns en enorm energi kan jag se när jag tittar tillbaka. På den tiden var det möjligt att lära känna alla bryggare och det var en väldigt vänlig och inbjudande värld. Så fort jag fick en tanke tog jag fram tangentbordet och man ska komma ihåg att på den här tiden fanns inte Facebook, säger han.

Även om han lugnat ner sig med åren, så har det i snitt blivit 1,12 inlägg per dag under de tio åren. Dessutom i snitt en ölrecension varannan dag, 1700 olika bilder på flaskor och cirka fyra miljoner sidvisningar.

– Det är också en enorm mängd tid jag har lagt ner på bloggen. Varje recension tar ju sin tid, säger han.

Det var i våras som han började titta på att göra något på sitt tioårsjubileum. På måndag blir det nu en event i Norrköping där det ska firas.

När han ser tillbaka på de tio åren slås han av hur mycket som har hänt. Och hur intresset för öl har stannat kvar hos många.

– Jag trodde aldrig att ölintresset skulle bli som det är, jag trodde på 20-25 läsare. Max. Jag väntar fortfarande på att ipa-trenden ska ”gå över”.